Frågor från läsekretsen

Varför avrättades inte Sauls soldater, när de hade ätit kött med blodet i, då det ju var det straff som Guds lag föreskrev?

Dessa män överträdde verkligen Guds lag, men på grund av att de hade respekt för blodet kan de ha visats barmhärtighet, även om de borde ha varit mer noggranna med att visa sådan respekt.

Tänk på situationen. Under kung Saul och dennes son Jonatan krigade israeliterna med filistéerna. Vid en tidpunkt då ”Israels män ... var hårt ansatta” i striden, avlade kung Saul förhastat en ed om att hans män inte skulle äta något förrän fienden var besegrad. (1 Samuelsboken 14:24) Hans ed kom snart att skapa problem.

Hans män vann en hård strid, men den stora ansträngningen utkrävde sin tribut. De var utsvultna och utmattade. Vad gjorde de i den nödsituationen? ”Folket började girigt kasta sig över bytet och ta får och nötkreatur och kalvar och slakta dem på jorden, och folket gav sig till att äta köttet med blodet i.” — 1 Samuelsboken 14:32.

Detta var i strid med Guds lag om blodet, precis som också några av Sauls folk sade till honom, när de sade: ”Se! Folket syndar mot Jehova genom att äta kött med blodet i.” (1 Samuelsboken 14:33) Ja, lagen sade att när man slaktade ett djur måste blodet få rinna av innan man åt köttet. Gud krävde inte att man skulle vidta fanatiska åtgärder för att blodet skulle rinna av. Men genom att vidta rimliga åtgärder för att blodet skulle rinna av kunde hans tjänare visa respekt för blodets innebörd. (5 Moseboken 12:15, 16, 21—25) Djurblod kunde användas som offer på altaret, men det fick inte ätas. En avsiktlig överträdelse av detta skulle straffas med döden, för Guds folk hade blivit befallda: ”Ni skall inte äta blodet av något som helst kött, eftersom varje slags kötts själ är dess blod. Vem det vara må som äter det skall avskäras från livet.” — 3 Moseboken 17:10—14.

Bröt kung Sauls soldater avsiktligt mot Lagen? Visade de fullständig ringaktning för Guds lag om blodet? — Jämför 4 Moseboken 15:30.

Vi behöver inte dra den slutsatsen. Berättelsen säger att de slaktade djuren ”på jorden” och åt ”köttet med blodet i”. De kan således ha gjort vissa försök att få blodet att rinna av. (5 Moseboken 15:23) Men i sitt utmattade och utsvultna tillstånd hängde de inte upp de slaktade djurkropparna och anslog inte heller tillräckligt med tid till normal blodavrinning. De slaktade fåren och nötkreaturen ”på jorden”, vilket kunde ha hindrat avrinningen. Och de skar snabbt köttstycken ur djurkroppar som kan ha legat i blod. Så även om det var deras avsikt att lyda Guds lag, genomförde de det inte på rätt sätt eller i tillräcklig grad.

Följden blev att ”folket gav sig till att äta köttet med blodet i”, vilket var syndigt. Saul insåg detta och gav därför order om att man skulle vältra fram en stor sten till honom. Han befallde soldaterna: ”För fram till mig var och en av er sin tjur och var och en sitt får, och ni skall slakta på den här platsen och äta, och ni skall inte synda mot Jehova genom att äta kött med blodet i.” (1 Samuelsboken 14:33, 34) De skyldiga soldaterna lydde, och ”Saul grep sig an med att bygga ett altare åt Jehova”. — 1 Samuelsboken 14:35.

Att djuren slaktades på stenen gjorde antagligen att blodet kunde rinna av ordentligt. Köttet från djuren skulle inte ätas precis där djuren hade slaktats. Saul kan ha använt en del av det avrunna blodet på altaret, när han sökte Guds barmhärtighet mot dem som hade syndat. Jehova visade tydligen barmhärtighet mot soldaterna, därför att han visste vilka försök som de, trots att de var mycket trötta och hungriga, dock hade gjort. Gud kan också ha tagit hänsyn till att dessa män hade pressats in i en desperat situation genom Sauls förhastade ed.

Berättelsen visar verkligen att en nödsituation inte är någon ursäkt för att strunta i Guds lag. Den bör också hjälpa oss att inse vikten av att vi noga tänker oss för innan vi avlägger en ed, eftersom ett förhastat löfte kan vålla både oss själva och andra problem. — Predikaren 5:4—6.