Visste du?
Varför var judarna så kringspridda på Jesu tid?
När Jesus sade till en grupp judiska åhörare att de inte kunde komma till den plats dit han skulle bege sig, sade de till varandra: ”Vart har han för avsikt att bege sig? ... Inte har han väl för avsikt att bege sig till de judar som är kringspridda bland grekerna?” (Johannes 7:32–36) Inte lång tid därefter förkunnade kristna missionärer de goda nyheterna bland judar som bodde kringspridda runt om i Medelhavsområdet. (Apostlagärningarna 2:5–11; 9:2; 13:5, 13, 14; 14:1; 16:1–3; 17:1; 18:12, 19; 28:16, 17)
Den här kringspridningen, eller förskingringen (diasporan), uppstod när judarna fördes i landsflykt av erövrande nationer – först av assyrierna år 740 f.v.t. och sedan av babylonierna år 607 f.v.t. Det var bara en liten del av de landsflyktiga som återvände till Israel. (Jesaja 10:21, 22) De övriga förblev kringspridda.
På 400-talet f.v.t. fanns det därför judiska kolonier i det persiska rikets 127 provinser. (Ester 1:1; 3:8) Judarnas ansträngningar att omvända människor till judendomen medförde att många med tiden fick en viss kunskap om Jehova och om den lag som han hade gett judarna. (Matteus 23:15) Judar från många länder var med i Jerusalem och firade pingsten år 33 v.t., och de hörde då de goda nyheterna om Jesus. Att judar bodde kringspridda runt om i det romerska riket bidrog därför till att kristendomen spreds så snabbt.
Hur mycket guld ägde kung Salomo?
Bibeln säger att Hiram, kungen i Tyros, skickade 4 ton guld till Salomo, att drottningen av Saba gav honom lika mycket och att Salomos flotta hämtade över 14 ton guld från Ofir. I berättelsen sägs det: ”Vikten av det guld som kom in till Salomo under ett enda år uppgick till 666 talenter guld”, dvs. över 22 ton. (1 Kungaboken 9:14, 28; 10:10, 14) Är det troligt? Hur stora var de kungliga guldreserverna på den tiden?
En forntida inskription, som forskare anser vara tillförlitlig, uppger att farao Thutmosis III av Egypten (1400-talet f.v.t.) lämnade omkring 12 ton guld till Amun-Res tempel i Karnak. På 700-talet f.v.t. fick den assyriske kungen Tiglat-Pileser III över 4 ton guld i tribut från Tyros, och Sargon II gav lika mycket som gåva åt gudarna i Babylon. Kung Filip II av Makedonien (359–336 f.v.t.) sägs ha utvunnit mer än 25 ton guld varje år ur gruvorna i Pangaion i Thrakien.
När Filips son Alexander den store (336–323 f.v.t.) intog den persiska staden Susa, sägs han ha tagit omkring 1 070 ton guld därifrån och mer än 6 000 ton från hela Persien. I jämförelse med de här uppgifterna är därför Bibelns beskrivning av kung Salomos guld inte överdriven.