Ungdomar frågar:

Skvaller — Vad är det för faror med det?

”[Ungdomar] ... fördriver tiden med att stå och hänga lite varstans skvallrande med varandra.” — Sokrates, o. år 400 f.v.t.

”HAR du hört det senaste?” ”Gissa vad?” ”Vänta bara tills du får höra det här!” ”Lovar du att hålla tyst, så skall jag berätta en hemlighet.” Så inleds ofta samtal i vilka högst personliga, spännande och rentav sensationella nyheter om andra förs vidare — något som i allmänhet går under benämningen skvaller.

Liksom på Sokrates’ tid ägnar sig ungdomar fortfarande gärna åt att skvallra, och forskare kallar detta ett universellt fenomen, som förekommer inom alla raser, åldrar och kulturer. Enligt tidskriften Journal of Communication skvallrar till och med småbarn ”praktiskt taget från den dag då de kan tala och kan börja känna igen andra”.

Men är inte skvaller något som bara kvinnor ägnar sig åt? Fel! Forskarna Levin och Arluke analyserade några högskoleelevers samtal, dels en grupp manliga elever och dels en grupp kvinnliga. Vad kom de fram till? De manliga eleverna var lika benägna att skvallra som de kvinnliga.

Men varför tycker vi egentligen att skvaller är så lockande? Finns det goda skäl att akta sig för sådant?

Skvaller — snällt eller elakt?

Skvaller är löst prat. Det tar dock sällan sikte på döda ting, utan på människors svagheter, misslyckanden, framgångar och motgångar. Sådant tal behöver inte nödvändigtvis vara skadligt eller elakt. Trots allt hör det till den mänskliga naturen att vara intresserad av andra människor. Bibeln uppmuntrar oss också att ”inte med personligt intresse hålla ett öga bara på ... [våra] egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. — Filipperna 2:4.

Om man är noga med att styra sitt tal, kan ”skvaller” helt enkelt vara ett utbyte av nyttiga upplysningar. Hur får man till exempel reda på att fru Persson är sjuk och behöver hjälp med sina inköp, att vännen Johan är ledsen därför att han har blivit av med sitt kvällsjobb eller att grannen, Sara, skall flytta? Genom något formellt meddelande? Nej, för det mesta får man reda på sådant genom informellt prat — ”skvaller”, om man så vill.

Det grekiska ord som i bibeln återges med ”springa med skvaller” kommer från ett verb som betyder ”överflöda av ord”. (1 Timoteus 5:13; Liddell och Scott: A Greek-English Lexicon) Vi påminns om orden i Ordspråksboken 10:19: ”Där många ord är blir överträdelse inte borta, men den som styr sina läppar, han är förståndig.” Den gyllene regeln i samband med samtal är: Tänk innan du talar!

Skillnaden mellan oskyldigt och skadligt skvaller kan vara bedrägligt liten. När man säger: ”Johan jobbar inte längre på varuhuset”, kan det ligga nära till hands att man tillägger: ”Han verkar då inte kunna behålla ett enda jobb” — vilket är på gränsen till förtal. Till och med när man försöker säga något snällt om någon blir det ofta tokigt. Påståendet: ”Jessica är duktigast i klassen” kan lätt följas av: ”Men har du tänkt på hur hon går klädd?” Och alltför ofta kan skvaller bli rent ut elakt, ett sätt att sprida nedriga lögner och rykten om någon.

Varför det så ofta förekommer negativt skvaller

Varför har skvaller så ofta en tendens att bli negativt? En sak är att hjärtat är ”förrädiskt”, och negativt tal tillfredsställer ofta vissa själviska känslomässiga behov. — Jeremia 17:9, NW.

”Man känner sig betydelsefull, när man vet något som andra inte vet”, medger unga Connie. Och i många fall är detta ”något” en föga smickrande upplysning om någon annan. Andra tycks tro att deras egna fel och brister inte märks så mycket, när de riktar uppmärksamheten på andras. För ytterligare andra är skvaller ett sätt att bli populär. De strävar efter att alltid vara den som vet allt, så att de kan vara först med att berätta en nyhet. För att få denna korta stund i rampljuset sviker de sin bästa väns förtroende. Kom ihåg att den som talar med dig om andra i regel talar med andra om dig.

Skvaller kan användas som ett bekvämt sätt att få utlopp för vrede, sårade känslor och svartsjuka. Somliga smider till och med ihop osanningar i syfte att skada någon de hyser agg mot. (Jämför Ordspråksboken 26:28.) En flicka spred ryktet att en skolkamrat var med barn — uppenbarligen därför att skolkamraten var ihop med en pojke som hon själv också tyckte om.

Ofta beror negativt skvaller inte så mycket på elakhet som på tanklöshet. En tonåring erkände: ”Ibland inser jag att det jag är på väg att säga kanske inte är hundraprocentigt sant, men det går nästan inte att låta bli. Jag säger saker innan jag kan hejda mig — och många gånger får jag igen det senare.”

Negativt skvaller — ett tveeggat svärd

Vad motivet än må vara, är negativt skvaller ett tveeggat svärd. Å ena sidan kan det skada andras namn och rykte på ett sätt som inte går att reparera. Tidskriften ’Teen skriver angående detta: ”Den som skvallrar om andra, kritiserar, sviker förtroenden, överdriver eller rentav ljuger äventyrar eller fördärvar antagligen sina relationer — och hindrar sannolikt också nya relationer att utvecklas.” Eller som bibeln uttrycker det: ”Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.” — Ordspråksboken 17:9; jämför Ordspråksboken 16:28.

Å andra sidan kan skvaller också slå tillbaka och skada den som skvallrar. I stället för att vinna gehör hos andra kan skvaller skapa misstro. ”Ingen som skvallrar kan anförtros en hemlighet”, heter det i Ordspråksboken 11:13. (Today’s English Version) Och den som det talas om blir säkert inte glad om och när han får reda på att något som sagts i förtroende har förts vidare eller att ett felsteg har avslöjats. ”Skvaller för med sig vrede, lika säkert som nordanvinden för med sig regn”, står det i Ordspråksboken 25:23. — Today’s English Version.

Den som talar nedsättande om andra riskerar också att skada sitt förhållande till Gud. Ofta är löst prat liktydigt med förtal. Och Jehova är vän bara med den som ”inte bär förtal på sin tunga, den som inte gör sin broder något ont”. (Psalm 15:1, 3) När vi sprider ett ogrundat rykte kan vi faktiskt bli delaktiga i en lögn — något som Jehova Gud hatar. — Ordspråksboken 6:16, 17.

Undvik skvallrets snara

Det är näst intill omöjligt att sluta tala om andra människor — åtminstone helt. Men man kan undvika många problem genom att tillämpa den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” — Matteus 7:12.

Det innebär att vägra lyssna till skadligt skvaller! ”Med den som är lösmynt må du ej ge dig i lag”, är det råd vi får i bibeln. (Ordspråksboken 20:19) Att lyssna till elakt eller skadligt tal är detsamma som att överse med det. Unga Rosalyn uttrycker det så här: ”Den som lyssnar på skvaller uppmuntrar bara den som skvallrar.” För övrigt finns alltid risken att man inte klarar av att behålla den ”saftiga godbiten” för sig själv och så blir en länk i en skadlig kedja av förtal.

Försök därför att få tyst på negativt tal. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att du måste hålla en moralpredikan om faran med skadligt skvaller. Men du kan försöka byta ämne och styra samtalet i en annan riktning eller säga något berömmande om den som omtalas. Om det skadliga talet fortsätter, bör du ta det som en fingervisning om att dra dig ur konversationen.

Visst, en del kan mycket väl vara sant — för att inte tala om hur sensationellt och spännande det kan vara. Men behöver det verkligen sägas? Är det stötande, förolämpande eller generande, eller kan det uppfattas som förtal? Skulle du vilja säga det rakt i ansiktet på personen själv? Hur skulle du känna det, om någon sade det om dig? ”De visas tunga meddelar god kunskap”, läser vi i Ordspråksboken 15:2, ”men dårars mun flödar över av oförnuft.”

Håll därför dina läppar i styr. Det sägs att stora begåvningar talar om begrepp, medelmåttiga begåvningar talar om ting, och små begåvningar talar om människor. Vidga dig i fråga om samtalsämnen. Det finns många saker — även andliga ting — som kan utgöra långt bättre underlag för samtal än tomt, skadligt skvaller.a

[Fotnoter]

[Bild på sidan 18]

Den som skvallrar tycker ofta om att vara i centrum för uppmärksamheten

[Bild på sidan 19]

Att lyssna till elakt eller skadligt tal är detsamma som att överse med det