Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Josuas bok
ISRAELITERNA är lägrade på Moabs slätter 1473 f.v.t. och lyssnar spänt till orden: ”Gör i ordning proviant åt er, ty om tre dagar går ni över denna Jordan för att dra in och ta i besittning det land som Jehova, er Gud, ger er för att ni skall ta det i besittning.” (Josua 1:11) Deras 40 år långa vistelse i vildmarken är snart till ända.
Drygt 20 år senare står Josua, som är ledare för folket, mitt i Kanaan och säger till de äldste i Israel: ”Se, jag har genom lottkastning tilldelat er dessa nationer som är kvar, som en arvedel åt era stammar, och alla de nationer som jag har utrotat, från Jordan ända till Stora havet mot solens nedgång. Och det var Jehova, er Gud, som stötte bort dem inför er och drev undan dem för er skull, och ni tog deras land i besittning, alldeles som Jehova, er Gud, hade lovat er.” (Josua 23:4, 5)
Josua skrev den här boken 1450 f.v.t. Den innehåller en spännande historisk redogörelse av vad som hände under dessa drygt 20 år. Vi står nu på tröskeln till den utlovade nya världen, och vår situation är jämförbar med israeliternas situation när de var beredda att erövra det utlovade landet. Med tanke på det skall det bli intressant att undersöka Josuas bok. (Hebréerna 4:12)
TILL ”JERIKOS ÖKENSLÄTTER”
Vilket uppdrag Josua får! Jehova säger till honom: ”Min tjänare Mose är död; så bryt nu upp och gå över denna Jordan, du och hela detta folk, in i det land som jag ger åt dem, åt Israels söner.” (Josua 1:2) Josua skall leda en nation på flera miljoner in i det utlovade landet. Som en förberedelse sänder han två spejare till Jeriko – den stad som skall erövras först. I Jeriko bor skökan Rahab som har hört om de mäktiga gärningar Jehova har gjort för sitt folk. Hon skyddar och hjälper spejarna, och de lovar att hon skall bli beskyddad.
När spejarna kommer tillbaka är Josua och folket redo att bryta upp och gå över Jordan. Vid den här tiden svämmar Jordan över sina bräddar, men det utgör inget hinder, eftersom Jehova får vattnet uppströms att höja sig som en fördämning och låter vattnet nedströms flyta ut i Döda havet. När israeliterna har gått över Jordan slår de läger vid Gilgal i närheten av Jeriko. Fyra dagar senare, på kvällen den 14 abib, firar de påsken på Jerikos ökenslätter. (Josua 5:10) Nästa dag börjar de äta av landets avkastning, och anordningen med mannat upphör. Under den här tiden omskär Josua alla av mankön som fötts i vildmarken.
Svar på bibliska frågor:
2:4, 5 – Varför vilseleder Rahab kungens män som söker efter spejarna? Rahab skyddar spejarna med risk för sitt eget liv, eftersom hon har kommit till tro på Jehova. Hon har därför ingen skyldighet att avslöja var spejarna befinner sig för män som vill skada Guds folk. (Matteus 7:6; 21:23–27; Johannes 7:3–10) Rahab blev rentav ”förklarad rättfärdig till följd av gärningar”, däribland att hon vilseledde kungens sändebud. (Jakob 2:24–26)
5:14, 15 – Vem är ”fursten över Jehovas här”? Den furste som kommer för att styrka Josua när erövringen av det utlovade landet börjar är förmodligen ingen mindre än ”Ordet” – Jesus Kristus i sin föremänskliga tillvaro. (Johannes 1:1; Daniel 10:13) Vetskapen om att den förhärligade Jesus Kristus är med Guds tjänare i vår tid, när de är upptagna i andlig krigföring, ger verkligen tillförsikt!
Lärdomar för oss:
1:7–9. För att få framgång i vår kristna tjänst är det nödvändigt att vi läser Bibeln varje dag, regelbundet mediterar över vad den säger och sedan tillämpar det vi lär oss.
1:11. Josua säger till folket att göra i ordning proviant åt sig i stället för att passivt vänta på att Jehova skall ordna med deras försörjning. Jesu uppmaning att vi skall sluta upp med att vara bekymrade för livets nödtorft och hans löfte att vi skall ”få allt det andra också” innebär inte att vi befrias från ansvaret att försörja oss. (Matteus 6:25, 33)
2:4–13. Efter det att Rahab har hört om Jehovas mäktiga gärningar och insett tidens allvar bestämmer hon sig för att ställa sig på hans tillbedjares sida. Om du har studerat Bibeln en tid och inser att vi lever i ”de sista dagarna”, bör du då inte göra likadant och bestämma dig för att tjäna Gud? (2 Timoteus 3:1)
3:15. Eftersom spejarna avger en positiv rapport när de kommer tillbaka från Jeriko, handlar Josua snabbt utan att vänta på att Jordans vatten skall sjunka undan. När vi skall göra något som rör den sanna tillbedjan måste vi vara modiga och inte dröja tills omständigheterna verkar gynnsammare.
4:4–8, 20–24. De 12 stenar som tas från Jordans flodbädd skall tjäna som ett minnesmärke för Israel. Allt det Jehova gör för att befria sitt folk i dag står också som ett minnesmärke över att han är med dem.
ERÖVRINGEN FORTSÄTTER
Jeriko är ”helt tillstängt ...; ingen gick ut, och ingen kom in”. (Josua 6:1) Hur skall staden erövras? Jehova visar Josua vilken strategi som skall användas. Det dröjer inte länge förrän stadens murar faller och staden blir förstörd. Endast Rahab och hennes hushåll räddas.
Därnäst skall kungastaden Aj erövras. Spejarna som har sänts till staden rapporterar att den har få invånare, så det behövs inte så många män för att inta den. Men de ungefär 3 000 soldater som sänds i väg för att angripa staden tar till flykten för männen från Aj. Varför det? Jehova är inte med israeliterna. Akan av Judas stam syndade när de intog Jeriko. När Josua har tagit itu med den saken drar han upp mot Aj. Eftersom kungen av Aj redan har besegrat israeliterna en gång, är han ivrig att möta dem i strid. Männen i Aj är självsäkra, och Josua drar fördel av det och erövrar staden.
Gibeon är en stor stad, större än Aj, och alla dess män är väldiga män. (Josua 10:2) Men när männen i Gibeon hör om Israels framgångar mot Jeriko och Aj, lurar de Josua att sluta ett fridsförbund med dem. De kringliggande nationerna betraktar förbundet som ett hot, och fem kungar ingår en allians och angriper Gibeon. Israel räddar gibeoniterna och vinner en stor seger över angriparna. Under Josuas ledning erövrar Israel städer söderut och västerut, förutom att de besegrar sammanslutningen av kungar i norr. Allt som allt besegrar israeliterna 31 kungar väster om Jordan.
Svar på bibliska frågor:
10:13 – Hur är ett sådant fenomen möjligt? ”Är någonting för svårt för Jehova”, Skaparen av himlen och jorden? (1 Moseboken 18:14) Om han vill, kan han förändra jordens rörelse så att solen och månen ser ut att stå stilla för en betraktare på jorden. Eller också kan han låta jordens och månens rörelser vara oförändrade, medan han bryter ljuset från solen och månen på ett sådant sätt att de två ljuskällorna fortsätter att lysa. Hur han än gjorde, har ”ingen dag ... visat sig vara lik denna” i människans historia. (Josua 10:14)
10:13 – Vad är Jashars bok? Boken nämns också i 2 Samuelsboken 1:18 i samband med ett poem som kallas ”Bågen” – en klagosång över Saul, Israels kung, och Jonatan, hans son. Boken var förmodligen en samling sånger och poem över minnesvärda eller historiska händelser och var troligen välkänd bland hebréerna.
Lärdomar för oss:
6:26; 9:22, 23. Den förbannelse Josua uttalar vid tiden för Jerikos ödeläggelse uppfylls omkring 500 år senare. (1 Kungaboken 16:34) Noas förbannelse över sin sonson Kanaan går i uppfyllelse när gibeoniterna blir slavar. (1 Moseboken 9:25, 26) Jehovas ord går alltid i uppfyllelse.
7:20–25. Somliga kan avfärda Akans stöld som en obetydlig överträdelse och kanske mena att den inte skadade någon annan. De kan betrakta småstölder och mindre överträdelser av Bibelns lagar på liknande sätt. Men vi bör i likhet med Josua vara beslutna att motstå påtryckningar att begå olagliga eller omoraliska handlingar.
9:15, 26, 27. Vi måste ta de överenskommelser vi gör på allvar och hålla vårt ord.
JOSUA TAR SIG AN SIN SISTA STORA UPPGIFT
Josua har kommit upp i åren – han är närmare 90 år – och han börjar nu fördela landet. Det är verkligen en stor uppgift! Rubens, Gads och halva Manasses stam har redan fått sina arvedelar på östra sidan av Jordan. De återstående stammarna får nu genom lottkastning sina arvedelar väster om Jordan.
Tältboningen sätts upp i Silo inom Efraims område. Kaleb får staden Hebron, och Josua får Timnat-Sera. Leviterna får 48 städer, däribland de 6 tillflyktsstäderna. När krigarna från Rubens, Gads och halva Manasses stam är på väg tillbaka till sina arvedelar öster om Jordan, reser de ett altare som är ”synligt vida omkring”. (Josua 22:10) Stammarna väster om Jordan ser detta som en handling av avfällighet, och ett krig mellan stammarna är inte långt borta, men genom god kommunikation undviks blodsutgjutelse.
Josua har varit bosatt i Timnat-Sera en tid när han kallar samman Israels äldste, överhuvuden, domare och förmän, och han uppmanar dem att vara modiga och förbli trogna mot Jehova. Längre fram samlar Josua alla Israels stammar i Sikem. Där går han igenom hur Jehova har handlat från Abrahams tid och framåt, och återigen uppmanar han dem att ”frukta ... Jehova och tjäna honom oklanderligt och i sanning”. Folket känner sig manat att svara: ”Jehova, vår Gud, vill vi tjäna, och hans röst vill vi lyssna till!” (Josua 24:14, 15, 24) Efter dessa händelser dör Josua vid 110 års ålder.
Svar på bibliska frågor:
13:1 – Motsäger inte detta uppgifterna i Josua 11:23? Nej, erövringen av det utlovade landet skedde i två etapper: Nationens krig, då man besegrade 31 kungar i Kanaan och bröt kanaanéernas dominans, och därefter strider som stammar och enskilda individer utkämpade för att ta landet helt i besittning. (Josua 17:14–18; 18:3) Även om israeliterna misslyckades med att driva bort kanaanéerna fullständigt, utgjorde de kvarvarande inget verkligt hot mot Israels säkerhet. (Josua 16:10; 17:12) Josua 21:44 säger: ”Jehova [gav] dem vila runt omkring.”
24:2 – Var Abrahams far, Tera, en avgudadyrkare? Tera tillbad inte Jehova Gud till en början. Han tillbad förmodligen månguden Sin – en gud som hade många tillbedjare i Ur. Enligt judisk tradition kan Tera till och med ha tillverkat avgudar. Men när Abraham på Guds befallning lämnar Ur följer Tera med honom till Haran. (1 Moseboken 11:31)
Lärdomar för oss:
14:10–13. Trots att Kaleb är 85 år ber han om att få den svåra uppgiften att erövra området kring Hebron. Området är bebott av anakiter – ovanligt storväxta män. Med Jehovas hjälp lyckas den här erfarne krigaren med sin uppgift, och Hebron blir en tillflyktsstad. (Josua 15:13–19; 21:11–13) Kalebs exempel uppmuntrar oss att inte dra oss undan svåra teokratiska uppdrag.
22:9–12, 21–33. Vi måste vara försiktiga så att vi inte felbedömer andras motiv.
Inte ett enda ord har slagit fel
Josua har kommit upp i åren när han säger till de ansvariga männen i Israel: ”Inte ett enda av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har slagit fel. De har alla blivit verklighet för er.” (Josua 23:14) Josuas historiska redogörelse belyser verkligen detta på ett kraftfullt sätt!
”Ty allt som skrivits förr, det har skrivits till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna skall ha hopp”, skrev aposteln Paulus. (Romarna 15:4) Vi kan vara övertygade om att vår förtröstan på Guds löften inte är meningslös. Inte ett enda löfte kommer att slå fel. De kommer alla att bli verklighet.
[Karta på sidan 10]
(För formaterad text, se publikationen)
Det land som erövrades under Josuas ledarskap
BASAN
GILEAD
ARABA
NEGEV
Jordan
Salthavet
Jabboks regnflodsdal
Arnons regnflodsdal
Hasor
Madon
Lassaron
Simron
Jokneam
Dor
Megiddo
Kedes
Taanak
Hefer
Tirsa
Afek
Tappua
Betel
Aj
Gilgal
Jeriko
Geser
Jerusalem
Makkeda
Jarmut
Adullam
Libna
Lakis
Eglon
Hebron
Debir
Arad
[Bild på sidan 9]
Vet du varför skökan Rahab blev förklarad rättfärdig?
[Bild på sidan 10]
Josua uppmanade Israel att ”frukta ... Jehova och tjäna honom”
[Bild på sidan 12]
Akans stöld var ingen obetydlig överträdelse – den fick allvarliga konsekvenser
[Bild på sidan 12]
”Genom tron föll Jerikos murar.” (Hebréerna 11:30)