Lyssna — Jehovas väktare talar!

”Till en väktare har jag gjort dig för Israels hus, ... och du skall varna dem från mig.” — HESEKIEL 3:17, NW.

1. Varför bör man lyssna, när Jehovas ”väktare” talar?

JEHOVAS ”väktare” talar Guds budskap just nu. Lyssnar du? Ditt liv är beroende av att du med uppskattning och handling ger gensvar till det budskapet. Nationerna kommer snart att få ”inse” vem Jehova är, när han helgar sitt heliga namn genom att förinta denna onda ordning och bevara sitt folk. Hoppas du på att få vara bland det? (Hesekiel 36:23; 39:7; NW; 2 Petrus 3:8—13) Det kan du få, men endast om du lyssnar när Jehovas ”väktare” talar.

2. Hur gick det för Juda rike därför att det underlät att lyssna på Guds profeter?

² Juda rikes underlåtenhet att lyssna på Guds profeter störtade nationen i olycka år 607 f.v.t. Fiendenationer betraktade med skadeglädje hur babylonierna ödelade landet. Men hur blev inte Jehovas namn förhärligat, när han ledde förhållandena så att de trogna judarna fick återvända till sitt hemland år 537 f.v.t.!

3. Vad innehåller Hesekiels bok?

³ Jehovas väktare, Hesekiel, hade förutsagt både detta ödeläggande av nationen och återupprättandet av den. Den bibelbok som bär Hesekiels namn och som han fullbordade i Babylonien omkring år 591 f.v.t. innehåller 1) Hesekiels uppdrag; 2) profetiska illustrationer; 3) budskap mot Israel; 4) förutsägelser om Jerusalems dom; 5) profetior mot andra nationer; 6) löften om ett återförande; 7) en profetia mot Gog i Magog och 8) en syn av Guds helgedom. Vi uppmanar dig att läsa boken, när vi nu studerar den. Du kommer då att se hur den påverkar oss i våra dagar, och du kommer att lyssna när Jehovas ”väktare” talar.a

Guds väktare förordnad

4. a) Vad fick Hesekiel se i en syn? b) Vilka var de ”levande skapelserna”, och vilka egenskaper ägde de?

⁴ Den 5 tammus år 613 f.v.t. (i det femte året av den judeiske kungen Jojakins ”landsflykt” [NW] i Babylon) var den 30-årige prästen Hesekiel bland de judiska fångarna vid ”floden Kebar” (NW), en betydande kanal som stod i förbindelse med floden Eufrat. I en syn fick han se Jehovas himmelska vagn och tillsammans med den ”fyra levande skapelser” (NW). (Läs Hesekiel 1:4—10.) Varje levande skapelse eller bevingad kerub hade fyra ansikten. (Hesekiel 10:1—20; 11:22) Dessa ansikten anger att keruberna har egenskaperna gudagiven kärlek (människan), rättvisa (lejonet), makt (tjuren) och vishet (örnen). Varje kerub stod bredvid ett mycket stort hjul som var inuti ett annat hjul, och Guds ande eller verksamma kraft kunde leda dem i vilken riktning som helst. — Hesekiel 1:1—21.

5. Vad representerar den himmelska vagnen, och hur bör denna uppfattning om den påverka Jehovas folk?

⁵ Vagnens förare var en strålande representation av Jehova. (Läs Hesekiel 1:22—28.) Hur väl representerar inte vagnen Guds andliga änglaorganisation! (Psalm 18:11; 103:20, 21; Daniel 7:9, 10) Jehova är vagnens förare i den bemärkelsen att han behärskar dessa skapelser och använder dem enligt sitt uppsåt. Föraren var lugn, precis som den åtföljande regnbågen, men Hesekiel var överväldigad. Denna vördnadsbjudande syn av den härlighet och makt Jehova har, som den högste organisatören av sina himmelska härskaror, bör verkligen göra oss ödmjuka och tacksamma över privilegiet att få tjäna honom som en del av hans jordiska organisation.

6. a) Vilket uppdrag fick Hesekiel, och hur betraktade han tjänst för Gud? b) Bland vilka slags människor skulle Hesekiel profetera, och varför har vi nytta av att veta hur Gud handlade mot honom?

⁶ Fastän Hesekiel påminns om sitt mänskliga ursprung och sin ringa ställning genom att kallas ”människoson” (NW), förordnas han som Jehovas profet. (Läs Hesekiel 2:1—5.) Hesekiel skulle gå till ”upproriska nationer” (NW), till Israels rike och Juda rike. Först åt han på Guds befallning upp en bokrulle som innehöll ”sorgesånger” (NW) men som smakade som honung, därför att han var så tacksam över att få vara Guds profet. På liknande sätt finner smorda kristna och deras medtjänare det sött att vara vittnen om Jehova. Hesekiel skulle profetera bland människor med hårda hjärtan och hårda pannor, men Gud skulle göra hans ansikte lika bestämt som deras ansikten och hans panna lika hård som diamant. Han skulle profetera modigt antingen de lyssnade eller ej. Det är uppmuntrande att veta att precis som Gud uppehöll Hesekiel under svåra förhållanden, så kommer han att hjälpa oss att modigt vittna på alla distrikt. — Hesekiel 2:6—3:11.

7. Vilket ansvar medförde Hesekiels uppdrag?

⁷ Ätandet av bokrullen frambringade ett ”raseri” (NW) i anden hos Hesekiel, vilket var passande för dess budskap. Vid Tel-Abib bodde han ”bedövad” (NW) i sju dagar och smälte budskapet. (Hesekiel 3:12—15) Vi måste också begrunda och flitigt studera för att fatta djupa andliga ting. Eftersom Hesekiel hade ett budskap att förkunna, blev han förordnad som Guds väktare. (Läs Hesekiel 3:16—21.) Den nyligen förordnade väktaren skulle underrätta de lagbrytande israeliterna om att avrättning från Gud väntade dem.

8. Vilka tjänar som Jehovas ”väktare” i våra dagar, och vilka är förenade med dem?

⁸ Om Hesekiel inte fullgjorde sitt uppdrag som väktare, skulle Jehova göra honom ansvarig för offrens död. Även om de som inte ville att han skulle ”utdela tillrättavisning” (NW) lade symboliska ”linor” (NW) på honom, så skulle han ändå modigt förkunna Guds budskap. (Hesekiel 3:22—27) I vår tid vägrar kristenheten att lyssna och försöker hindra de smorda kristna. Men sedan år 1919 har dessa smorda kristna tjänat som Jehovas ”väktare” och modigt förkunnat hans budskap för ”ändens tid” för denna ordning. (Daniel 12:4) Förenade med dem i detta arbete är en växande ”stor skara” av Jesu ”andra får”. (Uppenbarelseboken 7:9, 10; Johannes 10:16) Eftersom ”väktar”-klassen fortsätter att tala Guds budskap, bör verkligen var och en av de smorda och av den ”stora skaran” också önska förkunna det som en regelbunden förkunnare.

Illustrativa profetior

9. a) Hur var Hesekiel ett föredöme för oss? b) Vad gjorde Hesekiel för att beskriva den babyloniska belägringen av Jerusalem, och vad angavs genom de 390 dagarna och de 40 dagarna?

⁹ Därefter uppförde Hesekiel profetiska pantomimer med ödmjukhet och mod, och hans föredöme bör få oss att ödmjukt och modigt utföra våra gudagivna uppdrag. För att beskriva den babyloniska belägringen skulle Hesekiel ligga ner med ansiktet mot en ”tegelsten” (NW) på vilken han hade ristat in en bild av Jerusalem. Först skulle han ligga i 390 dagar på sin vänstra sida för att bära på tiostammarsriket Israels missgärning, och därefter skulle han ligga på sin högra sida i 40 dagar för att bära på tvåstammarsriket Juda synd. En dag representerade ett år. De 390 åren löpte således från Israels grundande år 997 f.v.t. till Jerusalems förstöring år 607 f.v.t. De 40 åren för Juda nation löpte från Jeremias förordnande som Guds profet år 647 f.v.t. till Juda ödeläggande år 607 f.v.t. — Hesekiel 4:1—8; Jeremia 1:1—3.

10. Hur illustrerade Hesekiel verkningarna av belägringen, och vad kan vi lära av det förhållandet att Gud uppehöll honom?

¹⁰ Därefter illustrerade Hesekiel verkningarna av belägringen. För att ange hungersnöd livnärde han sig på en dagsranson på omkring två hekto mat och omkring en halv liter vatten. Hans bröd (som bestod av en otillåten blandning av vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spältvete och som var bakat över dynga) var orent. (3 Moseboken 19:19) Denna handling visade att Jerusalems invånare skulle få utstå svåra umbäranden. Men hur uppmuntrande är det inte att veta att precis som Jehova uppehöll Hesekiel under svåra förhållanden, så kommer han att hjälpa oss att förbli trogna och fullgöra vårt predikouppdrag trots svårigheter! — Hesekiel 4:9—17, NW.

11. a) Vilka handlingar nämns i Hesekiel 5:1—4, och vad var innebörden i dem? b) Vilken verkan bör det ha på oss att Gud uppfyllde Hesekiels illustrationer?

¹¹ Därefter rakade Hesekiel av sig sitt hår och sitt skägg med ett svärd. (Läs Hesekiel 5:1—4.) De som dog av hungersnöd och pest skulle vara lika den tredjedel av profetens hår som han brände upp mitt i Jerusalem. De som dödades i krig skulle vara lika den tredjedel som blev slagen med svärdet. De överlevande skulle ”förskingras” (NW) bland nationerna i likhet med den tredjedel av hans hår som ströddes ut eller spreds för vinden. Men somliga landsflyktiga skulle vara lika de hårstrån som Hesekiel skulle ta från den del som skulle spridas ut och som han skulle ”vira in” (NW) i sitt klädesplagg för att visa att de skulle få återuppta sann tillbedjan i Juda efter det 70-åriga ödeliggandet. (Hesekiel 5:5—17, NW) Det förhållandet att Jehova uppfyllde denna och de andra profetiska illustrationerna bör få oss att förtrösta på honom som den som uppfyller profetior. — Jesaja 42:9; 55:11.

En förestående tillintetgörelse

12. a) Vad visar Hesekiel 6:1—7 att invaderande fiender skulle göra? b) Vad är det motbildliga Jerusalem enligt Hesekiels profetia, och vad kommer att hända med det?

¹² År 613 f.v.t. talade Hesekiel till landet för att visa vad som skulle drabba Juda avgudadyrkande invånare. (Läs Hesekiel 6:1—7.) Invaderande fiender skulle förstöra de ”höjder” (NW), ”rökelseställ” (NW) och ”altaren”, som användes i falsk tillbedjan. Själva tanken på en ödeläggelse genom hungersnöd, pest och krig skulle få en person att ropa: ”Ack ve!” (NW) och betona detta genom att klappa i händerna och stampa med foten. Döda kroppar av andliga äktenskapsbrytare skulle ligga kringspridda på höjderna. När kristenheten, det motbildliga Jerusalem, drabbas av en liknande tillintetgörelse, kommer den att ”inse” (NW) att dess olycka är från Jehova. — Hesekiel 6:8—14.

13. Vad var ”staven” i Jehovas hand, och vad skulle bli följden av dess användning?

¹³ ”Änden” kom över ”landets”, det otrogna Judas religiösa systems, ”fyra yttersta ändar” (NW). En ”krans” (NW) av olycksbringande ting skulle omringa en avgudadyrkares huvud, när ”staven” (NW) i Guds hand — Nebukadnessar och hans babyloniska horder — ingrep mot Jehovas folk och hans tempel. De som hörde till Juda ”hop” av köpare och säljare skulle antingen bli dödade eller föras i landsflykt, och händerna på någon som lyckades förbli vid liv skulle sjunka av svaghet. Vid störtandet av deras system av falsk religion skulle de så att säga raka sina huvuden skalliga som tecken på sin sorg. — Hesekiel 7:1—18.

14. Vad kunde inte mutor göra för Jerusalem, och vad visar detta för kristenheten?

¹⁴ Jehova och hans avrättningsstyrkor kan inte mutas. (Läs Hesekiel 7:19.) Mutor skulle inte kunna rädda den ”dolda platsen” (NW), det allraheligaste, från att bli ”vanhelgad”, när kaldeiska ”rövare” (NW) lade beslag på heliga redskap och lämnade templet i ruiner. Jehova fick ”de starkas stolthet att upphöra” (NW), när kung Sidkia togs till fånga och de främsta av det levitiska prästerskapet dödades. (2 Kungaboken 25:4—7, 18—21) Nej, syndare i det belägrade Jerusalem kunde inte genom mutor undgå ”motgång” (NW), när Gud ”dömde” (NW) dem som förbundsbrytare. På liknande sätt kommer inte heller kristenheten att kunna muta sig ut ur verkställandet av Guds dom över den under det nära förestående vanhelgandet av de ting som kristenheten håller heliga. Då kommer det att vara för sent att lyssna till Jehovas ”väktare”. — Hesekiel 7:20—27.

Att sucka över avskyvärdheter

15. Vad fick Hesekiel se i Jerusalem, och vilken verkan bör detta ha på oss?

¹⁵ När Hesekiel, den 5 elul år 612 f.v.t., i en syn fick se Gud i hans härlighet, tog ”något som var bildat som en hand” honom ”vid en hårtofs” (NW) och bar honom till Jerusalem genom inspirationens ande. Den himmelska vagnen hade också förflyttat sig dit. Det Hesekiel därefter såg bör få oss att rygga tillbaka för blotta tanken att lyssna på avfällingar. (Ordspråksboken 11:9, NW) Israelitiska avfällingar tillbad en avgudasymbol (kanske en helig påle) vid templet, något som uppväckte Guds svartsjuka. (2 Moseboken 20:2—6) Och vilka ”avskyvärdheter” (NW) fick inte Hesekiel se, när han trädde in i den inre förgården! (Läs Hesekiel 8:10, 11.) Vilken skandal att 70 äldste frambar rökelse åt falska gudar som representerades av föraktliga figurer inristade på väggen! — Hesekiel 8:1—12.

16. Vad leder avfällighet till enligt Hesekiels syn?

¹⁶ Hesekiels syn visar hur andligen dödsbringande avfällighet är. Ja, israelitiska kvinnor hade övertalats till att gråta över Tammus, en babylonisk gud och älskare till fruktbarhetsgudinnan Ishtar! Och så avskyvärt att få se 25 israelitiska män i templets inre förgård tillbe solen! (5 Moseboken 4:15—19) För näsan på Gud höll de fram en obscen kvist, som kanske representerade det manliga könsorganet. Inte underligt att Jehova inte ville lyssna på deras böner, precis som kristenheten förgäves kommer att söka hans hjälp under den ”stora vedermödan”! — Hesekiel 8:13—18, NW; Matteus 24:21.

Märkta för att överleva

17. Vilka sju män fick han se i sin syn, och vad gjorde de?

¹⁷ Därefter lägger vi märke till sju män — en är en sekreterare klädd i linne, och de sex andra har ”vapen att krossa med” (NW). (Läs Hesekiel 9:1—7.) De ”sex männen” representerade Jehovas himmelska avrättningsstyrkor, även om han kunde använda jordiska representanter. De vilkas pannor mannen i linnekläder satte ett märke på skulle få erfara Guds medömkan, eftersom de inte tyckte om de avskyvärdheter som gjordes i templet. Det var där som de ”sex männen” började avrättningsverket med de 70 avgudadyrkande äldste, kvinnorna som grät över Tammus och de 25 männen som tillbad solen. Dessa och andra som var illojala mot Gud dödades av babylonierna år 607 f.v.t.

18. a) Vem är den nutida mannen i linnekläder? b) Vad är ”märket”, vilka har det nu, och vad kommer det att leda till att man har det?

¹⁸ Den motbildlige mannen i linnekläder är klassen av smorda kristna. De går från hus till hus och sätter ett symboliskt ”märke” (NW) på dem som blir en del av den ”stora skaran” av Kristi ”andra får”. ”Märket” är beviset för att dessa får är överlämnade, döpta personer med en Kristuslik personlighet. De ”suckar och stönar över alla de avskyvärdheter som görs” (NW) i kristenheten, och de har kommit ut ur det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. (Uppenbarelseboken 18:4, 5) Deras ”märke” kommer att visa Guds avrättningsstyrkor att de bör skonas under den ”stora vedermödan”. De kan behålla det ”märket” genom att ta del med de smorda i att sätta ett märke på ytterligare andra. Om du således har fått ett märke, ta då nitiskt del i arbetet med att sätta ett märke på andra. — Hesekiel 9:8—11.

Den förestående flammande tillintetgörelsen

19. Vad sprider den nutida mannen i linnekläder utöver kristenheten?

¹⁹ Mannen i linnekläder gick mellan den himmelska vagnens hjul för att få ”eldkol” (NW). Dessa ströddes ut eller kastades över Jerusalem och förvarnade om att dess ödeläggande skulle vara ett uttryck för Guds flammande vrede. (Hesekiel 10:1—8; Klagovisorna 2:2—4; 4:11) På Hesekiels tid utgöt Jehova sin vrede genom babylonierna. (2 Krönikeboken 36:15—21; Jeremia 25:9—11) Men hur är det då i våra dagar? Den motbildlige mannen i linnekläder sprider Guds flammande budskap utöver kristenheten som ett meddelande om att Gud snart skall ge utlopp åt sin vrede över kristenheten och återstoden av det stora Babylon. De som vägrar att lyssna på Jehovas ”väktare” har naturligtvis inget hopp om att få överleva. — Jesaja 61:1, 2; Uppenbarelseboken 18:8—10, 20.

20. a) Hur bör harmonin mellan den himmelska vagnens hjul och keruberna påverka oss? b) Vad gjorde vissa furstar, och vad liknade de felaktigt Jerusalem vid?

²⁰ Återigen dras uppmärksamheten till den himmelska vagnen, Guds himmelska organisation. När vi ser den harmoni som råder mellan vagnens hjul och keruberna, bör vi drivas till att vilja samarbeta helt och fullt med Guds jordiska organisation. Av lojalitet bör vi också skydda den mot trolösa män. (Hesekiel 10:9—22) Det fanns sådana män på Hesekiels tid, för han fick se hur 25 regeringsfurstar med Egyptens hjälp planerade en revolt mot Guds avrättningsstyrkor. De liknade Jerusalem vid en kittel och sig själva vid köttet som var i säkerhet inuti. Men hur fel hade de inte! De babyloniska ”främlingarnas” ”svärd” skulle döda somliga av dessa ränksmidare, medan andra skulle bli fångar. Detta skulle inträffa, eftersom Gud höll judarna ansvariga för att ha brutit hans förbund. (Hesekiel 11:1—13; 2 Moseboken 19:1—8; 24:1—7; Jeremia 52:24—27) Kristenheten kommer också att förgås under ett angrepp av Jehovas avrättningsstyrkor, därför att den sätter sin förtröstan till världsliga allianser samtidigt som den gör anspråk på att vara i förbund med Gud.

21. Vad hände efter det att Juda legat öde i 70 år, och vilken liknande utveckling påverkade den smorda kvarlevan?

²¹ Fastän israeliterna, till exempel år 617 f.v.t., hade blivit ”kringspridda” (NW) ”bland länderna” (NW), var Gud ”en helgedom” eller tillflykt för de ångrande landsflyktiga. (Hesekiel 11:14—16) Men vad mer kunde man förvänta? (Läs Hesekiel 11:17—21.) Efter det att Juda legat öde i 70 år återfördes en kvarleva till Israels renade ”jord” (NW). På liknande sätt befriades den smorda kvarlevan år 1919 efter en babylonisk fångenskap, och under ledning av Guds heliga ande har det andliga Israels en gång öde ”jord” blivit renad. De som fått ett märke för att bevaras åtnjuter därför nu Guds ynnest tillsammans med den återupplivade kvarlevan av det andliga Israel. Och om du fortsätter att lyssna på Guds ”väktare”, så kan du komma att få vara bland de överlevande, när Jehova drar sitt svärd ur skidan.

[Fotnot]

Minns du?

◻ Varför bör vi lyssna, när Jehovas ”väktare” talar?

◻ Vad representerade Guds himmelska vagn?

◻ Vilka tjänar som Jehovas ”väktare” i våra dagar?

◻ Vilka avfälliga handlingar fick Hesekiel se i Jerusalem, och hur bör denna syn påverka oss?

◻ Vem är den nutida mannen i linnekläder, och vad är det ”märke” som han sätter på pannorna?