Vad gör du när det uppstår motsättningar?

VARJE dag kommer vi i kontakt med många olika personligheter. Det medför ofta glädje och ger oss nya perspektiv. Men då och då ger det också upphov till motsättningar; några är av allvarligare slag medan andra bara utgör mindre tvister i vårt dagliga liv. Oavsett av vilket slag meningsskiljaktigheterna är, så kommer vårt sätt att hantera dem att påverka oss mentalt, känslomässigt och andligt.

Om vi gör vad vi kan för att lösa motsättningar i en vänlig anda, kommer det att bidra till att vi får en bättre hälsa och fridsammare relationer med andra. Ett gammalt ordspråk lyder: ”Ett lugnt hjärta är den köttsliga organismens liv.” — Ordspråken 14:30.

I skarp kontrast står följande obestridliga sanning: ”Som en genombruten stad utan mur är den man som inte kan lägga band på sin ande.” (Ordspråken 25:28) Vilka av oss skulle väl vilja göra sig mottagliga för orätta tankar, som kan få oss att handla felaktigt — på ett sätt som kan skada både oss själva och andra? Okontrollerad vrede kan få just det resultatet. I bergspredikan uppmanade Jesus oss att granska vår inställning, eftersom den kan påverka hur vi hanterar de eventuella meningsskiljaktigheter vi kan ha med andra. (Matteus 7:3–5) I stället för att vara kritiska mot andra bör vi tänka på hur vi kan uppodla och bevara vänskapen med dem som har en annan åsikt eller bakgrund.

Vår inställning

Det första steget mot att lösa något som man uppfattar som en motsättning eller som verkligen är det är att inse att orätta tankar och attityder lätt kan få grepp om oss. Bibeln påminner oss om att vi alla syndar ”och är i saknad av Guds härlighet”. (Romarna 3:23) Dessutom kan vi om vi har urskillningsförmåga förstå att det inte behöver vara den andra personen som är orsaken till vårt problem. Låt oss med tanke på det begrunda vad Jona fick vara med om.

På uppdrag av Jehova hade Jona begett sig till staden Nineve för att underrätta invånarna om Guds nära förestående dom över dem. Det glädjande resultatet blev att alla i Nineve visade ånger och satte tro till den sanne Guden. (Jona 3:5–10) Jehova ansåg att deras ångerfulla inställning förtjänade förlåtelse, så därför skonade han dem. ”Men för Jona var det ytterst misshagligt, och han upptändes av vrede.” (Jona 4:1) Jonas reaktion på Jehovas barmhärtighet var förvånande. Varför skulle Jona vara arg på Jehova? Tydligen tänkte Jona bara på sina egna känslor och menade att han hade förlorat ansiktet i samhället. Han uppskattade inte Jehovas barmhärtighet. Jehova gav kärleksfullt genom ett belysande exempel Jona hjälp att förändra sin inställning och inse det enastående värdet i Guds barmhärtighet. (Jona 4:7–11) Det är uppenbart att det var Jonas, inte Jehovas, inställning som behövde förändras.

Är det så att vi ibland behöver ändra vår inställning till något? Aposteln Paulus ger oss förmaningen: ”Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” (Romarna 12:10) Vad menade han? Han vill bland annat uppmuntra oss att vara resonliga och behandla andra kristna med djup respekt och värdighet. Det innebär att man erkänner att var och en har sin fria vilja. Paulus ger oss också påminnelsen: ”Var och en skall nämligen bära sin egen ansvarsbörda.” (Galaterna 6:5) Innan meningsskiljaktigheter leder till oenighet, skulle det därför vara förståndigt att tänka efter om det är vår egen inställning som behöver förändras. Vi måste arbeta hårt för att återspegla Jehovas tänkesätt och bevara friden med andra som uppriktigt älskar Gud. — Jesaja 55:8, 9.

Vårt uppförande

Tänk dig två små barn som drar i samma leksak. Med målet att få lägga beslag på den drar båda två hårdare och hårdare. Kampen kanske åtföljs av vredesord tills en av dem ger upp eller någon annan ingriper.

Första Moseboken berättar för oss att Abraham fick höra att det hade uppstått gräl mellan hans och hans brorson Lots boskapsherdar. Abraham tog initiativet och kontaktade Lot och sade: ”Jag ber dig, låt inget gräl fortsätta mellan mig och dig och mellan mina herdar och dina herdar, för vi män är bröder.” Abraham var fast besluten att inte låta någon misshällighet förstöra deras förhållande till varandra. Till vilket pris? Han var villig att ge upp den rätt han som den äldre hade att välja. Han var beredd att avstå från något. Abraham lät Lot välja vart han önskade föra sitt hushåll och sina hjordar. Lot valde då det grönskande området vid Sodom och Gomorra. Abraham och Lot skildes åt i frid. — 1 Moseboken 13:5–12.

Är vi villiga att visa samma anda som Abraham för att bevara fridfulla förhållanden med andra? Den här händelsen som Bibeln berättar om är ett fint exempel för oss att följa när det uppstår motsättningar. Abraham vädjade: ”Låt inget gräl fortsätta.” Abrahams uppriktiga önskan var att uppnå en fredlig lösning. En sådan inbjudan till att bevara fredliga relationer skulle helt säkert bidra till att skjuta en eventuell misshällighet åt sidan. Abraham avslutade sedan med att säga: ”För vi män är bröder.” Varför skulle man offra ett sådant dyrbart vänskapsförhållande för att själv få fördelar eller på grund av stolthet? Abraham bevarade en klar syn på vad som var viktigt. Han gjorde det med självaktning och bibehållen heder, samtidigt som han behandlade sin brorson med värdighet.

Det kan visserligen uppstå situationer då det behövs hjälp av andra för att lösa en meningsskiljaktighet, men det är mycket bättre om problemet kan lösas av de inblandade parterna själva. Jesus uppmuntrar oss att ta första steget för att sluta fred med vår broder och be om ursäkt om det behövs.a (Matteus 5:23, 24) Det kommer att kräva ödmjukhet eller anspråkslöshet i sinnet, men Petrus skrev: ”Bind ... om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (1 Petrus 5:5) Det sätt som vi behandlar våra medtillbedjare på har ett direkt samband med vårt förhållande till Gud. — 1 Johannes 4:20.

För att bevara friden inom den kristna församlingen kan vi behöva avstå från en rättighet. Ett ganska stort antal av dem som nu är förbundna med Jehovas vittnen har blivit en del av Guds familj av sanna tillbedjare under de senaste fem åren. Det gläder verkligen vårt hjärta! Hur vi uppför oss kommer helt säkert att påverka dem och andra i församlingen. Därför är det viktigt att vi är noggranna i vårt val av underhållning, fritidssysselsättningar, umgängesliv och förvärvsarbete och tänker på hur andra kommer att bedöma oss. Kan något av det vi gör eller säger bli missuppfattat och därför få andra att snava?

Aposteln Paulus ger oss påminnelsen: ”Allt är lovligt; men allt är inte fördelaktigt. Allt är lovligt; men allt bygger inte upp. Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” (1 Korinthierna 10:23, 24) Som kristna är vi verkligen angelägna om att bygga upp kärlek och enhet i det kristna brödraskapet. — Psalm 133:1; Johannes 13:34, 35.

Läkande ord

Ord kan ha en mycket gynnsam verkan. ”Ljuvliga ord är en honungskaka, söta för själen och en läkedom för benen i kroppen.” (Ordspråken 16:24) Berättelsen om hur Gideon avvärjde en tänkbar konflikt med efraimiterna belyser sanningen i det här ordspråket.

Gideon, som var djupt invecklad i en strid med midjaniterna, bad Efraims stam om hjälp. Men efter det att striden var över vände sig efraimiterna till Gideon och visade stort missnöje över att han inte hade bett dem om hjälp vid stridens början. I berättelsen sägs det att ”de försökte hetsigt börja gräl med honom”. Gideon svarade: ”Vad har jag nu gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims efterskörd bättre än Abiesers druvskörd? Det var i er hand Gud gav Midjans furstar Oreb och Seeb, och vad har jag förmått göra i jämförelse med er?” (Domarna 8:1–3) Gideon undvek genom sina väl valda, lugnande ord ett katastrofalt krig mellan stammarna. De som tillhörde Efraims stam kan ha haft problem med att de tänkte för högt om sig själva och var stolta. Men det hindrade inte Gideon från att försöka uppnå en fredlig lösning. Kan vi göra på samma sätt?

Andra kanske blir arga och är därför ovänliga mot oss. Då bör vi bry oss om deras känslor och arbeta för att förstå deras syn på saken. Har vi kanske på något sätt bidragit till att de känner som de gör? Om det är så, varför då inte erkänna den del vi har i de svårigheter som uppstått och visa att vi är ledsna för att vi bidragit till problemet? Några väl genomtänkta ord kan återställa ett skadat förhållande till andra. (Jakob 3:4) En del av dem som är upprörda kanske bara behöver några vänliga ord av uppmuntran. Bibeln konstaterar att ”där det inte finns någon ved slocknar elden”. (Ordspråken 26:20) Ja, ord valda med omsorg och i en rätt anda kan ”avvända ... raseri” och visa sig vara läkande. — Ordspråken 15:1.

Aposteln Paulus gav rådet: ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (Romarna 12:18) Det är sant att vi inte kan bestämma över andras känslor, men vi kan göra vår del för att främja friden. I stället för att låta oss styras av våra egna eller andras ofullkomliga reaktioner kan vi göra något nu för att tillämpa väl underbyggda bibliska principer. Om vi hanterar motsättningar på det sätt som Jehova har gett oss anvisningar om, kommer vi att få uppleva frid och lycka för evigt. — Jesaja 48:17.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 24]

Kräver vi att få vår vilja fram?

[Bild på sidan 25]

Abraham var ett fint föredöme i fråga om att vara tillmötesgående, så att en motsättning skulle kunna lösas