Kristenheten avslöjad som den som främjar falsk tillbedjan

”Detta är den nation, vars folk inte har lytt Jehovas, sin Guds, röst och inte har tagit emot tuktan.” — JEREMIA 7:28, NW.

1, 2. Hur reagerade Jeremia för sitt gudagivna uppdrag?

”DEN sanna övertygelsens eld brann inom honom; där fanns en kraft som drev honom att tala sanningen, att banna men också att bistå.” Så beskriver två kännare av hebreiska språket Jeremias roll. Även om hans gudagivna uppdrag var stort, visste han att han måste avbörda sig sitt ansvar mot Juda nation. Som han själv uttryckte det: ”Ty Jehovas ord blev för mig en orsak till smälek och till åtlöje hela dagen. Och jag sade: ’Jag kommer inte att nämna honom, och jag kommer inte mer att tala i hans namn.’” Ja, pressen och förföljelsen blev nästan för mycket för honom. Men gav han upp? — Jeremia 20:8, 9a, NW.

² Jeremia fortsatte: ”Och i mitt hjärta blev det som en brinnande eld, instängd i benen i min kropp; och jag blev trött av att hålla tillbaka, och jag förmådde inte uthärda den.” Jeremia vek inte av från sitt uppdrag att förkunna Guds domar för Juda. — Jeremia 20:9b, NW; 6:10, 11.

Den nutida Jeremia

3. Vilken inställning visade Jesus och hans lärjungar till sitt uppdrag?

³ Likt Jeremia förkunnade Kristus Jesus och de första kristna lärjungarna oförskräckt det impopulära budskapet om Guds rike för judarna och för nationerna. Trots att Petrus och de andra apostlarna tidigare hade blivit fängslade för att de predikat, svarade de modigt sina religiösa anklagare: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” På order av de religiösa myndigheterna blev de pryglade för sin dristighet. Hur reagerade då apostlarna? ”Varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om den Smorde, Jesus.” — Apostlagärningarna 5:29, 40—42; Matteus 23:13—33.

4. Vilka har följt Jeremias exempel nu på 1900-talet, och hur har de gjort detta?

⁴ De första smorda kristna handlade alltså precis som Jeremia. Trots att de hade överväldigande odds och envisa religiösa fiender emot sig, förkunnade de Guds domar. Vilka har nu på 1900-talet följt detta exempel? Vilka har offentligt och från hus till hus förkunnat Guds domar över denna tingens ordning och särskilt då över Jerusalems motsvarighet, kristenheten? Det som hänt under mer än 68 år har bevisat att den lilla men modiga gruppen av Jehovas smorda vittnen har varit den nutida Jeremiaklassen. Sedan år 1935 har de fått förstärkning och hjälp av den växande ”stora skaran” av miljoner villiga följeslagare, som också är kända som Jehovas vittnen. De har med enad stämma uppfyllt sin Jeremiaroll genom att stämpla den falska religionen som en snara och en ”racket” — ett bedrägeri. — Uppenbarelseboken 7:9, 10; 14:1—5.

Varför är kristenheten Jerusalems nutida motsvarighet?

5. På vilka sätt liknar kristenheten det forntida Jerusalem?

⁵ Men man kan undra: Hur motsvarar kristenheten det forntida Jerusalem? Genom att det finns liknande attityder och förhållanden i den stolta kristenheten i våra dagar. Dess medlemmar sätter sin förtröstan till sina heliga städer och vallfartsorter, till exempel Rom, Jerusalem, Canterbury, Fatima, Guadalupe och Zaragoza, för att bara nämna några få. De vill gärna prisa sina katedraler, basilikor, tempel och kyrkor och skryta över deras arkitektur och höga ålder, precis som om detta gav dem någon särskild ställning inför Gud. De säger till och med att deras religiösa byggnader har uppförts till Guds ära. Men hur många av dessa byggnader bär egentligen Jehova Guds namn? I stället påminns man ständigt om de arkitekter som har ritat dem, de konstnärer och skulptörer som har smyckat dem, de rika mecenater som har bekostat dem och de ”helgon” till vilka de är helgade. Kristenhetens förtröstan på hög ålder och tradition är precis lika bedräglig som Juda förtröstan på sitt heliga tempel. — Jeremia 7:4, NW.

6. Hur är Jesu fördömande av det judiska prästerskapet tillämpligt på kristenhetens prästerskap?

⁶ Vad kan man, i enlighet med Jeremias förkastelsedom av de judiska prästerna och profeterna, säga om kristenhetens religiösa ledare i våra dagar? Med Jeremialik uppriktighet gav Jesus en beskrivning av det judiska prästerskapet som passar in på kristenhetens prästerskap i våra dagar: ”De lever icke själva efter sin lära. ... Alla sina gärningar gör de, för att människorna skall lägga märke till dem. ... De älskar hedersplatserna vid gästabuden och de främsta stolarna i synagogorna.” (Matteus 23:3—7, Hedegård) Hur ofta ser vi inte framstående präster och predikanter välsigna politiska och nationalistiska möten med sin närvaro — och dela uppmärksamheten i massmedia med politikerna!

7. a) Hur vilseleder vissa predikanter massorna? b) Vilken utmaning har prästerskapet undvikit?

⁷ Nu i TV-åldern har vi TV-predikanter som utnyttjar detta medium med alla slags skådespelarknep och psykologiska grepp för att bedra massorna och tömma hjordens fickor. Hur passande är inte Jeremias förkastelsedom också nu, omkring 2.600 år senare! ”Ty från den minste av dem ända till den störste av dem skaffar sig var och en orätt vinning; och från profeten ända till prästen handlar var och en falskt.” Samtidigt vill ingen av dem acceptera den utmaning som den sanna kristna tjänsten utgör och stå ansikte mot ansikte med människor från hus till hus. Det är endast Jehovas vittnen — den smorda Jeremiaklassen och den ”stora skaran” — som har tagit emot det uppdraget. — Jeremia 6:13, NW; Apostlagärningarna 20:20, 21.

Är kristenheten frälst?

8. Varför tror kristenheten att den är utom räckhåll för Harmageddon?

⁸ Genom sin teologi och genom att urskillningslöst använda sådana slagord som att bli ”född på nytt” och ”en gång frälst alltid frälst” invaggar dessa TV-predikanter allmänheten i en falsk känsla av säkerhet. Miljoner människor ur nästan alla religioner och sekter i kristenheten har letts till att tro att de är ”födda på nytt” och ”frälsta”, och utan att rodna påstår vissa politiker glatt samma sak. Ja, deras favoritpredikanter säger till dem att de har frid med Gud, därför att de är ”frälsta” — och detta trots att de är söndrade i religiöst, politiskt och nationellt avseende! Och människorna vill ha det så, precis som på Jeremias tid! De tror att de är utom räckhåll för Guds dom vid Harmageddon. — Jeremia 5:31; 14:14; 6:14; 23:17; 1 Korintierna 1:10; Uppenbarelseboken 16:14, 16.

9. a) Vilka gäller ”pånyttfödelsen” egentligen? b) Vad säger bibeln om själen? (Nämn ytterligare argument från Resonera med hjälp av Skrifterna när det gäller båda dessa frågor.)

⁹ Men ett noggrant studium av Guds ord och kristna läror visar att endast ett begränsat antal har privilegiet att bli födda på nytt, födda av ”vatten och ande”, för att få regera tillsammans med Kristus i himmelen. (Johannes 3:3—5; Romarna 8:16, 17; Uppenbarelseboken 14:1—3) Den ”stora skaran” av sanna kristna i våra dagar behöver inte födas på nytt, eftersom de har ett jordiskt och inte ett himmelskt hopp om evigt liv. (2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Dessutom grundar sig kristenhetens lära på ett falskt antagande, nämligen att människan har en odödlig själ som behöver frälsning. Den läran, som faktiskt är hämtad från forntida grekisk filosofi, har inte något som helst stöd i bibeln.a

Finner inget behag i hans ord eller namn

10. Hur betraktar många präster bibeln?

¹⁰ Det finns också andra likheter mellan det forntida Jerusalem och den nutida kristenheten. Jeremia förklarade: ”Se! Jehovas eget ord har för dem blivit till smälek, ett ord som de inte kan finna behag i.” Prästerskapet vill hellre citera filosofer och vetenskapsmän än Jehovas ord. Många skäms för bibeln; de hånar den till och med genom sin ”högre bibelkritik”. De påstår att den är myter och legender framställda som god litteratur. Och de föraktar namnet på dess författare. Vad har vi för bevis för detta påstående? — Jeremia 6:10, NW; 7:28.

11. Hur skiljer sig kristenheten från Jeremia i fråga om bruket av Guds namn?

¹¹ Även om det hebreiska tetragrammaton (יהוה) förekommer närmare 7.000 gånger i de hebreiska skrifterna, har namnet ”Jehova” eller ”Jahve” i många engelska biblar ersatts med det anonyma ”HERREN”. (Också i 1917 års svenska översättning ersattes namnet Jehova med HERREN. I den varsamt reviderade upplaga som kom ut år 1982 har det ersatts med Herren.) Namnet är också fullständigt utelämnat i nyare översättningar av bibeln på afrikaans. Den spanska översättningen Franquesa-Solé använde namnet i sin ursprungliga upplaga, men när den reviderade upplagan gavs ut, hade Guds namn försvunnit och ersatts med Señor (Herre). Och även när kristenhetens översättningar innehåller Guds namn, använder prästerna det sällan. Men Jeremia använde Guds karakteristiska namn 726 gånger i sitt profetiska budskap!b

”Himmelens drottning” och avgudadyrkan

12—14. a) Med vad var judiska familjer ivrigt upptagna? b) Hur betraktade Jehova deras dyrkan?

¹² När vi undersöker Jeremias budskap till Jerusalem, finner vi ännu en motsvarighet. När Jehova sade till sin profet att inte be för folket, talade han också om varför: ”Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? Sönerna plockar upp vedpinnar, och fäderna tänder upp elden, och hustrurna knådar mjöldeg.” Och vad var det som hela familjen var så ivrigt upptagen med? Jo, ”att göra offerkakor åt ’himlarnas drottning’”! — Jeremia 7:16—18, NW; 44:15, 19.

¹³ I en judisk kommentar heter det: ”Man dyrkade ivrigt och öppet ’himmelens drottning’.” Hur otroligt det än kan låta, så utövade Juda nation avgudadyrkan, tillbad en hednisk gudinna, kanske den babyloniska fruktbarhetsgudinnan, Ishtar, den tredje gudomen i den babyloniska astraltriaden. Eller också kan denna ”drottning” ha varit den motsvarande kananeiska gudinnan, Astarte. — 1 Kungaboken 11:5, 33.

¹⁴ Förutom att de dyrkade denna gudinna, hängav de sig också åt annan avgudadyrkan. Jehova fördömde dem för detta och sade: ”Varför har de kränkt mig med sina huggna bilder, med sina fåfängliga, utländska gudar?” Anklagelsen fortsatte: ”De [har] inte ... lytt min röst och [har] inte ... vandrat efter den, utan de har fortsatt att vandra efter sitt hjärtas gensträvighet och efter Baalsbilderna, såsom deras fäder hade lärt dem.” Har kristenheten gått i samma fälla? — Jeremia 8:19; 9:13, 14; NW.

15. a) Hur är situationen i kristenheten i våra dagar, när det gäller tillbedjan? Nämn exempel från trakten. b) Hur betraktar de sanna kristna Maria? (Se också sidorna 252—259 i Resonera med hjälp av Skrifterna.)

¹⁵ Besök vilken kyrka eller katedral som helst — protestantisk, katolsk eller ortodox — så kommer du åtminstone att finna avbilder av korset. Men i katolska och ortodoxa länder finns det också avbilder av ”den eviga jungfrun, den heliga Maria, den sanne Gudens moder”,c i en mängd olika inramningar och ställningar. Hon överöses med superlativa titlar, däribland ”himmelens drottning” och ”universums drottning”!d Jeremiaklassen respekterar Maria som Jesu mor och en smord troende, men den har noggrant följt apostelns råd: ”Var på er vakt mot avgudarna.” — 1 Johannes 5:21; Jeremia 10:14.

Treenigheten ersätter en enda suverän Herre Jehova

16. Vilken lära beredde vägen för vördnad för Maria, och hur?

¹⁶ Men du kanske undrar: Hur uppstod då denna dyrkan av och vördnad för Maria? Genom en annan åtgärd den tidiga avfälliga kyrkan vidtog för att absorbera hedniska tillbedjare. Begreppet tre gudar i en var allmänt känt i den hedniska världen. De forntida romarna hade tempel med grupper på tre celler ”helgade åt en triad av gudomligheter förenade i trossatser och dyrkan. Så var fallet med Jupiter Optimus Maximus’ tempel på Kapitolium, helgat åt den kapitolinska triaden Jupiter-Juno-Minerva.”e

17, 18. a) Vad har undertryckts, vilket har gjort att treenighetsläran har kunnat blomstra? b) Nämn ytterligare argument från Resonera med hjälp av Skrifterna.

¹⁷ För att främja läran om den ”heligaste treenigheten”, som dök upp på 300- och 400-talet, måste katolska kyrkan undertrycka den hebreiska uppfattning som Jeremia så tydligt gav uttryck åt i följande ord: ”Ingen finns som på något sätt är dig lik, o Jehova. Du är stor, och ditt namn är stort i makt. Men Jehova är i sanning Gud. Han är den levande Guden och Kungen till obestämd tid.” Jesus bekräftade den uppfattningen, när han citerade Mose ord: ”Hör, o Israel, Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” — Jeremia 10:6, 10, NW; Markus 12:29; 5 Moseboken 6:4, NW.

¹⁸ Den judiska vidskepelsen att inte uttala namnet ”Jahve” eller ”Jehova” hjälpte den avfälliga kristenheten att slopa bruket av Guds namn. Detta skapade ett teologiskt tomrum som den ”heliga treenigheten” kunde fylla.f

19. a) Vad har blivit resultatet av att kristenheten har accepterat treenigheten? b) Vilket bedrägeri tillgrep man för att stödja läran om treenigheten?

¹⁹ Kristenheten har således valt att vandra efter en annan gud, den treenige guden, som var fullständigt okänd för judarna, Kristus och de sanna kristna. Och för att stödja detta ”tre i ett”-mysterium har avskrivare av bibeln i kristenheten till och med tillgripit bedrägeri genom att göra ändringar i de grekiska handskrifterna.g Som en logisk följd av treenighetsläran har dessutom en stor del av kristenheten förfallit till att dyrka eller vörda sin ”himmelens drottning”. — Jeremia 7:17, 18.

Prästerskapet främjar förföljelse

20, 21. Vilken kurs har kristenhetens präster följt, och vilka frågor är nu på sin plats?

²⁰ Med tanke på det föregående är Jeremias fråga passande för kristenhetens prästerskap: ”Hur kan ni säga: ’Vi är visa, och Jehovas lag är hos oss’? Sannerligen, se, sekreterarnas falska skrivstift har arbetat i idel falskhet. ... Se! De har förkastat Jehovas eget ord, och vilken vishet har de?” De har förkastat Jehova och hans representanter, hans vittnen. Precis som prästerna och profeterna förföljde Jeremia har kristenhetens prästerskap legat bakom det mesta av den ohyggliga förföljelse som Jehovas vittnen har utsatts för under detta århundrade. — Jeremia 8:8, 9, NW.

²¹ Men varför har de främjat denna förföljelse? Vad har vittnena gjort för att uppväcka deras vredes glöd? Den sista artikeln i denna serie kommer att behandla dessa och besläktade frågor.

[Fotnoter]

Minns du?

◻ Hur har den nutida Jeremiaklassen identifierats?

◻ Vad är några av parallellerna mellan det forntida Jerusalem och kristenheten?

◻ Hur har prästerskapet invaggat människorna i tron att de har frid med Gud?

◻ Vilken underlåtenhet och avgudadyrkan har varit typisk för kristenheten?

[Bild på sidan 16]

År 1938 fördömde vittnena falsk religion

[Bilder på sidan 17]

Kristenheten förtröstar på sina ärevördiga helgedomar, precis som judarna förtröstade på templet

[Bild på sidan 18]

Kristenhetens TV-predikanter invaggar miljoner människor i tron att de är ”frälsta” eller ”pånyttfödda”