Hur man hjälper deprimerade att återfå glädjen

EPAFRODITUS var deprimerad. Han var en kristen lärjunge i det första århundradet. Han hade sänts till den fångne aposteln Paulus för att vara honom behjälplig men hade blivit svårt sjuk. Även om Epafroditus hade tillfrisknat, var han nedstämd därför att hans hemförsamling, som sänt honom till Rom, hade ”hört att han hade blivit sjuk”. (Filipperna 2:25, 26) Han befann sig långt borta från församlingen och ville lugna sina medbröder, och därför blev han deprimerad. Han kanske också kände att de ansåg att han hade misslyckats. Hur kunde han få hjälp att återfå glädjen?

Epafroditus sändes hem till Filippi med ett brev från aposteln Paulus. I brevet gav Paulus församlingen följande instruktioner: ”Välkomna honom därför på sedvanligt sätt i Herren med all glädje; och fortsätt att hålla män av detta slag kära.” (Filipperna 2:27—30) De kristna i Filippi uppmanades att ta till sig Epafroditus på det sätt som anstår det brödraskap som kännetecknar den kristna församlingen. Deras tröstande ord skulle visa honom att han var högt uppskattad, ja, att de höll honom kär. Denna glädjefyllda omsorg skulle vara den bästa hjälpen för att ge honom lindring i hans nedstämdhet.

Exemplet visar att även om de kristna ”gläder sig i Herren”, kan några bland dem lida av olika former av depression. (Filipperna 4:4) Svår depression är en allvarlig känslorubbning som kan leda till självmord. Ibland är hjärnans kemi och andra kroppsliga faktorer involverade. Men under alla omständigheter kan depressionen ofta minskas genom insiktsfull hjälp från andra. Paulus’ uppmaning var i denna anda: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna.” (1 Tessalonikerna 5:14) Jehovas vittnens församlingar bör därför med glädje ge känslomässigt stöd åt de nedstämda själarna. Vår tids kristna organisation insåg detta ansvar redan 1903, då The Watch Tower (Vakttornet) skrev om de nedstämda eller klenmodiga själarna: ”Klenmodiga och svaga behöver hjälp, stöd, uppmuntran.” Men hur kan man hjälpa de nedstämda själarna?

För det första kan du genom att visa ”medkänsla” hjälpa den deprimerade att tala om vad som oroar hans hjärta, vilken ”sorg” som finns i det. Sedan kan ”ett vänligt ord” från dig hjälpa honom att finna glädjen. (1 Petrus 3:8; Ordspråksboken 12:25) Bara detta att du låter honom tala fritt och känna att du bryr dig om honom kan skänka lindring. ”Jag hade ett par vänner som jag riktigt kunde öppna mitt hjärta för”, förklarade Mary, en ensamstående kristen kvinna som kämpade med depressioner. ”Jag behövde någon som lyssnade.” Det kan betyda väldigt mycket att man har någon som kan dela ens innersta tankar om livets vedermödor.

Det behövs emellertid mera än att du bara lyssnar och ger ytliga råd som ”se på de ljusa sidorna i livet” eller ”man måste tänka positivt”. Sådana uttalanden kan avslöja brist på medkänsla och är fullständigt malplacerade, om den andra personen är deprimerad. Detta är vad Ordspråksboken 25:20 åsyftar med orden: ”Den som tar bort ett klädesplagg på en kall dag är ... som en sångare med sånger för ett dystert hjärta.” (NW) Orealistiskt optimistiska yttranden kan också få den nedstämda personen att känna sig ännu mera förvirrad. Hur så? Dessa försök till uppmuntran vänder sig inte till orsakerna till depressionen.

Att ge stärkande ord

En svårt deprimerad person känner sig inte bara ledsen, utan antagligen värdelös och uppgiven. Det grekiska ord som översatts med ”nedstämda själar” betyder ordagrant ”de som har liten själ”. En kännare av grekiska ger följande definition av ordet: ”En person som arbetar under sådana bekymmer att modet sjunker.” Hans känsloresurser är således uttömda, och hans självaktning har gått i botten. — Jämför Ordspråksboken 17:22.

Patriarken Job sade: ”Jag skulle styrka er med min muns ord.” (Job 16:5, NW) Det hebreiska ord som här översatts med ”styrka” återges ibland med ”förstärka”. Det används för att beskriva hur templet ”sattes i gott stånd” genom reparationsarbete. (Jesaja 41:10; Nahum 2:1, NW; 2 Krönikeboken 24:13) Dina ord måste på ett skickligt sätt bygga upp den nedstämda personens självkänsla, så att säga sten för sten. För att åstadkomma detta måste du vädja till hans förnuft. (Romarna 12:1) I det nummer av The Watch Tower för 1903 som tidigare citerades sägs det om de nedstämda: ”Eftersom de saknar självaktning, behöver de en liten knuff framåt för att det skall bli uppenbart vilka förmågor de i själva verket besitter. Det uppmuntrar dem själva och skänker också välsignelse åt trons hela husfolk.”

I bibeln belyser berättelsen om Elkana och hans förtvivlade hustru Hanna hur man kan ge stärkande ord, liksom Job gjorde. Elkana hade två hustrur. Den ena, Peninna, hade flera barn, men Hanna var ofruktsam. Hanna ansåg troligen att hon var värdelös. (Jämför 1 Moseboken 30:1.) Som om det inte var nog med denna börda pikade Peninna henne ända tills hon föll i gråt och inte ville äta. Fastän Elkana inte var medveten om hennes djupa förtvivlan, frågade han henne när han såg hennes reaktion: ”Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så sorgsen?” — 1 Samuelsboken 1:1—8.

Elkanas omtänksamma frågor gav Hanna möjlighet att uttrycka sina känslor. Vare sig hon svarade eller ej, fick hon hjälp att reda ut varför hon kände sig värdelös. På liknande sätt kan en nedstämd själ säga: ”Jag är helt enkelt oduglig.” Du kan fråga: ”Varför känner du det så?” Och lyssna sedan uppmärksamt när han berättar vad han känner i sitt hjärta. — Jämför Ordspråksboken 20:5.

Elkana ställde därpå följande fråga till Hanna: ”Är jag inte mer för dig än tio söner?” Han påminde Hanna om att han hade henne kär, även om hon var ofruktsam. Hon var dyrbar för honom, och hon kunde därför dra slutsatsen: ”Jag är nog inte så värdelös trots allt. Jag äger min mans djupa kärlek!” Hans ord styrkte Hanna, för hon började äta och gick sedan till templet. — 1 Samuelsboken 1:8, 9.

Elkana gjorde sin hustru uppmärksam på ett verkligt skäl till att hon skulle tänka högre om sig själv, och den som vill hjälpa en person som är ledsen bör handla på samma sätt. En kristen kvinna vid namn Naomi berättar om vad som hjälpte henne att återvinna glädjen: ”Några bland vännerna berömde mig för mitt sätt att uppfostra min pojke, hur jag skötte hemmet och även mitt utseende fastän jag var deprimerad. Det var en uppmuntran som betydde mycket för mig.” Ja, välförtjänt beröm hjälper den nedstämda själen att se sina egna goda egenskaper och värdera sig själv på rätt sätt.

Om din hustru är nedstämd, så försök bygga upp henne i överensstämmelse med orden i Ordspråksboken 31:28, 29, där vi läser: ”Hennes man ... [står upp] och förkunnar hennes lov: ’Många flitiga kvinnor har funnits, men du, du övergår dem allesammans.’” En kvinna som är deprimerad tar kanske inte emot sådant beröm, eftersom hon kanske känner att hon misslyckats med att sköta sina hushållsgöromål så som hon önskade. Men påminn henne om hur hon är som kvinna, hur hon var innan depressionen tryckte ner henne, och försök övertyga henne om att ditt beröm inte är tomt smicker. Du kan också förklara att du inser att den insats hon gör nu är med största ansträngning. Du skulle kunna säga: ”Jag vet vad det innebär för dig att ha gjort det här. Du är värd allt beröm för det arbete du gör.” Att få ett sådant godkännande från sin man och sina barn, från dem som känner en bäst, är av avgörande betydelse för att återfå självkänslan. — Jämför 1 Korintierna 7:33, 34.

Bibliska exempel kan användas för att hjälpa en deprimerad person att inse vilka förändringar i tänkesättet som måste till. Någon kanske är överkänslig för andras omdöme. Man kan ta upp exemplet med Epafroditus och fråga: ”Varför blev han nedstämd, tror du, när han fick veta att hans hemförsamling hade hört talas om att han var sjuk? Hade han misslyckats, egentligen? Varför uppmanade Paulus bröderna att hålla honom kär? Var Epafroditus’ värde som människa beroende av de tjänsteprivilegier han innehade?” Sådana frågor kan hjälpa en nedstämd kristen att göra personliga tillämpningar och förstå att han inte är misslyckad.

”Stöd de svaga”

Bibeln uppmanar: ”Stöd de svaga.” (1 Tessalonikerna 5:14) En fördel med den sanna religionen är att man har ett skyddsnät av kristna vänner som kan ge praktisk omvårdnad. Sanna vänner är de ”som föds för tider av nöd”, och de håller sig tätt intill en nedstämd person. (Ordspråksboken 17:17, NW) När Paulus var ”nedslagen” och hade ”fruktan innanför”, tröstades han ”genom Titus’ närvaro”. (2 Korintierna 7:5, 6) På motsvarande sätt blir hjärtliga besök och telefonsamtal vid lämpliga tillfällen uppskattade av dem som är nedstämda. Man kan fråga om man kan hjälpa till på något sätt genom att gå ärenden, städa, diska och så vidare.a En kristen kvinna, Maria, sade: ”Då jag var deprimerad skrev en vän till mig flera gånger och nämnde varje gång uppmuntrande skriftställen. Jag läste varje brev flera gånger, gråtande. Sådana brev var som guld för mig.”

Efter det att Paulus uppmanat församlingen att hjälpa ”de nedstämda själarna” skriver han: ”Var långmodiga mot alla. Se till att ingen återgäldar någon annan med oförrätt för oförrätt.” (1 Tessalonikerna 5:14, 15) Tålamod är viktigt, för på grund av psykiska plågor, negativa tankar och utmattning genom sömnlöshet kan en deprimerad person inte styra sina ord, liksom Job. (Job 6:2, 3) Rachelle, en kristen kvinna vars mor blev svårt deprimerad, berättar: ”Det var många gånger som mamma var riktigt hätsk. Oftast försökte jag tänka på hur mamma i verkligheten var — kärleksfull, vänlig och generös. Jag förstod att deprimerade personer säger saker som de inte menar. Det sämsta man kan göra är att svara med onda ord eller handlingar.”

Mogna kristna kvinnor kan ha särskilt goda förutsättningar för att ge lindring åt andra kvinnor som lider av ångest och förtvivlan. (Jämför 1 Timoteus 5:9, 10.) Dessa mogna kvinnor kan göra det till sin uppgift att tala tröstande vid passande tillfällen. Det finns situationer då det är mera passande att mogna kristna systrar hjälper en kvinna än att bröder gör det. De kristna äldstebröderna kan styra och övervaka detta på ett sådant sätt att de nedstämda själarna får erforderlig hjälp.

Äldste som har en tunga med lärdom

Det är särskilt de andliga herdarna som måste ha ”kunskap och insikt”, så att de vet hur de med sina ord skall styrka den trötte. (Jeremia 3:15, NW; Jesaja 50:4) Men om en äldste är ovarsam kan han oavsiktligt få den deprimerade personen att känna sig ännu sämre. Jobs tre vänner uppgav att de kom ”för att beklaga honom och trösta honom”. Men deras ord styrdes av en felaktig syn på Jobs plåga, och han blev förkrossad snarare än tröstad. — Job 2:11; 8:1, 5, 6; 11:1, 13—19; 19:2.

Artiklar i Sällskapet Vakttornets publikationer har lagt fram principer som kan tillämpas när man ger råd åt enskilda personer.b De äldste har oftast tillämpat dessa. Men det har förekommit att ett tanklöst ord av en äldste — i personligt samtal eller i tal i församlingen — har åstadkommit skada. De äldste bör inte tala ”i obetänksamhet ord som stinger liksom svärd”, utan i stället tala så att ”de visas tunga är en läkedom”. (Ordspråksboken 12:18) Om en äldstebroder innan han talar överväger den tänkbara effekten av sina ord, kan dessa bli läkande. Därför, ni äldste, var snara till att lyssna och sena till att dra slutsatser innan hela situationsbilden står klar. — Ordspråksboken 18:13.

När de äldste hyser verkligt intresse för deprimerade personer, känner sådana personer att de är älskade och uppskattade. Sådan osjälvisk omsorg kan förmå dessa personer att överse med nedslående yttranden. (Jakob 3:2) De deprimerade känner sig ofta skuldtyngda, och de äldste kan hjälpa dem att få en mera balanserad syn på situationen. Även då en allvarlig synd har begåtts kan den andliga omvårdnad som de äldste ger hjälpa till att få ”det som är ofärdigt” att läkas. — Hebréerna 12:13.

När deprimerade personer känner att deras böner är utan verkan, kan de äldste be tillsammans med dem och för dem. Genom att läsa tillsammans med dem sådana artiklar i ämnet som är grundade på bibeln, kan de äldste ”smörja” dessa personer med lindrande andlig olja. (Jakob 5:14, 15) De äldste kan också hjälpa den deprimerade att vidta skriftenliga åtgärder för att lösa personliga konflikter som kanske finns i förhållande till andra personer. (Jämför Matteus 5:23, 24; 18:15—17.) Det är vanligt att depressioner grundar sig på sådana konflikter, särskilt inom familjen.

Man måste inse att det tar tid att återhämta sig. Inte heller Elkanas kärleksfulla ansträngningar befriade omedelbart Hanna från hennes depression. Hennes egna böner och översteprästens tröstande ord gav henne till slut lindring. (1 Samuelsboken 1:12—18) Ha alltså tålamod om gensvaret sker långsamt. Naturligtvis är de äldste i allmänhet inga läkare, och de kan finna att deras ansträngningar är otillräckliga i vissa fall. Tillsammans med den deprimerades familj kan de behöva övertala den sjuke att söka professionell hjälp. Om så är nödvändigt kan de äldste eller familjemedlemmarna förklara för ifrågavarande läkare hur viktigt det är att respektera den deprimerades religiösa övertygelse.

Fram till dess Guds nya värld är inne kommer ingen att ha fullkomlig fysisk, psykisk och känslomässig hälsa. Till dess kan en kristen som förlorar sin glädje på grund av depression hämta styrka, inte bara i den kristna församlingen, utan också från vår himmelske Fader, ”som tröstar de nedslagna”. — 2 Korintierna 7:6.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 29]

HUR MAN TALAR TRÖSTANDE

□ LYSSNA UPPMÄRKSAMT — ”Hämta upp” vad personen känner i sitt hjärta med hjälp av omdömesgilla frågor. Var snar till att lyssna och sen till att dra slutsatser innan hela bilden står klar. — Ordspråksboken 20:5; 18:13.

□ VISA MEDKÄNSLA — ”Medkänsla” i förening med öm tillgivenhet bör vägleda dig när du försöker sätta dig in i hur den deprimerade känner det. ”Gråt med dem som gråter.” — 1 Petrus 3:8; Romarna 12:15.

□ VAR UTHÅLLIG — Det kan krävas många samtal, så ha tålamod. Ha överseende med att den som är deprimerad kanske inte kan styra sina ord. — Job 6:3.

□ TALA STYRKANDE ORD — Hjälp den deprimerade att se sina egna goda sidor. Konkretisera berömmet. Förklara att problem, dåliga erfarenheter eller misslyckanden inte avgör en människas värde. Förklara varför Gud älskar och bryr sig om honom eller henne. — Job 16:5.