Herdar för hjorden under en Herre

1. Vem är ”den rätte herden”, och i vilket förhållande står han till ”fåren”?

NÄR Herren Jesus Kristus var på jorden, identifierade han sig som ”den rätte herden”. De som lyssnade till hans röst och följde honom var hans ”får”. Han sade att han gav ut sin själ till förmån för dem. (Joh. 10:1—15) Kristi Jesu efterföljare, som utgör församlingen, jämfördes således av Kristus Jesus med får i en hjord. I Lukas 12:32 talade Jesus om en liten hjord som skulle få Riket, och i Johannes 10:16 nämnde Jesus ”andra får”, som också skulle lyssna till hans röst och som skulle bli en del av den enda hjorden med Jesus Kristus som deras herde.

2. Varför måste underherdar betrakta hjorden som någonting dyrbart?

² Kristna bibelskribenter använde längre fram liknande uttryck, när de riktade sig till kristna tillsyningsmän, som hade i uppgift att tjäna som herdar under Herren Jesus Kristus. Till tillsyningsmännen i Efesus sade Paulus: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” (Apg. 20:28) Här framhöll Paulus att dessa herdar behövde erkänna att församlingen tillhör Gud och att den var förvärvad med blodet av hans egen Son, det blod som Gud betraktar som mycket dyrbart. Följaktligen måste dessa herdar behandla hjorden som någonting som är ytterst dyrbart inför Gud och Kristus, som ju hjorden tillhör.

3. a) Vad förväntades av varje medlem av hjorden under det första århundradet? b) Hur byggdes enheten upp i församlingen?

³ Vid den tid då Paulus gav dessa råd var de fårlika medlemmarna av den kristna församlingen inte bosatta på en enda plats eller i en enda stad, utan de befann sig i församlingar i många städer i det romerska väldet. De befann sig på många platser, men de var fortfarande en enda hjord, under den ende herden, Kristus Jesus, och det förväntades att varje medlem av hjorden skulle vara i endräkt med de övriga, i samstämmighet med den bön Jesus bad före sin död: ”Jag framställer en begäran, inte bara beträffande dessa, utan också beträffande dem som sätter tro till mig genom deras ord; för att de alla må vara ett, alldeles som du, Fader, är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med dig, att de också må vara i gemenskap med oss, för att världen må tro att du har sänt ut mig.” (Joh. 17:20, 21) De som fick i uppdrag att betjäna församlingarna under det första århundradet skulle arbeta med att bygga upp deras endräkt genom att rikta uppmärksamheten på det förordnade huvudet för församlingen, Jesus Kristus, och genom att uppmuntra alla att efterlikna honom i att hålla fast vid sanningen och i att visa sann och äkta kärlek. Det är som det är skrivet i Efesierna 4:15, 16: ”Låt oss ... , i det vi talar sanningen, genom kärlek växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus. Det är från honom som hela kroppen, genom att vara harmoniskt sammanfogad och danad att samarbeta med hjälp av varje led som ger vad som behövs, i enlighet med det sätt, på vilket varje särskild kroppsdel i tillbörligt mått fungerar, verkar för kroppens växt till uppbyggande av sig själv i kärlek.” Fastän det fanns många olika slag av arbete att utföra, var alltså de som utförde arbetet allesammans i verkligheten en enda kropp med många lemmar under det enda huvudet, Jesus Kristus.

4. a) Vad framhöll Jesus för Petrus? b) Vad påminde Petrus de äldste om?

⁴ Petrus var en av dem som utförde herdearbete under ledning av överherden, Jesus Kristus. Efter sin uppståndelse framhöll Jesus för Petrus, enligt uppteckningen i Johannes 21:15—17, att man visar kärlek till Kristus genom att föda eller vara en herde för de ”små fåren”. Många år längre fram skrev Petrus till medkristna som också hade kommit att inneha ställningen som äldste i den kristna församlingen, och han sade i 1 Petrus 5:1—4: ”Därför ger jag de äldste bland er denna förmaning, eftersom jag är en medäldste och ett vittne om den Smordes lidanden, en som också är delaktig i den härlighet som skall uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är i er vård, inte under tvång, utan villigt; inte heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; inte heller såsom några som spelar herrar över dem som är Guds arv, utan genom att bli exempel för hjorden. Och när överherden har gjorts uppenbar, skall ni få härlighetens krona som aldrig vissnar.” På detta sätt påmindes dessa äldste, dessa herdar under Kristus Jesus, om att hjorden tillhör Gud, att den behöver omvårdnad och att den bör vara av stort intresse för dem som äldste.

5. a) Vad menas med kristen tillsyn? b) Hur framhöll Jesus detta?

⁵ En kristen herde är en tillsyningsman, men detta skall inte förstås på det sätt på vilket världen kan betrakta en tillsyningsman för ett lag byggnadsarbetare eller en tillsyningsman för en lantegendom. I den kristna församlingen förekommer det inte att några spelar herrar över dem som är Guds arv. Tillsyn betyder inte upphöjelse av människor. Petrus hade fått lära sig detta mycket väl av Kristus Jesus många år tidigare vid firandet av den sista kvällsmåltid som Jesus åt tillsammans med sina apostlar. Skildringen i Lukas 22:24—27 lyder: ”Det uppstod emellertid också en hetsig dispyt bland dem om vilken av dem som tycktes vara störst. Men han sade till dem: ’Nationernas kungar spelar herrar över dem, och de som har myndighet över dem kallas välgörare. Ni, däremot, skall inte vara på det sättet, utan den störste bland er, han bör bli såsom den yngste, och den som utövar chefskap bör bli såsom den som betjänar. Ty vilken är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er såsom den som betjänar.’” Lärjungarna gjorde orätt när de hade denna hetsiga dispyt, men hur omtänksam var ändå inte Jesus, när han tillrättavisade dem!

6, 7. a) Hur var Jesus ett utomordentligt exempel för de blivande herdarna? b) Vilken egenskap framhöll Petrus också? c) Hur är denna egenskap till gagn för församlingen?

⁶ Överherden var ett ypperligt exempel för dessa blivande herdar. Johannes’ skildring av Jesu kvällsmåltid tillsammans med sina lärjungar ger ett exempel på detta: ”Medan kvällsmåltiden pågick, ... steg han upp ... och lade av sina ytterkläder. Och han tog en handduk och band om sig. Sedan slog han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka av dem med handduken som han var ombunden med.” (Joh. 13:2—5) Jesus var en god lärare, och därför förklarade han varför han hade tvättat deras fötter. Han sade: ”Vet ni vad jag har gjort för er? Ni tilltalar mig: ’Lärare’ och ’Herre’, och ni talar rätt, för det är jag. Om alltså jag, fastän herre och lärare, har tvättat era fötter, bör också ni tvätta varandras fötter. Jag har nämligen gett er mönstret, för att alldeles som jag har gjort mot er skulle också ni göra.” — Joh. 13:12—15.

⁷ Petrus tog djupt intryck av Kristi Jesu exempel och av behovet av att en herde behandlar hjorden med ödmjukhet och alltid är redo att betjäna den. Därför skrev Petrus: ”Inte heller såsom några som spelar herrar över dem som är Guds arv, utan genom att bli exempel för hjorden.” Denna ödmjukhet är en egenskap som Kristus Jesus önskade se hos dem som utför herdearbete i Guds hjord. Följaktligen sade Petrus vidare: ”På samma sätt, ni yngre män, underordna er de äldre. Men bind alla om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka. Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er vid bestämd tid.” (1 Petr. 5:5, 6) Det ligger en fördel i att vara ödmjuk. Det gör att det blir lätt att nalkas en med tanke på att lösa problem, och denna ande för hela församlingen närmare samman i kärlek. Att man tjänar i kärlek och ödmjukhet utesluter varje enväldig eller egenmäktig åtgärd eller att man spelar herre över andra som är Guds arv. En sann herde är angelägen om att bli ett exempel för hjorden.

8. a) Vad är grundtanken i det grekiska ordet epískopos? b) Varför är detta ord mera tillämpligt på kristna tillsyningsmän än det grekiska ordet kýrios?

⁸ Ordet ”tillsyningsman”, som är översatt från det grekiska ordet epískopos, betecknar en person som är väktare eller som vakar över någonting. Skyddande omvårdnad är en grundtanke som ligger i ordet epískopos. Den kristne tillsyningsmannen är alltså en som är intresserad av Guds hjord och som vårdar sig om denna hjord på samma sätt som en herde skulle ta hand om bokstavliga får. Som tillsyningsman skall han inte spela herre över Guds hjord. Ordet ”herre” kommer från det grekiska ordet kýrios, och det betecknar någon som har makt och myndighet över andra, till exempel den som är herre i ett hus eller överhuvud i en familj. Det översätts också med ”husbonde”, ”mästare” och ”ägare”. En slavägare skulle komma i denna klass, men slavägare är sällsynta i vår tid. Nutida arbetsgivare eller chefer skulle emellertid passa in på beskrivningen av en kýrios eller ”herre”. Men äldste bör inte mena att deras förhållande till bröderna liknar det som råder mellan en arbetsgivare och en anställd. De äldste är herdar, och herdar visar vägen för fåren och leder dem till goda betesmarker och vattenställen såväl som beskyddar dem och strävar efter att läka deras sår eller bota deras sjukdomar. I den kristna församlingen uppmuntrar herdarna sina bröder i Herrens verk genom att vara deras medarbetare och erkänna att vi alla har en enda himmelsk herre och mästare, som vi tjänar under och som vi måste lyda.

9, 10. a) Hur var Petrus ett utmärkt exempel i fråga om ödmjukhet? b) Vilken egenskap hos sanna herdar bidrar till endräkten, i motsats till förhållandet inom den falska religionen, och hur framhöll Jesus detta?

⁹ Petrus själv var ett utmärkt exempel på detta; han upphöjde inte sig själv. När han skrev det som finns upptecknat i 1 Petrus 5:1 och riktade sina ord till äldste, beskrev han sig själv med orden: ”Jag är en medäldste.” Detta ligger långt från den världsliga religiösa uppfattningen om Petrus, som försöker upphöja Petrus till en viss överhöghet eller ställning som påve. Detta är inte det exempel som Petrus gav.

¹⁰ Det råder inget tvivel om att Petrus tydligt kom ihåg Jesu ord, då han talade om hur de skriftlärda och fariséerna upphöjde sig själva och därpå sade enligt uppteckningen i Matteus 23:8—12: ”Men ni, ni skall inte låta kalla er Rabbi, för en enda är er lärare, medan ni alla är bröder. ... Inte heller skall ni låta kalla er för ledare, eftersom en enda är er ledare, den Smorde. Men den störste bland er skall vara er tjänare. Var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” Kristen ödmjukhet, som visas av de herdar som tjänar under Kristus Jesus, bidrar till hjordens endräkt och leder till Jehovas välsignelse.

11. Vilket gott exempel för tillsyningsmän i vår tid gav Paulus och Barnabas?

¹¹ Vid ett tillfälle ställdes Paulus och Barnabas som resande tillsyningsmän inför problemet att vissa män lärde att omskärelse var nödvändig för frälsning. Apostlagärningarna 15:2 visar att Paulus och Barnabas inte instämde i denna lära, utan bestred den. Men för hela organisationens endräkts skull förde de frågan till den styrande kretsen av apostlar och äldste i Jerusalem. När saken hade tänkts igenom grundligt och den styrande kretsen nått fram till ett beslut, godtog lokala resande tillsyningsmän, sådana som Paulus, helhjärtat beslutet och förmedlade den viktiga andliga vägledningen till församlingarna. I Apostlagärningarna 16:4, 5 heter det: ”När de nu färdades vidare genom städerna, överlämnade de till dem som var där de förordningar till efterlevnad som hade beslutats om av apostlarna och de äldste som var i Jerusalem. Därför fortsatte församlingarna verkligen att stärkas i tron och att tillväxa i antal från dag till dag.” Detta hade den verkan att det ökade endräkten och enheten i tänkesätt bland alla i hjorden, och det var uppenbarligen till behag för Jehova, eftersom Jehova lät församlingen få framgång och gav ökning. I sin aktning för den styrande anordningen inom den kristna församlingen gav Paulus och Barnabas ett gott exempel för tillsyningsmän i vår tid.

12. a) Åt vem gav Paulus alltid äran? b) Hur behandlade Paulus tillsyningsmännen i församlingen?

¹² Medan Paulus hade del i att sprida sanningen och se verkets utvidgning, gav han på ett exemplariskt sätt äran åt Jehova och avledde uppmärksamheten från sig själv och andra tjänare åt Gud genom att säga: ”Varken den som planterar eller den som vattnar är någonting, men Gud däremot, som får det att växa.” (1 Kor. 3:7) Detta brev till korintierna avslöjar också att tillsyningsmännen i församlingen i Korint behövde påminnas om vissa krav i Guds lag som de inte upprätthöll. 1 Kor. Kapitel 5 visar att otukt rapporterades i församlingen men att ingen åtgärd hade vidtagits. Det finns ingenting upptecknat om att Paulus ville se alla tillsyningsmännen där diskvalificerade eller avlägsnade från sina uppdrag i församlingen på grund av deras tillkortakommande. I stället gav Paulus dem anvisningar om att inte ha något umgänge med någon, som påstod sig vara en broder men som var en överträdare av Guds lag, och att avlägsna den onde ur deras krets. Paulus var tålmodig mot dem och gav dem tillfälle att förbättra sin herdeverksamhet och korrigera sig själva. Detta betyder emellertid inte att en tillsyningsman eller biträdande tjänare aldrig skulle kunna förlora ett tjänsteprivilegium. Om han klart och tydligt visade sig vara trolös eller blev klandervärd, skulle han vara diskvalificerad.

En enande tjänst

13. Hur bör en tillsyningsman betrakta ansvar?

¹³ En tillsyningsman bär ett tungt ansvar. Men det är ett glädjefullt ansvar — ett stort privilegium! När man betraktar det på detta sätt, får man hjälp att lätta bördan. Kom ihåg att den ”rätte herden” säger oss: ”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matt. 11:30) Det var så Jesus betraktade det. Jesu underherdar, som är sammanokade med honom i att göra Jehovas vilja i enlighet med hans exempel, bör betrakta det på samma sätt. Mycket beror på att det som skall vara först också blir satt först. — Matt. 6:33.

14. Vad var Jesu stora arbete, och i vad övade han sina lärjungar?

¹⁴ Låt oss se närmare på Jesu exempel. Vad var hans stora arbete på jorden? När Johannes döparen greps och sattes i fängelse, begav sig Jesus till Galileen och började sin tjänst där. ”Från den tiden började Jesus predika och säga: ’Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.’” (Matt. 4:17) Att predika om Riket var Jesu främsta arbete. Och i huvudsak var detta vad han övade sina lärjungar att göra. (Luk. 8:1; 9:1, 2; 10:1, 8, 9) Mot slutet av sin tjänst på jorden sade han till Pilatus: ”Därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen.” (Joh. 18:37, 1917) Bör underherdar, som är sammanokade med Jesus, ha ett lägre mål?

15, 16. a) Vilka problem som tillsyningsmän har bör alla visa förståelse för? b) Vilka välsignelser kan bli resultatet av att tillsyningsmännen balanserar sina ansvarsuppgifter i fråga om evangeliseringsarbete, herdeverksamhet och undervisning?

¹⁵ Men för många tillsyningsmän innebär detta ett problem, och det är lätt att förstå. De använder så mycken tid till att sköta familjeförpliktelser och göra herdebesök att det är svårt för dem att finna möjligheter att nitiskt ta ledningen i arbetet från hus till hus och annan verksamhet på fältet. Men skulle det ändå inte gå att uppnå en rimlig balans mellan evangeliseringsarbete, herdeverksamhet och undervisning? (Ef. 4:11) Tänk på vilka andra aktiviteter som kan infogas, när en tillsyningsman planerar att regelbundet ta del i evangeliseringsarbetet med en tjänstegrupp: Ofta kommer tillsyningsmannen att kunna planera för att ta med sin egen familj i denna tjänst, varvid han kan ge dem praktisk övning tillsammans med andra i gruppen. Man kan få stor glädje av att familjemedlemmarna regelbundet tar del i tjänsten tillsammans, och detta kan vara ett exempel för andra på hur man finner glädje.

¹⁶ Vad är att säga om herdebesök? En tillsyningsman kan sträva efter att på hemväg från tjänsten titta in hos en person eller en familj, och det kommer utan tvivel att ha en stimulerande verkan, när han berättar nya erfarenheter från tjänsten på fältet. Somliga har också gjort korta besök på hemväg från förvärvsarbetet. Om besöken är väl planerade, behöver de inte inkräkta alltför mycket på tiden för evangeliseringsarbete. Tillsyningsmän i vår tid kan uttrycka sig på samma sätt som aposteln Paulus: ”Om jag nu förkunnar de goda nyheterna, är det ingen orsak till självberöm för mig, det är mig nämligen pålagt som ett tvång. Ja, ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” (1 Kor. 9:16) Hur vederkvickande är det inte för en kristen att hålla sig verksam med att kungöra de goda nyheterna, och hur uppskattar inte hjorden ett sådant gott exempel från tillsyningsmannens sida!

17. Hur utförde Jesus sin tjänst?

¹⁷ Alla som tjänar som evangelieförkunnare, herdar och lärare kan lära mycket av det sätt på vilket Jesus utförde sin tjänst. Han förkunnade Riket varhelst han kunde finna människor. I vår tid gör vi detta huvudsakligen från dörr till dörr. Men lägg märke till hur Jesus kombinerade sitt offentliga predikande med att han enskilt undervisade sina lärjungar. Vid ett tillfälle steg Jesus i en båt och talade till stora folkskaror som samlades på stranden. ”Han [talade] till dem om många ting i liknelser.” Sedan han hade framställt liknelsen om såningsmannen, frågade hans lärjungar honom varför han talade i liknelser. Då besvarade han enskilt deras fråga. Därefter talade han många andra ting ”till folkskarorna i liknelser”. Efteråt, när han gick ”in i huset”, kom lärjungarna till honom igen, och han hjälpte dem att fatta ”innebörden” i hans undervisning. — Matt. 13:1—3, 10, 11, 34—36, 51.

18. Vilket gagn kan bli resultatet av att tillsyningsmännen utför en tjänst som är inriktad på fältet?

¹⁸ Jesu tjänst var alltså inriktad på fältet. Många tillsyningsmän i vår tid borde vara i stånd att följa ett liknande mönster. När de samarbetar med en grupp i tjänsten på fältet, kan de följa med olika förkunnare för att tala med människor vid dörrarna. Detta kan uppmuntra gruppen i hög grad. När de arbetar med olika individer, kan de intressera sig för att förklara orsakerna till situationer som det krävs att de tar itu med vid dörrarna och så visa hur man övervinner problem på orten. Det kan ges tillfällen, särskilt när de har fullbordat sin tjänst, till att dryfta frågor som individer kan ha. Medan tillsyningsmännen således bygger upp gruppens entusiasm för evangeliseringsarbetet, kan de samtidigt ägna uppmärksamhet åt herdeverksamheten och undervisningen.

19. Vilket enastående exempel gav Jesus som den ”rätte herden”?

¹⁹ I Johannes 10:3, 4 läser vi angående den ”rätte herden”: ”Han kallar sina egna får vid namn och för dem ut. ... Han [går] framför dem, och fåren följer honom, eftersom de känner hans röst.” Underherdar i vår tid kan likaså ge synnerligen värdefull uppmuntran, medan de leder hjorden ut i tjänsten för Riket, i det de kärleksfullt tänker på de behov de olika individerna i tjänstegruppen har och omtänksamt intresserar sig för att bygga upp var och en, så att alla kan förbättra sina förmågor när det gäller att predika de goda nyheterna och ge undervisning om dem. Det var Jesus själv som gav det enastående exemplet på sådan tjänst för hjorden. — Ps. 40:10.

20. a) Varför bör hjorden inte vara kritisk mot tillsyningsmännen? b) Hur kan medlemmar av hjorden lojalt understödja tillsyningsmännens kärleksgärningar?

²⁰ Ibland kan problem ta en avsevärd del av tillsyningsmännens tid, och det finns problem som inte bör försummas. Ingen bör vara kritisk mot tillsyningsmännen, om dessa problem ibland hindrar att de tar ledningen för andra i tjänsten för Riket. Hela hjorden uppskattar deras kärleksgärningar. De uppskattar att tillsyningsmännen försöker uppnå tillbörlig jämvikt mellan evangeliseringsarbete, herdeverksamhet och undervisning. Då omständigheterna tillåter detta, är de mycket glada över att tillsyningsmännen är deras ständiga följeslagare i evangeliseringsarbetet. Ofta kan biträdande tjänare och andra i församlingen lätta tillsyningsmännens börda genom att sköta om detaljarbete eller andra ansvarsuppgifter som inte särskilt kräver uppmärksamhet av en tillsyningsman. Biträdande tjänare och andra medhjälpare, som tjänar lojalt vid tillsyningsmännens sida och som hjälper till där så är möjligt, är en stor välsignelse i församlingen. — Ps. 149:1.

21. Vad kommer att bli resultatet av endräktig tjänst i fråga om att ”tala sanningen”?

²¹ När tillsyningsmän, biträdande tjänare och alla andra i församlingen enas i att ”tala sanningen” nitiskt i tjänsten för Riket och med varandra, och när hela församlingen samarbetar i varje detalj med tanke på att främja predikandet om Riket och arbetet att göra lärjungar, kommer alla sannerligen att ”växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus”. — Ef. 4:15.