Kapitel 36

Den stora staden ödelagd

Syn 12 – Uppenbarelseboken 18:1–19:10

Innehåll: Det stora Babylons fall och tillintetgörelse; Lammets bröllop tillkännages

Tid för uppfyllelsen: Från år 1919 till efter den stora vedermödan

1. Vad kommer att utgöra början på den stora vedermödan?

PLÖTSLIGT, chockartat, förödande – så kommer det stora Babylons slut att bli! Det kommer att bli en av de mest katastrofala händelserna i hela historien och utgöra början på den stora vedermödan, ”en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. – Matteus 24:21.

2. Vad är det för ett välde som har bestått, trots att politiska välden har uppstått och fallit?

² Falsk religion har funnits till under lång tid. Den har existerat utan avbrott sedan den blodtörstige Nimrods dagar, hans som motstod Jehova och fick människor att börja bygga Babels torn. När Jehova förbistrade upprorsmakarnas tungomål och spred ut dem över jorden förde de Babylons falska religion med sig. (1 Moseboken 10:8–10; 11:4–9) Sedan dess har politiska välden uppstått och fallit, men babylonisk religion har bestått. Den har iklätt sig många olika skepnader och har blivit ett världsvälde av falsk religion, det förutsagda stora Babylon. Dess mest framträdande del är kristenheten, som växte fram ur en sammansmältning av gamla babyloniska läror och avfälliga ”kristna” trossatser. På grund av det stora Babylons långa, långa historia finner många människor det svårt att tro att det någonsin kommer att bli tillintetgjort.

3. Hur slår Uppenbarelseboken fast den falska religionens slutliga dom?

³ Det är därför på sin plats att Uppenbarelseboken slår fast att falsk religion skall få sin slutliga dom och gör det genom att ge oss två detaljerade beskrivningar av dess fall och de efterföljande händelser som leder till dess fullständiga ödeläggelse. Vi har redan fått se den falska religionen i gestalt av ”den stora skökan”, som till slut görs öde av sina före detta älskare inom politiken. (Uppenbarelseboken 17:1, 15, 16) Nu får vi i ytterligare en syn se den gestaltad som en stad, den religiösa motsvarigheten till det forntida Babylon.

Det stora Babylon störtar omkull

4. a) Vad ser Johannes därefter i en syn? b) Hur kan vi identifiera ängeln, och varför är det passande att det är han som tillkännager det stora Babylons fall?

⁴ Johannes fortsätter att berätta och säger: ”Efter detta såg jag en annan ängel komma ner från himmelen, med stor myndighet; och jorden upplystes av hans härlighet. Och han ropade med stark röst och sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon.’” (Uppenbarelseboken 18:1, 2a) Det är andra gången som Johannes hör detta kungöras av en ängel. (Se Uppenbarelseboken 14:8.) Men den här gången framhävs budskapets vikt och betydelse av den himmelske ängelns prakt, för hans härlighet lyser upp hela jorden. Vem kan ängeln vara? Många hundra år tidigare redogjorde profeten Hesekiel för en himmelsk syn och sade att ”jorden lyste av hans [Jehovas] härlighet”. (Hesekiel 43:2) Den ende ängel som lyser med en härlighet som kan jämföras med Jehovas är Herren Jesus, som är ”återskenet av [Guds] härlighet och den exakta bilden av själva hans väsen”. (Hebréerna 1:3) År 1914 blev Jesus kung i himmelen, och sedan dess har han utövat myndighet över jorden som Jehovas biträdande kung och domare. Det är därför passande att det är han som tillkännager det stora Babylons fall.

5. a) Vem använder sig denne ängel av för att kungöra det stora Babylons fall? b) Hur gick det för kristenheten när domen började på dem som bekände sig tillhöra ”Guds hus”?

⁵ Vem använder sig den här ängeln med stor myndighet av för att kungöra dessa häpnadsväckande nyheter för människorna? Jo, just det folk som befrias till följd av detta fall, de kvarvarande smorda på jorden, nämligen Johannesklassen. Mellan åren 1914 och 1918 fick de utstå mycket lidande från det stora Babylons sida, men år 1918 påbörjade Herren Jehova och hans det abrahamitiska ”förbundets budbärare”, Jesus Kristus, domen med ”Guds hus”, med dem som bekände sig vara kristna. Därmed ställdes den avfälliga kristenheten inför rätta. (Malaki 3:1, NW; 1 Petrus 4:17) Den enorma blodskuld kristenheten drog på sig under första världskriget, dess medverkan i att förfölja Jehovas trogna vittnen och dess babyloniska trosuppfattningar var inte till någon hjälp i domens stund, och inte heller någon annan del av det stora Babylon var förtjänt av Guds godkännande. – Jämför Jesaja 13:1–9.

6. Varför kan det sägas att det stora Babylon hade fallit år 1919?

⁶ År 1919 hade alltså det stora Babylon fallit, vilket öppnade vägen för Guds folk att – på en enda dag, så att säga – befrias och återställas till sitt andliga välstånds land. (Jesaja 66:8) Det året hade Jehova Gud och Jesus Kristus, den större Darius och den större Cyrus, manövrerat det hela så att falsk religion inte längre kunde hålla Jehovas folk i sitt grepp. Den kunde inte längre hindra dem från att tjäna Jehova och bekantgöra för alla som kunde höra det att det skökolika stora Babylon är dömt och att Jehovas suveränitet inom kort skall hävdas. – Jesaja 45:1–4; Daniel 5:30, 31.

7. a) Hur betraktade Jehova det stora Babylon, fastän det inte tillintetgjordes år 1919? b) Vad blev följden för Jehovas folk när det stora Babylon föll år 1919?

⁷ Det är sant att det stora Babylon inte tillintetgjordes år 1919 – lika lite som den forntida staden Babylon tillintetgjordes år 539 f.v.t., när den föll för persern Cyrus’ arméer. Men från Jehovas ståndpunkt sett har organisationen fallit. Den blev i rättsligt avseende dödförklarad i väntan på att domen skall verkställas. Därför kunde falsk religion inte längre hålla Jehovas folk i fångenskap. (Jämför Lukas 9:59, 60.) Dessa befriades för att kunna tjäna som sin Herres trogne och omdömesgille slav och tillhandahålla andlig mat i rätt tid. De hade erhållit domen ”bra gjort” och fick uppdraget att åter sätta i gång i Jehovas verk. – Matteus 24:45–47; 25:21, 23; Apostlagärningarna 1:8.

8. Vilken händelse förkunnas av väktaren i Jesaja 21:8, 9, och vilka i vår tid förebildas av den väktaren?

⁸ För flera tusen år sedan använde sig Jehova av andra profeter för att förutsäga den här epokgörande händelsen. Jesaja talade om en väktare som ”började ropa som ett lejon: ’På vakttornet, o Jehova, står jag ständigt om dagen, och på mitt vaktställe är jag posterad alla nätterna.’” Vad är det för en händelse som väktaren blir varse och som han kungör med lejonlikt mod? Jo: ”Hon har fallit! Babylon har fallit, och alla de huggna bilderna av hennes gudar har han [Jehova] krossat och kastat till jorden!” (Jesaja 21:8, 9, NW) Den här väktaren är en fin förebild till den klarvakna Johannesklassen i vår tid, som använder tidskriften Vakttornet och andra teokratiska publikationer för att vitt och brett förkunna nyheten om att Babylon har fallit.

Det stora Babylons förfall

9, 10. a) På vilket sätt har den babyloniska religionens inflytande minskat sedan första världskriget? b) Hur beskriver den mäktige ängeln det stora Babylons fallna tillstånd?

⁹ Det forntida Babylons fall år 539 f.v.t. utgjorde inledningen till ett långt förfall som slutade med dess ödeläggande. På liknande sätt har den babyloniska religionens inflytande minskat påtagligt över hela världen sedan första världskriget. I Japan blev shintoistisk kejsardyrkan förbjuden efter andra världskriget. I Kina utövar kommunistregimen kontroll över alla religiösa befattningar och all religiös verksamhet. I det protestantiska Nordeuropa har de flesta en likgiltig inställning till religion. Även romersk-katolska kyrkan har på senaste tiden försvagats av schismer och inre meningsskiljaktigheter inom sitt världsvida maktområde. – Jämför Markus 3:24–26.

¹⁰ Alla de här tendenserna hör utan tvivel samman med att floden Eufrat torkar bort i förberedelse för det kommande militaristiska angreppet på det stora Babylon. Borttorkandet återspeglas också i ett tillkännagivande som påven gjorde i oktober 1986, i vilket han sade att kyrkan måste ”börja tigga igen” – på grund av dess stora budgetunderskott. (Uppenbarelseboken 16:12) I synnerhet sedan år 1919 har det stora Babylon blivit utsatt för allmänt beskådande som en andlig ödemark, alldeles som den mäktige ängeln här tillkännager: ”Och det har blivit en boningsort för demoner och ett gömställe för varje oren utdunstning och ett gömställe för varje oren och hatad fågel!” (Uppenbarelseboken 18:2b) Snart kommer det stora Babylon i bokstavlig bemärkelse att bli en sådan ödemark, lika öde som Babylons ruiner i våra dagars Irak. – Se också Jeremia 50:25–28.

11. I vilket avseende har det stora Babylon blivit ”en boningsort för demoner” och ett gömställe för oren utdunstning och orena fåglar?

¹¹ Ordet ”demoner” här syftar antagligen tillbaka på ordet ”bockliknande demoner” (se‛i·rím) i Jesajas beskrivning av det fallna Babylon: ”Och där kommer de som har sitt tillhåll i vattenlösa trakter helt visst att lägga sig ner, och deras hus skall fyllas av uvar. Och där skall strutsarna ha sin boning, och bockliknande demoner, de kommer att hoppa omkring där.” (Jesaja 13:21, NW) Det kan inte syfta på bokstavliga demoner, utan i stället på raggiga ökendjur vars utseende fick människor att tänka på demoner. Att det i det stora Babylons ruiner i bildlig bemärkelse finns sådana djur, förutom unken, förgiftad luft (”oren utdunstning”) och orena fåglar, är ett tecken på dess andligt döda tillstånd. Det kan inte erbjuda mänskligheten några som helst utsikter till liv. – Jämför Efesierna 2:1, 2.

12. Hur stämmer det stora Babylons situation med Jeremias profetia i Jeremia kapitel 50?

¹² Det stora Babylons situation stämmer också med Jeremias profetia: ”’Det är ett svärd mot kaldéerna’, är Jehovas uttalande, ’och mot Babylons invånare och mot hennes furstar och mot hennes visa män. ... Det är en förhärjning över dess vatten, och de skall torka ut. Ty det är ett land med huggna bilder, och på grund av sina förskräckande syner fortsätter de att handla som galningar. Därför kommer de som har sitt tillhåll i vattenlösa trakter att bo tillsammans med de tjutande djuren, och i henne skall strutsarna bo; och hon kommer aldrig mer att vara bebodd, inte heller kommer hon att ha sin boning där från generation till generation.’” Avgudadyrkan och ett ideligt mässande av böner kan inte rädda det stora Babylon från ett straff som liknar Guds omstörtande av Sodom och Gomorra. – Jeremia 50:35–40, NW.

Passionseggande vin

13. a) Hur riktar den mäktige ängeln uppmärksamheten på omfattningen av det stora Babylons otukt? b) Vilket slags omoraliskhet som var vanligt i det forntida Babylon påträffas också i det stora Babylon?

¹³ Den mäktige ängeln riktar därefter uppmärksamheten på den väldiga omfattningen av det stora Babylons otukt och tillkännager: ”Ty på grund av hennes otukts förbittrings [passionseggande]a vin har alla nationer fallit offer, och jordens kungar har begått otukt med henne, och jordens resande köpmän har blivit rika till följd av hennes skamlösa överdåds makt.” (Uppenbarelseboken 18:3) Det stora Babylon har lärt upp mänsklighetens alla nationer i sitt orena religiösa leverne. I det forntida Babylon krävdes det, enligt den grekiske historikern Herodotos, att varje kvinna vid något tillfälle i sitt liv erbjöd sexuella tjänster i samband med gudsdyrkan i templet. Upprörande moraliskt förfall kan än i denna dag beskådas på de krigsskadade skulpturerna i Angkor Vat i Kampuchea och i templen i Khajuraho i Indien, där den hinduiske guden Vishnu finns avbildad omgiven av vidriga erotiska scener. I Förenta staterna visar de avslöjanden om omoraliskhet som skakade TV-evangelisternas värld under 1987 och även under 1988, såväl som att den vitt utbredda homosexualiteten bland religiösa präster blivit allmänt känd, att till och med kristenheten tolererar chockerande ytterligheter i fråga om bokstavlig otukt. Men frånsett detta har alla nationer fallit offer för ett ännu allvarligare slag av otukt.

14–16. a) Vilket andligen illegitimt samröre mellan religionen och politiken uppstod i det fascistiska Italien? b) Vilka uttalanden gjordes av biskopar i romersk-katolska kyrkan när Italien invaderade Abessinien?

¹⁴ Vi har redan nämnt om det illegitima samröret mellan religionen och politiken som ledde till Hitlers snabba maktövertagande i Nazisttyskland. Andra nationer har också fått lida på grund av religionens inblandning i världsliga angelägenheter. Till exempel: Den 11 februari 1929 undertecknades Lateranfördragen av Mussolini och kardinal Gasparri i det fascistiska Italien, vilket gjorde Vatikanstaden till en suverän stat. Påven Pius XI påstod att han hade ”återlämnat Italien till Gud och Gud till Italien”. Var det verkligen sant? Lägg märke till vad som hände sex år senare. Den 3 oktober 1935 invaderade Italien Abessinien och påstod att det var ”ett barbariskt land där man fortfarande bedriver slaveri”. Men vem var i verkligheten barbarisk? Fördömde katolska kyrkan Mussolinis barbari? Samtidigt som påven gjorde mångtydiga uttalanden var hans biskopar ganska högljudda i att välsigna sitt italienska ”fäderneslands” väpnade styrkor. I boken The Vatican in the Age of the Dictators (Vatikanen under diktatorernas tid) berättar Anthony Rhodes:

¹⁵ ”I sitt herdabrev av den 19 oktober [1935] skrev biskopen i Udine [i Italien]: ’Det är varken lägligt eller lämpligt att vi uttalar oss om vad som är rätt eller fel i denna sak. Vår plikt som italienare, och i ännu högre grad som kristna, är att medverka till framgång för våra trupper.’ Biskopen i Padua skrev den 21 oktober: ’I denna svåra tid som vi nu går igenom ber vi er att ha tro på våra statsmän och väpnade styrkor.’ Den 24 oktober helgade biskopen i Cremona ett antal regementsfanor och sade: ’Må Guds välsignelse vila över dessa soldater, som på afrikansk mark kommer att för den italienska särarten erövra nya och fruktbara länder och därigenom föra med sig romersk och kristen kultur till dem. Må Italien återigen framstå som den kristna mentorn för hela världen.’”

¹⁶ Abessinien skövlades, och det med de romersk-katolska prästernas välsignelse. Kunde någon av dem i något avseende påstå att de liknade aposteln Paulus i fråga om att vara ”ren från allas blod”? – Apostlagärningarna 20:26.

17. Vilket lidande drabbade Spanien på grund av att dess präster inte brydde sig om att ”smida sina svärd till plogbillar”?

¹⁷ Lägg till Tyskland, Italien och Abessinien ytterligare en nation som har fallit offer för det stora Babylons otukt – Spanien. Inbördeskriget där i landet under åren 1936–1939 utlöstes delvis av den demokratiska regeringens åtgärder för att minska den romersk-katolska kyrkans enorma makt. När kriget kom i gång beskrev de revolutionära styrkornas katolske fascistledare, Franco, sig själv som ”det heliga korstågets kristne generalissimus”, en titel som han senare lade bort. Flera hundra tusen spanjorer dog i striderna. Förutom detta hade Francos nationalister, enligt en försiktig beräkning, mördat 40.000 medlemmar av folkfronten, medan dessa senare hade mördat 8.000 munkar, präster, nunnor och noviser. Dessa fasor och tragedier i samband med inbördeskriget illustrerar visheten i att följa Jesu ord: ”För tillbaka ditt svärd till dess plats, ty alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” (Matteus 26:52) Att kristenheten gör sig delaktig i sådan omfattande blodsutgjutelse är verkligen vidrigt! Dess präster har sannerligen inte brytt sig det minsta om att ”smida sina svärd till plogbillar”! – Jesaja 2:4.

Resande köpmän

18. Vilka är ”jordens resande köpmän”?

¹⁸ Vilka är ”jordens resande köpmän”? I dag skulle vi med all sannolikhet kalla dem affärsmän, storföretagare och finanshajar. Därmed inte sagt att det är fel att ägna sig åt legitim affärsverksamhet. Bibeln ger visa råd åt affärsfolk och varnar för oärlighet, girighet och annat sådant. (Ordspråksboken 11:1; Sakarja 7:9, 10; Jakob 5:1–5) ”Gudaktig hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har” medför större vinning. (1 Timoteus 6:6, 17–19) Men Satans värld följer inte några rättfärdiga principer. Det förekommer en hel del korruption. Sådant kan man träffa på inom religionen, inom politiken – och även inom storfinansen. Tid efter annan får vi genom nyhetsmedia höra om skandaler, till exempel att höga regeringstjänstemän förskingrat pengar och att det förekommer olaglig vapenhandel.

19. Vilket faktum beträffande världsekonomin förklarar varför jordens köpmän får ett ogynnsamt omnämnande i Uppenbarelseboken?

¹⁹ Den internationella vapenhandeln har ökat till mer än 6.000.000.000.000 kronor årligen, samtidigt som hundratals miljoner människor inte ens har till livets nödtorft. Detta är illa nog. Men rustningar tycks vara något som hela världsekonomin är uppbyggd på. Den 11 april 1987 rapporterades det i en artikel i tidskriften Spectator som utges i London: ”Enbart den direkta vapenindustrin omfattar cirka 400.000 arbetstillfällen i USA och 750.000 i Europa. Men allteftersom vapentillverkningens betydelse för samhället och för ekonomin har ökat, har egendomligt nog själva frågan om huruvida tillverkningen är försvarbar hamnat i bakgrunden.” Man gör enorma vinster på att sälja bomber och andra vapen över hela världen, till och med till potentiella fiender. En vacker dag kanske bomberna kommer tillbaka i en förödande explosion och tillintetgör dem som sålde dem. Vilken paradoxal situation! Lägg till detta allt mygel som omger vapenindustrin. Enbart i Förenta staterna ”förlorar Pentagon på oförklarligt sätt vapen och utrustning till ett värde av 900 miljoner dollar årligen”, enligt Spectator. Inte undra på att jordens köpmän får ett ogynnsamt omnämnande i Uppenbarelseboken!

20. Vilket exempel visar religionens engagemang i korrumperade affärsmetoder?

²⁰ Som den härlige ängeln förutsade har religionen varit djupt engagerad i sådana korrumperade affärsmetoder. Vi har till exempel Vatikanens inblandning i bankkraschen i den italienska Banco Ambrosiano år 1982. Den långdragna processen har pågått under hela 1980-talet, och den obesvarade frågan har varit: Vart tog pengarna vägen? I februari 1987 beslöt magistraten i Milano att häkta tre vatikanpräster, däribland en amerikansk ärkebiskop, som anklagats för delaktighet i konkursbedrägeri, men Vatikanen avvisade en begäran om utlämning. I juli 1987, mitt under stormande protester, blev häktningsbesluten ogiltigförklarade av Italiens högsta appellationsdomstol med stöd av ett gammalt avtal mellan Vatikanen och italienska staten.

21. Hur vet vi att Jesus inte hade något att göra med tvivelaktiga affärsmetoder på sin tid, men vad ser vi när det gäller babylonisk religion i vår tid?

²¹ Hade Jesus något att göra med tvivelaktiga affärsmetoder på sin tid? Nej. Han ägde inte ens några egendomar, för han hade ”ingenstans där han ... [kunde] luta sitt huvud till vila”. En rik ung styresman fick av Jesus rådet: ”Sälj allt vad du har och dela ut åt fattiga, så skall du få en skatt i himlarna; och kom, bli min efterföljare.” Det var ett fint råd, för det kunde ha lett till att han befriats från alla bekymmer över affärsangelägenheter. (Lukas 9:58; 18:22) Babylonisk religion har däremot ofta tvivelaktiga förbindelser med storfinansen. År 1987 rapporterades det till exempel i tidningen Albany Times Union att den ekonomiansvarige inom Miamis katolska ärkestift i Florida i USA medgett att kyrkan äger aktier i företag som framställer kärnvapen, barnförbjudna filmer och cigarretter.

”Gå ut från henne, mitt folk”

22. a) Vad säger en röst från himmelen? b) Vad var det som gjorde att Guds folk gladdes år 537 f.v.t. och år 1919 v.t.?

²² Det Johannes därefter säger pekar på en fortsatt uppfyllelse av den profetiska förebilden: ”Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: ’Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.’” (Uppenbarelseboken 18:4) Även i de hebreiska skrifternas profetior om det forntida Babylons fall ingår Jehovas befallning till sitt folk: ”Fly undan ur Babylons mitt.” (Jeremia 50:8, 13, NW) Med tanke på det stora Babylons kommande ödeläggande uppmanas Guds folk nu på liknande sätt att fly. Möjligheten att kunna fly från Babylon framkallade stor glädje hos trogna israeliter år 537 f.v.t. På samma sätt medförde Guds folks befrielse från babylonisk fångenskap år 1919 glädje hos dem. (Uppenbarelseboken 11:11, 12) Sedan dess har miljoner andra människor hörsammat befallningen att fly.

23. Hur betonar rösten från himmelen varför det är så angeläget att fly ut ur det stora Babylon?

²³ Är det verkligen så angeläget att fly ut ur det stora Babylon, att begära sitt utträde ur världens religioner och fullständigt ta avstånd från dem? Ja, det är det, för vi behöver tillägna oss Guds sätt att se på den här gamla religiösa mastodonten, det stora Babylon. Han skrädde inte orden när han kallade det den stora skökan. Johannes får nu av denna röst från himmelen veta mer om den här horan: ”Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes orättvisor. Betala henne såsom också hon själv har betalat, och gör dubbelt så mycket mot henne, ja dubbelt av vad hon har gjort; i den bägare, där hon hällde en blandning, skall ni hälla dubbelt av blandningen åt henne. I den omfattning som hon har förhärligat sig själv och levt i skamlöst överdåd, i denna omfattning skall ni ge henne plåga och sorg. Ty i sitt hjärta fortsätter hon att säga: ’Jag sitter som drottning, och jag är ingen änka, och sorg skall jag aldrig se.’ Det är därför hennes hemsökelser skall komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp med eld, eftersom Jehova Gud, som har dömt henne, är stark.” – Uppenbarelseboken 18:5–8.

24. a) Vad är det Guds folk undgår endast genom att fly ut ur det stora Babylon? b) Vilka synder blir de som inte flyr ut ur det stora Babylon delaktiga i?

²⁴ I sanning hårda ord! Det krävs alltså handling. Jeremia uppmanade sin tids israeliter att handla och sade: ”Fly ut ur Babylons mitt, ... ty det är en tid för hämnd som tillhör Jehova. Det är en behandling som han återgäldar henne. Gå ut från hennes mitt, o mitt folk, och för i säkerhet var och en sin själ undan Jehovas brinnande vrede.” (Jeremia 51:6, 45, NW) På liknande sätt uppmanar rösten från himmelen Guds folk i vår tid att fly från det stora Babylon för att inte få del av dess hemsökelser. Jehovas plågsamma domar över den här världen, däribland det stora Babylon, håller nu på att kungöras. (Uppenbarelseboken 8:1–9:21; 16:1–21) Guds folk måste avskilja sig från falsk religion, om de inte själva vill drabbas av dessa hemsökelser och slutligen dö tillsammans med det stora Babylon. Att stanna kvar inom den organisationen skulle för övrigt göra dem delaktiga i dess synder. De skulle bli lika skyldiga som den falska religionen i att ha begått andlig otukt och att ha utgjutit blodet ”av profeter och av heliga och av alla som blivit slaktade på jorden”. – Uppenbarelseboken 18:24; jämför Efesierna 5:11; 1 Timoteus 5:22.

25. På vilka sätt gick Guds folk ut ur det forntida Babylon?

²⁵ Men på vilket sätt går Guds folk ut ur det stora Babylon? I samband med det forntida Babylon fick judarna lov att bokstavligen färdas från staden Babylon hela vägen tillbaka till det utlovade landet. Men det var mer än detta som inbegreps. Jesaja sade i profetiska ordalag till israeliterna: ”Vänd er bort, vänd er bort, gå ut därifrån, rör inte vid något orent; gå ut från hennes mitt, bevara er rena, ni som bär Jehovas redskap.” (Jesaja 52:11, NW) Ja, de var tvungna att överge alla de orena, babyloniskt inspirerade religiösa sedvänjor som skulle kunna befläcka deras tillbedjan av Jehova.

26. På vilket sätt lydde de kristna i Korint maningen: ”Gå ut ifrån dem ... och sluta upp med att röra vid det orena”?

²⁶ Aposteln Paulus citerade i sitt brev till korintierna Jesajas ord och skrev: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. För vilken gemenskap har rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken delaktighet har ljus med mörker? ... ’Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena.’” De kristna i Korint behövde inte lämna Korint för att kunna lyda den maningen. Men de var tvungna att i fysisk bemärkelse undvika den falska religionens orena tempel såväl som att andligen avskilja sig från avgudadyrkarnas orena gärningar. År 1919 började Guds folk på detta sätt fly från det stora Babylon och rena sig från alla orena läror och sedvänjor som de hade kvar. På det viset blev de i stånd att tjäna Gud som hans renade folk. – 2 Korintierna 6:14–17; 1 Johannes 3:3.

27. Vilka paralleller finns det mellan domen över det forntida Babylon och domen över det stora Babylon?

²⁷ Det forntida Babylons fall och slutliga ödeläggelse var ett straff för dess synder. ”Ty ända till himlarna har hennes dom nått.” (Jeremia 51:9, NW) På liknande sätt har det stora Babylons synder ”hopat sig ända upp till himmelen”, så att Jehova själv har kommit att uppmärksamma dem. Det har gjort sig skyldigt till orättvisor, avgudadyrkan, omoraliskhet, förtryck, plundring och mord. Det forntida Babylons fall var delvis ett återgäldande för vad det hade gjort mot Jehovas tempel och hans sanna tillbedjare. (Jeremia 50:8, 14; 51:11, 35, 36) Det stora Babylons fall och dess slutliga tillintetgörelse är likaså en hämndyttring för vad det har gjort mot sanna tillbedjare under århundradenas lopp. Ja, dess slutliga tillintetgörelse är början på ”dagen av hämnd från vår Guds sida”. – Jesaja 34:8–10; 61:2, NW; Jeremia 50:28.

28. Vilken norm i fråga om rättvisa tillämpar Jehova på det stora Babylon, och varför?

²⁸ Under den mosaiska lagen var en israelit som stal något från sin landsman tvungen att betala igen minst det dubbla som kompensation. (2 Moseboken 22:1, 4, 7, 9) I den kommande tillintetgörelsen av det stora Babylon kommer Jehova att tillämpa samma norm i fråga om rättvisa. Det skall få igen dubbelt så mycket som det har gett ut. Det stora Babylon kommer inte att visas någon barmhärtighet, eftersom det inte har visat sina offer någon barmhärtighet. Det har på ett parasitiskt sätt skott sig på världens människor för att självt kunna leva i ”skamlös lyx”. Nu kommer det att få uppleva lidande och sorg. Det forntida Babylon ansåg att dess ställning var fullständigt säker, och det skröt: ”Aldrig skall jag sitta som änka, aldrig veta av vad barnlöshet är.” (Jesaja 47:8, 9, 11) Det stora Babylon känner sig också säkert. Men dess tillintetgörelse, som påbjudits av Jehova, han som ”är stark”, kommer att inträffa mycket snabbt, liksom ”på en enda dag”!

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 263]

”Jordens kungar har begått otukt med henne”

Tidigt på 1800-talet smugglade europeiska handelsmän in stora mängder opium till Kina. I mars 1839 försökte de kinesiska myndigheterna stoppa den illegala handeln genom att beslagta 20.000 lådor med denna drog från brittiska handelsmän. Detta ledde till spänningar mellan Storbritannien och Kina. När relationerna mellan de två länderna höll på att försämras, uppmanade en del protestantiska missionärer Storbritannien att börja krig. Här följer ett sådant uttalande:

”Mitt hjärta gläder sig i sanning över dessa svårigheter, eftersom jag tror att den engelska regeringen kan bli uppbragt och att Gud i sin makt kan bryta ner de barriärer som hindrar Kristi evangelium från att tränga in i Kina.” – Henrietta Shuck, baptistmissionär.

Till slut bröt kriget ut – det krig vi i dag känner som opiumkriget. Missionärer uppmuntrade helhjärtat Storbritannien med kommentarer som dessa:

”Jag ser mig nödsakad att inte så mycket betrakta de nuvarande förhållandena som en opiumfråga eller en engelsk angelägenhet, utan som Försynens stora plan att få människans ondska att tjäna hans nåds syften gentemot Kina i fråga om att bryta igenom dess isolerande barriär.” – Peter Parker, kongregationalistmissionär.

En annan kongregationalistmissionär, Samuel W. Williams, tillade: ”Gud har på ett förunderligt sätt haft sin hand med i allt som skett, och vi tvivlar inte på att han som sade att han kommit för att sända svärd på jorden har kommit hit, och det för att åstadkomma snar tillintetgörelse på sina fiender och upprätta sitt eget rike. Han skall omstörta och omstörta tills han har tillsatt Fridsfursten.”

Missionären J. Lewis Shuck skrev med anledning av den ohyggliga slakten på kineser: ”Jag betraktar sådana scener ... som ett direkt Herrens medel att rensa bort det avskräde som hindrar Guds sanning att skrida framåt.”

Kongregationalistmissionären Elijah C. Bridgman tillade: ”Gud har ofta begagnat sig av världsliga myndigheters starka arm för att bereda vägen för sitt rike. ... Verktygen i dessa storslagna ögonblick består av människor; den vägledande kraften är från Gud. Den store styresmannen över alla nationer har gett England i uppdrag att tukta och ödmjuka Kina.” – Citaten är hämtade ur ”Ends and Means” (Ändamål och medel), 1974, en uppsats av Stuart Creighton Miller som publicerats i The Missionary Enterprise in China and America (Missionärssatsningen i Kina och Amerika), en Harvardstudie som redigerats av John K. Fairbank.

[Ruta på sidan 264]

”Jordens resande köpmän ... blev rika”

”Mellan år 1929 och andra världskrigets utbrott anslog [Bernadino] Nogara [Vatikanens ekonomiansvarige] vatikanskt kapital och gav i uppdrag åt vatikanska representanter att arbeta inom skilda grenar av Italiens näringsliv – i synnerhet inom kraftförsörjningen, telekommunikationerna, kredit- och bankväsendet, de mindre järnvägarna samt inom tillverkningen av jordbruksredskap, cement och konstfibrer. Många av dessa satsningar gick med vinst.

Nogara lade beslag på ett antal företag, däribland La Società Italiana della Viscosa, La Supertessile, La Società Meridionale Industrie Tessili och La Cisaraion. Han slog ihop dessa till ett bolag som han kallade CISA-Viscosa och lade det hela under baron Francesco Maria Oddassos ledning, en av de högst betrodda lekmännen inom Vatikanen. Nogara manövrerade sedan det hela så att det nya bolaget införlivades med Italiens största textiltillverkare, SNIA-Viscosa. Med tiden blev Vatikanens aktieinnehav i SNIA-Viscosa allt större, och så småningom fick Vatikanen aktiemajoritet – vilket styrks av att baron Oddasso därefter blev vice verkställande direktör.

På det sättet etablerade sig Nogara inom textilindustrin. Nogara vann också insteg i andra industrier på andra sätt, för han hade många knep i bakfickan. Denne osjälviske man ... gjorde antagligen mer för att bringa liv i den italienska ekonomin än någon annan affärsman i Italiens historia. ... Benito Mussolini lyckades aldrig helt förverkliga det välde om vilket han drömde, men han satte Vatikanen och Bernadino Nogara i stånd att skapa ett välde av annat slag.” – Nino Lo Bello: The Vatican Empire (Vatikanimperiet), sidorna 71–73.

Det här är bara ett exempel på det nära samarbetet mellan jordens köpmän och det stora Babylon. Inte undra på att köpmännen kommer att sörja när deras affärspartner inte finns längre!

[Bild på sidan 259]

När människor spred ut sig över hela jorden, tog de med sig babylonisk religion

[Bilder på sidan 261]

Johannesklassen kungör, likt en väktare, att det stora Babylon har fallit

[Bild på sidan 266]

Det forntida Babylons ruiner varslar om det kommande ödeläggandet av det stora Babylon