En profet som tjänade i ”dagarnas slutskede”

1, 2. a) Vilken syn fick Jeremia se som angav temat för hans profetiska budskap? b) Varför bör du vara intresserad av Jeremias budskap?

”VAD ser du?” frågade Gud den unge Jeremia. ”En upphettad gryta med vid öppning, det är vad jag ser”, svarade den nyutnämnde profeten, ”och dess öppning är vänd bort från norr.” Den här synen gav en tidig indikation på vilket slags budskap han skulle framföra. (Läs Jeremia 1:13–16.) Ja, Jehova förutsade att svårigheter skulle hällas ut från den här bildliga grytan som skållhet vätska över Judas land på grund av den utbredda trolösheten. Varför tror du att grytans öppning var vänd mot söder när innehållet tömdes ut? Det visade att svårigheterna skulle komma norrifrån – Babylon skulle angripa från det hållet. Och så blev det också. Under sina år som profet fick Jeremia se hur svårigheter hälldes ut från den kokande grytan gång på gång innan kulmen nåddes i och med Jerusalems förstöring.

² Det babyloniska väldet finns inte längre, men du har ändå all anledning att vara intresserad av Jeremias profetiska budskap. Varför det? Därför att du lever i ”dagarnas slutskede” då många påstår sig vara kristna men saknar Guds godkännande, och så är det också med deras trossamfund. (Jer. 23:20) Till skillnad från dem predikar du och dina medvittnen i likhet med Jeremia ett budskap från Gud, och det handlar inte bara om fördömanden utan också om ett hopp.

 3. a) Hur är innehållet i Jeremias bok ordnat? b) Vad är syftet med det här kapitlet i boken?

³ Jeremia skrev tydligtvis inte ner händelserna allteftersom de inträffade, utan dikterade troligen sin skildring för en sekreterare under senare delen av sin tid som profet. (Jer. 25:1–3; 36:1, 4, 32) Boken är inte skriven i kronologisk ordning, utan många avsnitt är ordnade ämnesvis. Därför har vi nytta av att få en överblick över den historiska bakgrunden till Jeremias bok och till Klagovisorna och i vilken ordning saker och ting inträffade. Lägg märke till tidsaxeln på sidan 19. Om vi vet vem som var kung i Juda vid de olika tillfällena och i vissa fall vad som hände i och runt omkring Juda, kan vi bättre förstå det Jeremia sade och gjorde. Vi kan också lättare ta till oss av de budskap som Gud ville förmedla till sitt folk genom honom.

4–6. Hur var situationen för Guds folk under årtiondena innan Jeremia började tjäna som profet?

⁴ Jeremia profeterade under en mycket turbulent period. Det var en tid då Assyrien, Babylon och Egypten konkurrerade med varandra. Drygt 90 år innan Jeremia började tjäna som profet besegrade Assyrien det norra tiostammarsriket Israel och deporterade många av landets invånare. Den gången försvarade Jehova Jerusalem och Judas trogne kung, Hiskia, och hindrade ett assyriskt angrepp. Du minns säkert hur han mirakulöst dödade 185 000 assyriska soldater. (2 Kung. 19:32–36) En av Hiskias söner var Manasse. Jeremia föddes troligen under Manasses 55 år långa regering. Under den perioden tog assyrierna makten över Juda. (2 Krön. 33:10, 11)

⁵ Jeremia skrev också Första och Andra Kungaboken, där vi läser att Manasse återuppbyggde de offerhöjder som hans far hade förstört. Han uppförde altaren åt Baal och himlens här, till och med i Jehovas tempel. Och han lät mycket oskyldigt blod flyta och offrade sin egen son som ett brännoffer åt en avgud. Kort sagt ”gjorde [han] mycket som var ont i Jehovas ögon”. På grund av all den här ondskan beslöt Gud att Jerusalem och Juda skulle drabbas av olycka, detsamma som redan hade hänt Samaria och Israel. (2 Kung. 21:1–6, 12–16) Efter Manasses död fortsatte hans son Amon med samma avgudadyrkan. Men snart skulle saker och ting förändras. Efter två år mördades Amon, och hans åttaårige son Josia insattes på tronen år 659 f.v.t.

⁶ Under Josias 31 år vid makten började Babylon få övertaget över Assyrien. Josia såg att det här var en möjlighet för Juda att bli självständigt igen och slippa utländskt styre. Till skillnad från sin far och sin farfar tjänade han Jehova troget och satte i gång stora religiösa reformer. (2 Kung. 21:19–22:2) I sitt tolfte år som kung förstörde han offerhöjderna, de heliga pålarna och avgudabilderna runt om i riket, och längre fram befallde han att Jehovas tempel skulle repareras. (Läs 2 Krönikeboken 34:1–8.) Intressant nog var det i Josias trettonde regeringsår (år 647) som Jeremia fick sitt uppdrag som Guds profet.

7, 8. a) Hur skilde sig kung Josias regering från Manasses och Amons styre? b) Vad slags person var Josia? (Se rutan på sidan 20.)

⁷ När man reparerade templet i kung Josias artonde regeringsår fann översteprästen ”lagboken”. Kungen lät sin sekreterare läsa upp den för honom. Han förstod att folket hade handlat fel och sökte Jehovas vägledning genom profetissan Hulda och uppmanade folket att hålla Guds befallningar. Hulda berättade för honom att Jehova skulle låta ”olycka” komma över judéerna för att de inte hade varit trogna. Men eftersom Josia hade en sådan fin inställning till den rena tillbedjan skulle olyckan inte komma under hans livstid. (2 Kung. 22:8, 14–20)

⁸ Kung Josia gick återigen in för att försöka utrota allt som hade med avgudadyrkan att göra. Den här kampanjen tog honom även till områden som en gång hade tillhört nordriket Israel, och där rev han ner offerhöjden och altaret i Betel. Han ordnade också med ett enastående påskfirande. (2 Kung. 23:4–25) Det här måste Jeremia ha tyckt om! Men det visade sig vara svårt att få folket att ändra sig. Manasse och Amon hade fått folket att ägna sig åt avskyvärd avgudadyrkan, så den andliga nivån var låg. Gud lät Jeremia påpeka att judéerna hade lika många gudar som städer, och det trots Josias reformer. Profetens landsmän var som en otrogen hustru – de hade lämnat Jehova och sålt sig som en prostituerad till utländska gudar. Jeremia sade: ”Så många som Jerusalems gator är, så många altaren har ni satt upp åt skamligheten, altaren för att frambära rökoffer åt Baal.” (Läs Jeremia 11:1–3, 13.)

 9. Vad hände på den internationella scenen under de sista åren som Josia var kung?

⁹ Jeremias budskap fick inte judarna att ändra sig, lika lite som det fick de kringliggande nationerna att upphöra med sin kamp om herraväldet. År 632 lyckades babyloniernas och medernas förenade styrkor erövra Nineve, Assyriens huvudstad. Tre år senare drog farao Neko norrut med de egyptiska styrkorna för att hjälpa de belägrade assyrierna. Av skäl som inte nämns i Bibeln försökte Josia slå tillbaka egyptierna vid Megiddo men blev dödligt sårad. (2 Krön. 35:20–24) Vilka politiska och religiösa förändringar skulle den här tragiska händelsen föra med sig för Juda? Och vilka nya utmaningar skulle Jeremia ställas inför?

10. a) Vilken likhet finns det mellan tiden efter Josias död och vår tid? b) Vilken nytta kan vi ha av att undersöka hur Jeremia handlade?

¹⁰ Föreställ dig hur Jeremia måste ha känt det när han fick veta att Josia hade dött! I sin sorg sjöng han en klagosång över kungen. (2 Krön. 35:25) Det var redan oroliga tider, och den internationella instabiliteten satte press på Juda. De rivaliserande makterna – Egypten, Assyrien och Babylon – tävlade om att få kontrollen över området. Dessutom förändrades det religiösa klimatet när Josia dog. Hans död betydde slutet på en regering som i huvudsak hade varit positiv till Jeremias verksamhet och början på en regim som var fientlig. Många av våra nutida bröder och systrar har varit med om liknande förändringar – från att ha kunnat tillbe Jehova relativt fritt till att bli förföljda och förbjudna att tjäna honom. Vem vet hur många av oss som kanske snart får vara med om liknande förändringar? Hur skulle det påverka oss? Vilka svårigheter kan vi ställas inför om vi vill förbli ostraffliga? Med de frågorna i tankarna kan det vara uppmuntrande att se närmare på de svårigheter som Jeremia klarade av med framgång.

11. Vad hände i Juda efter Josias död?

¹¹ Invånarna i Juda insatte Josias son Jehoahas på tronen i Jerusalem. Han kallades också Sallum och regerade i bara tre månader. När farao Neko vände tillbaka söderut efter striderna med babylonierna avsatte han den nye kungen och förde honom till Egypten, och Jeremia berättade att Jehoahas ”inte mer [skulle] vända tillbaka”. (Jer. 22:10–12; 2 Krön. 36:1–4) Som ersättare utsåg Neko en annan av Josias söner, Jehojakim. Han följde tyvärr inte sin fars goda exempel. I stället för att fortsätta Josias reformarbete engagerade han sig i avgudadyrkan. (Läs 2 Kungaboken 23:36, 37.)

12, 13. a) Hur var det religiösa klimatet i början av Jehojakims regering? b) Hur uppträdde de judiska religiösa ledarna mot Jeremia?

¹² I början av Jehojakims regering sade Jehova till Jeremia att gå till templet och rakt på sak fördöma judéerna för deras ondska. Judéerna såg Jehovas tempel som en amulett som skulle skydda dem. Men om de inte slutade ”stjäla, mörda och begå äktenskapsbrott och svära falskt och frambära rökoffer åt Baal och vandra efter andra gudar” skulle Jehova överge templet. Han skulle också överge de hycklare som tillbad där på samma sätt som han hade övergett tältboningen i Silo på översteprästen Elis tid. Juda skulle ”inte bli något annat än en förhärjad plats”. (Jer. 7:1–15, 34; 26:1–6)a Tänk vilket mod Jeremia behövde ha för att framföra ett sådant budskap! Troligen gjorde han det offentligt inför framträdande, inflytelserika personer. En del bröder och systrar i dag har också känt att de har behövt ta mod till sig för att kunna gå i gatutjänst eller tala med rika eller betydande personer. En sak kan vi i vilket fall som helst vara säkra på: Jehova stöder oss precis som han stödde Jeremia. (Hebr. 10:39; 13:6)

¹³ Hur skulle de religiösa ledarna reagera på det Jeremia sade med tanke på det religiösa och politiska klimatet i Juda? Han berättar själv att prästerna, profeterna och allt folket ”grep ... honom och sade: ’Du skall ovillkorligen dö.’” De var fullkomligt rasande. ”Den här mannen förtjänar en dödsdom”, sade de. (Läs Jeremia 26:8–11.) Men motståndarna lyckades inte döda honom. Jehova var med sin profet och räddade honom. Och Jeremia själv lät sig inte skrämmas av att motståndarna var hotfulla och många. Det bör inte heller vi göra.

14, 15. a) Vilket arbete påbörjade Jeremia och hans sekreterare Baruk i Jehojakims fjärde regeringsår? b) Vad slags person var Jehojakim? (Se rutan på sidan 25.)

¹⁴ I Jehojakims fjärde regeringsår sade Jehova till Jeremia att skriva ner alla de ord som han hade sagt till honom sedan Josias dagar. Jeremia dikterade därför för sin sekreterare Baruk allt som Jehova hade berättat för honom under de 23 föregående åren. Hans domsbudskap gällde omkring 20 kungar och riken. Jeremia bad Baruk gå till Jehovas hus och läsa upp det som stod i bokrullen. Vad var syftet med det? Jehova sade: ”Kanske kommer de som tillhör Judas hus att lyssna till budskapet om all den olycka som jag tänker vålla dem, så att de vänder om, var och en från sin onda väg, och då skall jag förlåta deras missgärning och deras synd.” (Jer. 25:1–3; 36:1–3)

¹⁵ När en hovfunktionär läste upp innehållet i bokrullen för Jehojakim, tog kungen den och skar den i bitar och brände upp den. Han befallde sedan att man skulle hämta Jeremia och Baruk. ”Men Jehova höll dem gömda.” (Läs Jeremia 36:21–26.) Eftersom Jehojakims inställning var så genomusel skulle han bli begravd ”som man begraver en åsnehingst”, som Jehova sade genom sin profet. Han skulle ”släpas bort och kastas ut, långt utanför Jerusalems portar”. (Jer. 22:13–19) Tror du att den här målande profetian kunde viftas bort som en överdrift från Jeremias sida?

16. Vilket positivt budskap förkunnade Jeremia?

¹⁶ Trots att Jeremia fick framföra sådana här fördömanden var han ingen domedagsprofet. Han förkunnade också ett hoppingivande budskap. Jehova skulle befria en kvarleva av Israel från sina fiender och återföra dem till sitt eget land, där de skulle bo i trygghet. Han skulle ingå ”ett nytt” förbund med sitt folk, ett förbund som skulle bestå ”till oöverskådlig tid”, och skriva sin lag i deras hjärta. Han skulle förlåta deras missgärningar och inte mer komma ihåg deras synder. Dessutom skulle en avkomling av David ”skapa rätt och rättfärdighet i landet”. (Jer. 31:7–9; 32:37–41; 33:15) De här profetiorna skulle gå i uppfyllelse under senare årtionden och århundraden, ja till och med på ett sätt som berör vårt liv och kan ge oss ett hopp om en evig framtid. Men om vi återvänder till Jeremias tid, så fortsatte Judas fiender sin kamp. (Läs Jeremia 31:31, 33, 34; Hebréerna 8:7–9; 10:14–18.)

17, 18. Vilka internationella händelser inträffade under Jehojakims sista år som kung och under Sidkias regering?

¹⁷ År 625 utkämpade babylonierna och egyptierna ett avgörande slag vid Karkemish, nära floden Eufrat omkring 60 mil norr om Jerusalem. Kung Nebukadnessar besegrade farao Nekos styrkor, och därmed upphörde egyptiernas herravälde i området. (Jer. 46:2) Nebukadnessar härskade nu över Juda, och Jehojakim tvingades bli hans tjänare. Men efter tre år som vasall gjorde Jehojakim uppror. (2 Kung. 24:1, 2) Nebukadnessar och hans här svarade med att marschera in i Juda år 618 och omringa Jerusalem. Försök att föreställa dig hur oroligt det måste ha varit under den här tiden, även för Guds profet Jeremia. Jehojakim dog uppenbarligen under belägringen.b Hans son Jehojakin kapitulerade för babylonierna efter att ha suttit bara tre månader på Judas tron. Nebukadnessar plundrade Jerusalem på rikedomar och förde Jehojakin i landsflykt tillsammans med hans familj och Judas ädlingars familjer, dvs. nationens väldiga män, och hantverkarna i landet. Bland dem som fördes bort var Daniel, Hananja, Misael och Asarja. (2 Kung. 24:10–16; Dan. 1:1–7)

¹⁸ Nebukadnessar gjorde nu Sidkia, en annan av Josias söner, till kung över Juda. Han skulle bli den siste jordiske kungen i Davids släktlinje. Hans regering fick sitt slut när Jerusalem och templet förstördes år 607. (2 Kung. 24:17) Men de elva år som han regerade kännetecknades av stora sociala och politiska spänningar i Juda. Vi förstår att Jeremia var tvungen att förtrösta fullständigt på den som hade utsett honom till profet.

19. Hur reagerade människorna på Jeremias tid för hans budskap, och varför bör det intressera oss?

¹⁹ Sätt dig in i Jeremias situation. Sedan Josias tid hade Jeremia upplevt politiska omvälvningar och ett andligt förfall bland Guds folk. Men han visste att det skulle bli värre. Folket i hans hemstad sade till honom: ”Du skall inte profetera i Jehovas namn, om du inte vill dö för vår hand.” (Jer. 11:21) Till och med när hans profetior gick i uppfyllelse sade judarna: ”Vad det ord angår, som du har talat till oss i Jehovas namn, så lyssnar vi inte till dig.” (Jer. 44:16) Men liv stod ändå på spel, liksom det gör i dag. Och det budskap Jeremia förkunnade kom från Jehova, precis som vårt budskap gör. Därför kan du stärka din iver och entusiasm för tjänsten genom att undersöka hur Jehova skyddade sin profet under perioden fram till Jerusalems fall.

20. Varför var Sidkias regeringstid särskilt svår för Jeremia? (Se rutan på sidan 29.)

²⁰ Det var kanske under Sidkias regering som Jeremia upplevde sina svåraste år som profet. I likhet med många av sina föregångare gjorde Sidkia ”det som var ont i Jehovas ögon”. (Jer. 52:1, 2) Han var underställd babylonierna, och Nebukadnessar fick honom att i Jehovas namn svära en ed på att han skulle underordna sig Babylons kung. Trots det gjorde han så småningom uppror. Under tiden blev Jeremia hårt pressad av sina fiender, som ville få honom att stödja upproret. (2 Krön. 36:13; Hes. 17:12, 13)

21–23. a) Vilka två läger fanns i Juda under Sidkias regering? b) Hur behandlades Jeremia för den ståndpunkt han intog, och varför bör det intressera oss?

²¹ Det verkar som om Sidkia i början av sin regering fick besök av budbärare som kom till Jerusalem från kungarna i Edom, Moab, Ammon, Tyros och Sidon. Deras avsikt var kanske att få Sidkia att förena sig med dem mot Nebukadnessar. Men Jeremia uppmanade Sidkia att underordna sig Babylon. I linje med det gav Jeremia okstänger till budbärarna för att visa att deras nationer också borde tjäna babylonierna. (Jer. 27:1–3, 14)c Den ståndpunkten var inte populär, och hans uppgift att framföra ett impopulärt budskap blev inte lättare av Hananjas ansträngningar. Hananja var en falsk profet som i Guds namn offentligt försäkrade att babyloniernas ok skulle brytas sönder. Men Jehova sade genom Jeremia att den bedragaren skulle dö samma år, och så blev det också. (Jer. 28:1–3, 16, 17)

²² Juda var nu splittrat i två läger – de som ville att man skulle underordna sig Babylon och de som ville se ett uppror. År 609 valde Sidkia att göra uppror genom att söka militär hjälp av Egypten. Nu tvingades Jeremia kämpa emot den nationalistiska hysterin bland upprorsmännen. (Jer. 52:3; Hes. 17:15) Nebukadnessar och hans styrkor återvände till Juda för att slå ner upproret. De erövrade alla Judas städer och belägrade återigen Jerusalem. Jeremias budskap till Sidkia och folket i det här kritiska läget var att Jerusalem skulle falla för babylonierna. De som stannade kvar i staden skulle dö. De som gick ut till kaldéerna skulle överleva. (Läs Jeremia 21:8–10; 52:4.)

²³ Furstarna i Juda påstod att Jeremia hade allierat sig med babylonierna. När han sade att det inte var sant, slog de honom och satte honom i häkte. (Jer. 37:13–15) Trots det mildrade han inte Jehovas budskap. Furstarna övertalade därför Sidkia att döda Jeremia. De släppte ner profeten i en tom vattencistern, där han kunde ha dött i den djupa dyn om inte Ebed-Melek, en etiopier som tjänade i kungens hus, hade räddat honom. (Jer. 38:4–13) Tänk så ofta Jehovas nutida folk har hamnat i farliga situationer för att de samvetsgrant har vägrat att bli inblandade i politiska konflikter! Jeremias erfarenheter kan utan tvekan göra dig stark att möta prövningar och övervinna dem.

24. Beskriv vad som hände år 607.

²⁴ År 607 bröt babylonierna till sist igenom Jerusalems murar, och staden föll. Nebukadnessars styrkor brände Jehovas tempel, rev ner stadens murar och slaktade Judas ädlingar. Sidkia försökte fly men togs till fånga och ställdes inför sin besegrare. Nebukadnessar dödade Sidkias söner inför hans ögon, och sedan gjorde han honom blind, band honom och förde bort honom till Babylon. (Jer. 39:1–7) Ja, det Jeremia hade sagt om Juda och Jerusalem hade slagit in. Men han kände ingen glädje, utan sörjde över den olycka som hade drabbat hans folk. I Klagovisorna kan vi läsa om hur han kände det. Vi bör känna oss djupt berörda när vi läser den bibelboken.

25, 26. a) Vad hände efter Jerusalems fall? b) Hur reagerade judéerna på Jeremias budskap efter Jerusalems fall?

²⁵ Hur gick det för Jeremia under all den här dramatiken? Jerusalems furstar hade fängslat honom, men de segrande babylonierna behandlade honom vänligt och frigav honom. Längre fram råkade han föras ihop med en grupp judar som var på väg bort i fångenskap, men han blev frigiven. Det fanns mer för honom att göra i Jehovas tjänst, för nu väntade ett arbete som skulle utföras bland dem som hade överlevt. Nebukadnessar utsåg Gedalja till ståthållare över det besegrade landet och lovade de kvarvarande judéerna att de skulle få fred om de tjänade honom, Babylons kung. Men några missnöjda judar mördade Gedalja. (Jer. 39:13, 14; 40:1–7; 41:2) Jeremia uppmanade judéerna att bo kvar i landet och att inte frukta Babylons kung. Men deras ledare sade att han var en lögnare och flydde till Egypten, och de tvingade också med sig Jeremia och Baruk. Jeremia förutsade dock att Nebukadnessar skulle angripa även det landet och lägga det under sig och dra olycka över de judeiska flyktingarna. (Jer. 42:9–11; 43:1–11; 44:11–13)

²⁶ Ännu en gång vägrade judéerna att lyssna till Guds sanne profet. Varför det? De resonerade så här: ”Från den stund då vi upphörde att frambära rökoffer åt ’himlens drottning’ och utgjuta dryckesoffer åt henne har vi saknat allt, och genom svärd och genom hungersnöd har vi nått vårt slut.” (Jer. 44:16, 18) Det här speglar hur dåligt det andliga tillståndet var bland judéerna på Jeremias tid. Å andra sidan kan det vara uppmuntrande för oss att se att en ofullkomlig människa kan förbli trogen mot Jehova trots att människor runt omkring är trolösa.

27. Vad vet vi om de sista åren av Jeremias liv som profet?

²⁷ Den sista händelse som Jeremia skrev om var Jehojakins frigivning, som skedde på order av Evil-Merodak, Nebukadnessars efterträdare. Den händelsen inträffade år 580. (Jer. 52:31–34) Vid det laget måste Jeremia ha varit omkring 90 år. Vi har inga tillförlitliga uppgifter om den sista tiden av hans liv. Men troligtvis bodde han i Egypten under sina sista år och dog där trogen efter omkring 67 år i särskild tjänst för Jehova. Han tjänade under flera år då den sanna tillbedjan hade en stark ställning men även under många år då de flesta omkring honom tillbad falska gudar. Det fanns de som lyssnade till honom och fruktade Gud, men de allra flesta avvisade hans budskap och var till och med fientliga mot honom. Betydde det att Jeremia hade misslyckats? Absolut inte! Jehova hade berättat för honom redan från början: ”De skall strida mot dig, men de skall inte få övertaget över dig, ty ’jag är med dig’.” (Jer. 1:19) Det uppdrag vi som Jehovas vittnen har liknar Jeremias uppdrag. Vi kan därför förvänta oss att bli mottagna på ungefär samma sätt som han blev. (Läs Matteus 10:16–22.) Så vad kan vi lära oss av Jeremia, och vad kan vi lära oss om förkunnartjänsten? Vi ska nu se närmare på de frågorna.