Uppmuntra varandra medan dagen närmar sig
”Uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” — HEBRÉERNA 10:25.
1, 2. Vilken dag närmar sig, och vilken inställning bör Jehovas folk ha?
DE SOM i våra dagar tar del i att säga: Kom och drick av livets vatten, isolerar sig inte. Nu, när Jehovas stora segerdag närmar sig, tillämpar de bibelns råd: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” — Hebréerna 10:24, 25.
2 Bibelns profetior omtalar den ”dagen” som ”Jehovas dag”. (2 Petrus 3:10) Eftersom Jehova är den Högste och den allsmäktige Guden, finns det ingen dag som skulle kunna ställa hans dag i skuggan. (Apostlagärningarna 2:20) Den innebär att Jehovas suveränitet som Gud över hela universum slås fast. Denna dag utan tidigare motstycke i fråga om vikt och betydelse närmar sig nu.
3. Hur närmade sig Jehovas dag för de kristna under det första århundradet, och hur är det för oss i våra dagar?
3 Aposteln Paulus skrev till de kristna under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen att Jehovas dag närmade sig. De såg fram emot att den dagen skulle komma, men på den tiden låg den dagen över 1.900 år framåt i tiden. (2 Tessalonikerna 2:1—3) De kristna på den tiden skulle trots detta faktum uppmuntras, eftersom denna välsignade dag absolut skulle komma och de skulle få uppleva den om de stadigt fortsatte i den tron. (2 Timoteus 4:8) På den tiden såg man hur den dagen närmade sig. För oss i våra dagar har Jehovas dag verkligen närmat sig. Det fantastiska sätt varpå bibelns profetior nu uppfylls bekräftar detta glädjande faktum. Snart kommer vår Guds namn, Jehova, att helgas för all evighet. — Lukas 11:2.
Uppmuntrade av Guds namn
4. Vem skall bli kung enligt Uppenbarelseboken 19:6, och hur kan man urskilja hans namn?
4 Guds namn bör vara något som intresserar alla människor. I Today’s English Version heter det: ”Prisa Gud! För Herren, vår allsmäktige Gud, är Kung!” (Uppenbarelseboken 19:6) Enligt denna 1900-talsöversättning är han Herren, den allsmäktige Guden. I likhet med många andra moderna översättningar anger inte denna översättning namnet på den Gud som börjar härska som kung. Men Guds namn är inbegripet i utropet ”Halleluja!” (”prisa Jah” eller ”prisa Jehova”), som i Uppenbarelseboken 19:6 återfinns i flertalet svenska översättningar. Under en stor del av den vanliga tideräkningen har Guds namn i huvudsak varit dolt i flertalet bibelöversättningar. Men som vi skall se har det namnet varit till stor uppmuntran för Guds folk både i forna tider och i modern tid.
5, 6. a) Varför måste Mose känna till namnet på den Gud som han representerade? b) Vilken verkan måste det ha haft på israeliterna, när Mose betonade Guds namn?
5 Vi kommer ihåg hur den högste Guden sände Mose till israeliterna, som var slavar i Egypten, och hur frågan om vem som hade sänt Mose helt naturligt uppstod i israeliternas sinnen. Mose förutsåg att det lidande judiska folket skulle vilja veta vad den Gud hette som han representerade. Angående detta heter det i 2 Moseboken 3:15 (NW): ”Gud [sade] ännu en gång till Mose: ’Detta är vad du skall säga till Israels söner: ”Jehova, era förfäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er.” Detta är mitt namn till obestämd tid, och detta är åminnelsen av mig från generation till generation.’”
6 Israeliterna måste ha känt sig mycket uppmuntrade, när dessa upplysningar betonades för dem. Den ende sanne Guden, Jehova, försäkrade att de skulle bli befriade. Och hur uppmuntrande måste det inte ha varit för dem att få möjlighet att lära känna Gud, när han skulle demonstrera innebörden i sitt egennamn — och inte högdraget isolera sig! — 2 Moseboken 3:13; 4:29—31.
7. a) Hur vet vi att Jesu lärjungar kände till Guds namn? b) Hur kom Guds namn att skjutas i bakgrunden?
7 Herren Jesu Kristi lärjungar blev också mycket uppmuntrade av Guds namn, Jehova, och vad det stod för. (Johannes 17:6, 26) Jesus sköt verkligen inte Guds namn i bakgrunden under sin jordiska tjänst, och det var inte heller hans avsikt att låta sitt eget namn, Jesus, få företräde. Det var först efter det att det förutsagda avfallet från den sanna kristna tron hade börjat som Guds namn kom att skjutas i bakgrunden, ja, praktiskt taget kom att utplånas ur de kristnas samtal. (Apostlagärningarna 20:29, 30) När de till bekännelsen kristna väl hade låtit Guds Sons namn få komma i förgrunden och överskugga Faderns namn, fann de sin tillbedjan av Fadern alltmer opersonlig och i avsaknad av familjär förtrolighet och därför inte särskilt uppmuntrande.
8. Vilken verkan har antagandet av namnet Jehovas vittnen haft på Guds folk?
8 Det var därför en orsak till outsäglig glädje, när de internationella bibelforskarna, förbundna med Sällskapet Vakttornet, år 1931 antog namnet Jehovas vittnen. Detta var inte bara glädjande, utan det var också mycket uppmuntrande. På grund av sitt nya namn kunde bibelforskarna uppmuntra varandra. — Jämför Jesaja 43:12, NW.
9. Vilka känslor hyser sanna kristna för honom som de är vittnen för?
9 Därför finner de sanna kristna i våra dagar det passande att identifiera honom som de enligt vad bibeln har förutsagt är vittnen för, precis som Jesus Kristus, deras ledare, gjorde när han var här på jorden. (Uppenbarelseboken 1:1, 2) Ja, de identifierar endast honom som den vars namn är Jehova. — Psalm 83:19, NW.
Uppfyllda med glädje och helig ande
10—12. a) Vilken verkan skulle den verksamma kraften ha på Jesu efterföljare? b) Hur önskar Jehovas glada vittnen behandla varandra?
10 Så här sade Jesus Kristus i sina avskedsord till sina apostlar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matteus 28:19, 20.
11 Lägg märke till att nyligen undervisade kristna skulle döpas i den heliga andens namn. Denna heliga ande är inte någon person, utan Jehova Guds verksamma kraft, som han genom Jesus Kristus använder sig av. Genom Jesus Kristus utgöt Jehova Gud vid pingsten denna verksamma kraft över Jesu överlämnade efterföljare. (Apostlagärningarna 2:33) De blev uppfyllda av denna heliga ande, och ett av uttrycken för eller en av frukterna av denna heliga ande är glädje. (Galaterna 5:22, 23; Efesierna 5:18—20) Glädje är en stimulerande egenskap. Lärjungarna skall bli uppfyllda med den heliga andens glädje. Aposteln Paulus’ bön är mycket passande: ”Må den Gud som inger hopp uppfylla er med all glädje och frid genom ert utövande av tro, för att ni må överflöda i hoppet med helig andes kraft.” — Romarna 15:13.
12 Uppfyllda med denna ande, som inger glädje, kommer Jehovas vittnen i våra dagar, inbegripet den ”stora skarans” medlemmar, att vilja, ja, att drivas till att uppmuntra varandra mitt i denna fientliga tingens ordning. I överensstämmelse med detta skriver aposteln Paulus om ”ett utbyte av uppmuntran”. — Uppenbarelseboken 7:9, 10; Romarna 1:12; 14:17.
All orsak att bli uppmuntrade
13. Varför har vi orsak att bli uppmuntrade och också att uppmuntra varandra?
13 Eftersom de kristna befinner sig mitt i denna tingens ordning, över vilken motståndaren till allt det som är rättfärdigt är härskare och till och med gud, kommer de att vilja uppmuntra varandra inom den världsomfattande kristna församlingen, som är uppfylld av Jehova Guds heliga ande. (Hebréerna 10:24, 25; Apostlagärningarna 20:28) Vi har all orsak att bli uppmuntrade. Ja, hur tacksamma är vi inte över att ha exakt kunskap om Jehova och hans Son och över den verksamma kraft som de använder, nämligen den heliga anden! Och hur tacksamma är vi inte över det hopp som dessa ger! Vår tillbedjan är därför fylld med glädje. Aposteln Paulus skrev att de kristna, som han riktade sitt brev till, skulle uppmuntra varandra och bygga upp varandra i sin allraheligaste tro. Detta skulle de göra så mycket mer som de i bildlig bemärkelse såg ”dagen närma sig”. Och när denna världens politiska makter utplånar namnkristendomen, tillsammans med all annan falsk religion, kommer situationen att kräva att vi uppmuntrar varandra ännu mer.
14. Vilka bör uppmuntra varandra, och hur då?
14 Även om de äldste i varje församling tar ledningen i att uppmuntra hjorden, måste alla kristna uppmuntra varandra, precis som vi blir förmanade i Hebréerna 10:25. Detta är faktiskt ett kristet krav. Ger du, om du tillhör en församling, denna uppmuntran? Du kanske undrar: ”Hur kan jag göra det? Vad kan jag göra?” För det första blir alla de andra bröderna och systrarna uppmuntrade helt enkelt genom att du är närvarande vid mötena och genom att du stöder den kristna ordningen, precis som du antagligen blir uppmuntrad, när du ser andra troget vara med vid församlingens möten. De kan också bli uppmuntrade av ditt exempel på troget uthärdande. Genom att du, trots livets problem och svårigheter, fortsätter på den kristna banan och aldrig ger upp kan du vara ett inspirerande föredöme.
Bekämpa modfälldhet från djävulen
15. Varför hyser djävulen ”stor vrede”, och mot vilka?
15 Vi är inte de enda som vet att Jehovas dag är nära. Det vet Satan, djävulen, också. I Uppenbarelseboken 12:12 får vi veta varför det nu är ve över jorden. Det heter där: ”Ve jorden och havet, eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” Och som Uppenbarelseboken 12:17 visar är hans stora vrede riktad mot dem ”som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus”. Det råder inget tvivel om saken — djävulen vill göra oss modfällda! Och han vet precis hur han skall försöka göra det. Han känner våra svagheter och problem, och det är dessa han utnyttjar.
16. Varför använder Satan modfälldhet som ett vapen?
16 Varför använder djävulen modfälldhet som ett vapen? Därför att det ofta fungerar. Till och med den som har uthärdat direkt motstånd eller direkt förföljelse kan falla offer för modfälldhet. Satan vill smäda Jehova Gud och försöker bevisa att han kan vända människor bort från att tjäna Gud. (Ordspråksboken 27:11; jämför Job 2:4, 5; Uppenbarelseboken 12:10.) Om han kan göra dig modfälld, kanske han får dig att sakta farten i din tjänst för Gud; han kanske rentav får dig att sluta upp och att bli overksam i predikandet av de goda nyheterna om Riket. — 2 Korintierna 2:10, 11; Efesierna 6:11; 1 Petrus 5:8.
17. Hur blev de negativa verkningarna av modfälldhet uppenbara på Mose tid?
17 De negativa verkningarna av modfälldhet kan man se i fallet med israeliterna i det forntida Egypten. När Mose hade talat med Farao, lade denne tyrann ännu större bördor på israeliterna och förtryckte dem ännu mer, men Gud sade till Mose att han skulle försäkra israeliterna om att Gud förvisso skulle befria dem, göra dem till sitt folk, sörja för deras flykt och föra dem in i löftets land. Mose talade om detta för Israels söner, men i 2 Moseboken 6:9 (NW) heter det: ”De lyssnade inte till Mose av modfälldhet och för det hårda slavarbetets skull.” Deras reaktion gjorde till och med Mose modfälld och avskräckte honom från att vilja tala till Farao, så som han hade blivit befalld att göra, och han var inte villig att göra detta förrän Jehova hade övertygat och uppmuntrat honom. — 2 Moseboken 6:10—13.
18. Varför måste Guds folk bekämpa den modfälldhet som djävulen förorsakar?
18 Satan, djävulen, känner väl till den negativa verkan som modfälldhet kan få på en Guds tjänare. Som det heter i Ordspråksboken 24:10 (NW): ”Har du visat dig modfälld på trångmålets dag? Din kraft kommer att vara knapp.” Eftersom vi lever så långt fram i ändens tid, behöver vi vara andligen starka och kraftfulla. Det är illa nog att vi har våra egna ofullkomligheter, svagheter och fel och brister att kämpa med, vilka kan hålla oss tillbaka; men eftersom Satan försöker utnyttja dessa fel och brister, behöver vi hjälp.
Förtrösta helt och fullt på Kristi offer
19. Vad kommer att hjälpa oss att bekämpa modfälldhet, och varför det?
19 En stor hjälp i detta avseende är den återlösning som Jehova har gjort möjlig genom Jesus Kristus. Vi kan segra genom att helt och fullt förtrösta på denna återlösning. Det är farligt att underskatta denna anordning. Ja, vi kommer fortfarande att fela eller synda, så länge som vi är ofullkomliga. Men vi behöver inte bli modfällda och ge upp och tycka att det är hopplöst och därigenom gå i Satans fälla. Vi vet att vi har ett fullgott offer för synder. Lösen kan avlägsna synder. Om vi är en del av den ”stora skaran”, måste vi helt och fullt tro och förtrösta på att vi kan tvätta våra långa dräkter och göra dem vita i Lammets blod. — Uppenbarelseboken 7:9, 14.
20. Hur visar Uppenbarelseboken 12:11 att den store modfällaren, djävulen, kan besegras?
20 I Uppenbarelseboken 12:10 beskrivs Satan som ”våra bröders anklagare ... som anklagar dem dag och natt inför vår Gud”. Hur kan vi segra över en sådan ond anklagare och stor modfällare, som vi kan kalla honom? Vi får svaret i vers 11 i samma kapitel: ”De har segrat över honom på grund av Lammets blod och på grund av sitt vittnesbörds ord, och de har inte älskat sin själ ens inför döden.” Jehovas folk måste således fortsätta att helt och fullt förtrösta på lösenoffret, på Lammets blod. Bevara den uppmuntran stark som kommer av att du vittnar och av att du regelbundet delar med dig av de goda nyheterna om Guds rike till alla du kan.
21. Hur skulle vi oavsiktligt kunna ta del i djävulens verk med att slå ner modet på våra bröder?
21 Ibland kan vi rentav oavsiktligt ta del i djävulens verk med att göra våra bröder modfällda. Hur då? Genom att vi blir alltför kritiska, är alltför krävande eller är alltför rättfärdiga. (Predikaren 7:17) Vi har allesammans ofullkomligheter och svagheter. Låt oss inte begagna oss av dessa, som djävulen gör, utan låt oss i stället tala uppmuntrande om våra bröder och Jehovas folk som organiserad skara. Vi önskar fortsätta att styrka och uppmuntra varandra och så låta bli att göra varandra modfällda.
Vi uppmuntrar varandra medan dagen närmar sig
22, 23. a) Varför bör vi inte bara låta det vara de äldste som ger uppmuntran? b) Hur kan tillsyningsmän i den kristna församlingen uppmuntras?
22 Vi bör göra det till vårt fasta beslut att alltid uppmuntra varandra medan dagen närmar sig. Uppmuntra andra genom ditt trogna föredöme och genom dina tröstande ord. Efterlikna i detta hänseende Jehova och Herren Jesus Kristus. Tänk inte att det bara är de äldste i församlingen som skall ge uppmuntran. Ja, de äldste behöver också uppmuntran. De har svagheter och brister precis som den övriga hjorden, och de ställs inför samma problem som den, när det gäller att kunna försörja sina familjer i denna värld, som hela tiden blir allt sämre. Dessutom har de det som Paulus beskriver som bekymren för alla församlingarna. (2 Korintierna 11:28, 29) De har ett hårt arbete, och de behöver uppmuntran.
23 Du kan vara till stor uppmuntran för dem som har ställningen att utöva tillsyn i den kristna församlingen genom att samarbeta med dem. Då följer du rådet i Hebréerna 13:17: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.”
24. Vad bör vi göra på denna modfälldhetens dag, och varför det?
24 Vi lever på en modfälldhetens dag. Som Jesus har förutsagt är människors hjärtan verkligen vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden. (Lukas 21:25, 26) Må vi, med tanke på alla problem som har en benägenhet att göra oss nedstämda och modfällda, uppmuntra varandra, ”och det så mycket mer” som vi ”ser dagen närma sig”. Följ aposteln Paulus’ goda råd i 1 Tessalonikerna 5:11: ”Fortsätt ... med att trösta varandra och uppbygga varandra, alldeles som ni ju också gör.”
Hur skulle du vilja svara?
◻ Varför bör de kristna nu uppmuntra varandra ännu mer än tidigare?
◻ Hur har kunskapen om Guds namn varit till uppmuntran för Jehovas folk?
◻ Hur kan var och en av oss uppmuntra andra?
◻ Varför måste vi undvika att ta del i djävulens verk med att slå ner modet på våra bröder?
[Bild på sidan 17]
De äldste tar ledningen i att uppmuntra hjorden i sina församlingar