Matteusevangeliet

26 När Jesus hade sagt allt detta sa han till sina lärjungar: 2 ”Ni vet att det är påsk om två dagar,+ och Människosonen ska utlämnas för att avrättas på pålen.”+

3 Under tiden samlades de främsta prästerna och folkets äldste på gården hos översteprästen, som hette Kaifas.+ 4 Och de försökte komma på ett listigt sätt att gripa Jesus och döda honom.+ 5 Men de sa: ”Inte under högtiden, för då kanske det bryter ut oroligheter bland folket.”

6 När Jesus var i Betạnia, hemma hos Simon den spetälske,+ 7 kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar väldoftande olja, och hon hällde oljan på hans huvud medan han låg till bords. 8 När lärjungarna såg det blev de upprörda och sa: ”Vilket slöseri! 9 Man kunde ju ha sålt den dyrt och gett pengarna åt de fattiga.” 10 Jesus förstod vad de pratade om och sa till dem: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har ju gjort en god gärning mot mig. 11 De fattiga finns alltid hos er,+ men jag kommer inte alltid att finnas hos er.+ 12 När hon hällde den väldoftande oljan över min kropp gjorde hon det som förberedelse för min begravning.+ 13 Jag säger er att överallt i världen där de goda nyheterna förkunnas ska också den här kvinnans goda gärning berättas till minne av henne.”+

14 Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot,+ till de främsta prästerna+ 15 och sa: ”Vad får jag om jag förråder honom åt er?”+ De erbjöd honom 30 silvermynt.+ 16 Så från och med då försökte han hitta ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

17 På första dagen av det osyrade brödets högtid+ kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ställa i ordning för påskmåltiden?”+ 18 Han sa: ”Gå in i staden till den och den och säg till honom: ’Läraren säger: ”Min tid är inne.* Jag vill fira påsken med mina lärjungar hemma hos dig.”’” 19 Lärjungarna gjorde som Jesus sa och förberedde för påsken.

20 När kvällen kom+ låg han till bords med de 12 lärjungarna.+ 21 Medan de åt sa han: ”Jag säger er: En av er ska förråda mig.”+ 22 Då blev de mycket bedrövade, och var och en sa till honom: ”Herre, det är väl inte jag?” 23 Han svarade: ”Den som doppar handen i skålen tillsammans med mig, det är han som ska förråda mig.+ 24 Ja, Människosonen ska lämna er, precis som det står skrivet om honom, men olycka+ kommer att drabba den som förråder Människosonen.+ Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”+ 25 Judas, som tänkte förråda honom, sa: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du säger det själv.”

26 De fortsatte att äta, och Jesus tog ett bröd och välsignade det. Sedan bröt han det+ och gav det till lärjungarna och sa: ”Ät av det. Det representerar min kropp.”+ 27 Han tog också en bägare och tackade Gud. Sedan gav han bägaren till dem och sa: ”Ta den och drick, allesammans.+ 28 Detta representerar mitt blod,+ ’förbundets blod’,+ som ska utgjutas för att många+ ska få sina synder förlåtna.+ 29 Men jag säger er: Jag ska inte dricka vin igen förrän den dag då jag dricker nytt vin tillsammans med er i min Fars rike.”+ 30 Och de sjöng lovsånger, och sedan gick de ut till Olivberget.+

31 Då sa Jesus till lärjungarna: ”I natt kommer ni alla att falla på grund av det som ska hända mig, för det står skrivet: ’Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.’+ 32 Men när jag har blivit uppväckt ska jag gå före er till Galileen.”+ 33 Då sa Petrus: ”Även om alla de andra faller kommer jag aldrig att göra det!”+ 34 Jesus sa till honom: ”Så här är det: I natt, innan en tupp gal, kommer du tre gånger att förneka att du känner mig.”+ 35 Petrus sa: ”Jag kommer aldrig att förneka dig, inte ens om jag måste dö med dig.”+ Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.

36 Sedan gick Jesus med lärjungarna till platsen som heter Getsẹmane,+ och han sa till dem: ”Sätt er här, medan jag går dit bort och ber.”+ 37 Han tog med sig Petrus och Sebedẹus två söner.+ Han fylldes av ångest och förtvivlan+ 38 och sa till dem: ”Jag känner mig djupt förtvivlad, ända till döds. Stanna här och håll er vakna tillsammans med mig.”+ 39 Och han fortsatte en bit bort. Sedan föll han på knä med ansiktet mot marken och bad:+ ”Min Far, om det är möjligt, så låt mig slippa ta emot den här bägaren.+ Men låt det ändå inte bli som jag vill, utan som du vill.”+

40 Han kom tillbaka till lärjungarna och såg att de hade somnat, och han sa till Petrus: ”Orkade ni inte hålla er vakna med mig en enda timme?+ 41 Håll er vakna+ och be hela tiden,+ så att ni inte dukar under för prövningar.+ Viljan är stark,* men kroppen är svag.”+ 42 Han gick i väg för andra gången och bad: ”Min Far, om det inte är möjligt för mig att slippa ta emot den här bägaren och dricka den, så låt din vilja ske.”+ 43 Och när han kom tillbaka hade de somnat igen, för de var mycket trötta. 44 Då gick han i väg och bad för tredje gången, och han bad samma bön igen. 45 När han kom tillbaka till lärjungarna sa han: ”Hur kan ni sova och vila i en stund som denna? Snart ska Människosonen bli förrådd och överlämnas i syndares händer. 46 Res er upp, vi ska gå nu. Min förrädare närmar sig.” 47 Medan han fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor skara människor som bar på svärd och påkar. De var utsända av de främsta prästerna och de äldste.+

48 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den jag kysser, han är det. Grip honom.” 49 Så han gick rakt fram till Jesus och sa: ”Var hälsad, rabbi!” och kysste honom ömt. 50 Men Jesus sa: ”Min vän, varför har du kommit hit?”+ Då gick de fram och tog tag i Jesus och grep honom. 51 Men en av dem som var tillsammans med Jesus drog sitt svärd, gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.+ 52 Då sa Jesus till honom: ”Stick tillbaka svärdet igen,+ för alla som tar till svärd ska gå under genom svärd.+ 53 Eller tror du inte att jag kan be min Far att omedelbart sända mer än 12 legioner änglar?+ 54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att detta måste hända?” 55 Sedan sa Jesus till folket: ”Har ni kommit med svärd och påkar för att gripa mig, som om jag var en brottsling? Dag efter dag har jag suttit och undervisat i templet,+ och ändå har ni inte gripit mig.+ 56 Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter ska uppfyllas.”+ Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.+

57 De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas,+ där de skriftlärda och de äldste hade samlats.+ 58 Men Petrus följde efter honom på avstånd, ända till översteprästens gård. Han gick in på gården och satte sig bland husets tjänare för att se vad som skulle hända.+

59 De främsta prästerna och hela Sanhedrịn försökte få fram falska vittnesmål för att kunna döma Jesus till döden.+ 60 Men de lyckades inte, trots att många falska vittnen trädde fram.+ Till slut kom det två vittnen 61 och sa: ”Den här mannen har sagt: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’”+ 62 Då reste sig översteprästen och sa till honom: ”Har du inget att säga till ditt försvar? Hör du inte vad de anklagar dig för?”+ 63 Men Jesus var tyst.+ Så översteprästen sa till honom: ”Vid den levande Guden tar jag ed av dig att säga sanningen: Är du Messias, Guds son?”+ 64 Jesus sa till honom: ”Du säger det själv. Men jag säger er: Från och med nu ska ni se Människosonen+ sitta på kraftens högra sida+ och komma på himlens moln.”+ 65 Då slet översteprästen sönder sina kläder och sa: ”Han har hädat!+ Behöver vi några fler vittnen? Ni har själva hört hädelsen. 66 Vad anser ni?” De svarade: ”Han förtjänar att dö.”+ 67 Sedan spottade de honom i ansiktet+ och slog honom med knytnävarna.+ Andra gav honom örfilar+ 68 och sa: ”Visa att du är en profet, du Messias!* Vem var det som slog dig?”

69 Petrus satt utanför på gården, och en tjänsteflicka kom fram till honom och sa: ”Du var också tillsammans med Jesus från Galileen!”+ 70 Men han förnekade det inför alla och sa: ”Jag vet inte vad du pratar om.” 71 När han gick ut till porthuset fick en annan flicka syn på honom och sa till dem runt omkring: ”Den där mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret.”+ 72 Han nekade igen, den här gången med en ed: ”Jag känner inte den människan!” 73 Efter en stund gick de som stod i närheten fram till Petrus och sa: ”Du är visst en av dem, det hörs ju på dialekten.” 74 Han började förbanna sig själv och svor en ed: ”Jag känner inte den människan!” I samma ögonblick hörde Petrus en tupp gala. 75 Och han kom ihåg det Jesus hade sagt: ”Innan en tupp gal kommer du att förneka mig tre gånger.”+ Och han gick ut och grät förtvivlat.