HESEKIELS BOK
Denna anmärkningsvärda bok bär namnet på den profet som har skrivit den. Hesekiel, som var son till prästen Busi, fullbordade den antagligen i Babylonien ca 591 f.v.t. Den omfattar en period på omkring 22 år, från 613 till ca 591 f.v.t. (Hes 1:1–3; 29:17)
Hesekiels bok kännetecknas av syner, jämförelser och allegorier. Symboliska handlingar är ett annat speciellt kännetecken. Som exempel kan nämnas att Gud gav Hesekiel i uppdrag att rista in en skiss av Jerusalem på en tegelsten och sedan på ett bildligt sätt belägra staden som ett tecken för israeliterna. (Hes 4:1–17) En annan symbolisk handling bestod i att förena två stavar som representerade Israels två hus (37:15–23), och ännu en bestod i att Hesekiel skulle bryta upp ett hål i en vägg och gå ut med sin packning, vilket åskådliggjorde att Jerusalems invånare skulle föras i fångenskap. (12:3–13) En av bokens träffande allegorier är liknelsen om Ohola och Oholiba. (Kap. 23) Ännu ett speciellt drag i Hesekiels bok är att Hesekiel är mycket noga med att datera sina profetior. Han uppger inte bara vilket år av kung Jehojakins landsflykt det rör sig om, utan också månaden och dagen. (1:1, 2; 29:1; 30:20; 31:1; 32:1; 40:1)
Äkthet. Ett bevis för att boken är äkta är att profetiorna i den har gått i uppfyllelse. (För exempel, se AMMONITER; EDOM, EDOMÉER; TYROS.) Bokens äkthet bekräftas också av arkeologin. Den kände amerikanske arkeologen W. F. Albright skrev: ”Arkeologiska upptäckter har ... obestridligen bevisat den uppenbara äktheten hos bibelböckerna Jeremia och Hesekiel, Esra och Nehemja; de har fastslagit den traditionella bilden av de olika händelserna samt bekräftat den ordning i vilken de inträffade.” (The Bible After Twenty Years of Archeology (1932–1952), 1954, sid. 547)
Äktheten hos Hesekiels bok bekräftas också av att den harmonierar med Bibelns övriga böcker. Även om ingen av de kristna bibelskribenterna direkt citerar från Hesekiels bok eller hänvisar till den, anspelar de ändå på vissa uttalanden i boken och använder uttryck som påminner om Hesekiels uttryck. Både Hesekiel och Jesus talar om ett saftigt träd som blir förtorkat. (Hes 17:24; Lu 23:31) De talar också om en dom över människor som liknas vid får och getter. (Hes 34:17; Mt 25:32, 33) I Uppenbarelseboken används många illustrationer och uttryck som vi också finner hos Hesekiel. (Jfr Hes 1:28 med Upp 4:3; Hes 10:3, 4 med Upp 15:8; Hes 12:25 med Upp 10:6; Hes 37:10 med Upp 11:11.)
Det är värt att lägga märke till att det bland de grekiska Chester Beatty-papyrerna finns en kodex som förutom andra delar av Bibeln innehåller böckerna Hesekiel, Daniel och Ester. Denna kodex, som ursprungligen tycks ha bestått av 118 blad, skrevs av två avskrivare, troligen under första hälften av 200-talet v.t., och vittnar om att Hesekiels bok i allt väsentligt har blivit korrekt vidarebefordrad till oss.
Eftersom Jeremia och Hesekiel var samtida har deras profetior mycket gemensamt. (Jfr Hes 18:2 med Jer 31:29; Hes 24:3 med Jer 1:13; Hes 34:2 med Jer 23:1.) Det finns också likheter mellan det som skrevs av Daniel, en annan av Hesekiels samtida, och Hesekiels bok. Hesekiel profeterade om Judas rike medan han var bunden med rep, och orden ”en dag för ett år” visade att varje dag i profetian motsvarade ett år i uppfyllelsen. (Hes 4:4–8) I en profetia som gällde kungariket omtalade Daniel en stubbe som var bunden, och han angav hur lång tid det skulle gå tills banden avlägsnades. (Dan 4:23) En annan av Daniels tidsprofetior handlade om de 70 veckorna i förbindelse med Messias ankomst. Även i den profetian står en dag för ett år i uppfyllelsen. (Dan 9:24–27)
Disposition. De flesta av Hesekiels profetior och syner är ordnade både kronologiskt och ämnesvis. Fyra verser i kapitel 29, verserna 17–20, passar inte in i det kronologiska sammanhanget (jfr Hes 29:1; 30:20), men rent ämnesmässigt passar de in här i profetian mot Egypten. Fram till den tionde månaden i det nionde året efter det att de första judarna fördes i landsflykt handlade Hesekiels profetior huvudsakligen om att Jerusalem skulle bli fullständigt ödelagt; det talas bara helt kort om återställandet. Detta är huvudinnehållet i de 24 första kapitlen. Under Jerusalems belägring övergick profeten till att huvudsakligen förkunna ve över de hedniska nationer som Jehova förutsåg skulle glädja sig över Jerusalems fall. Efter nyheten om att Jerusalem hade fallit förkunnade profeten det härliga budskapet om återställelse, vilket är huvudtemat i resten av boken. (33:20, 21)
Hesekiels bok visar att Babylons falska religion, särskilt dyrkan av den babyloniske guden Tammuz, hade trängt in på det område där Jehovas tempel låg. (Hes 8:13, 14) Förutom att denna avskyvärda falska tillbedjan utövades i Jehovas eget tempel hade de avfälliga judarna fyllt Juda med våld. Det är därför inte överraskande att Hesekiel i sin syn hör Jehova kalla på dem som skall verkställa hans dom och ser dem ställa upp sig vid altaret på templets inre förgård, utrustade med slagvapen. Jehova befaller dem sedan att gå mitt igenom det trolösa Jerusalem och döda var och en som inte är märkt som en tillbedjare av Jehova: ”Gamla män, unga män och jungfrur och små barn och kvinnor skall ni dräpa, så att de utrotas. Men gå inte nära någon som har märket på sig, och börja vid min helgedom.” (9:6) Hesekiel berättar att de som verkställde Jehovas dom började med att döda de 70 äldste som tillbad avgudabilder som var inristade på väggen i en kammare på den inre förgården. Alla de kvinnor som satt vid porten och grät över den babyloniske guden Tammuz och alla de avfällingar vid templets förhall som tillbad solen blev också dödade. (8:7–9:8) Hesekiels syn var bara en förhandsglimt av vad som skulle hända med Jerusalem när Jehova med hjälp av sin skarprättare Nebukadnessar (Nebukadressar) och hans här lät staden dricka ur hans bägare med raseriets vin. (Jer 25:9, 15–18)
Hesekiels profetior om återställelse måste ha varit till tröst för de landsflyktiga judarna. I det 25:e året av sin landsflykt (593 f.v.t.) fick Hesekiel se en imponerande syn av ett nytt tempel och av en närliggande stad med namnet Jehova-Shamma, som betyder ”Jehova är där”. Planen till templet kom från Jehova Gud själv. (Hes 40:1–48:35) Mitt i ett hedniskt, avgudadyrkande land styrkte detta ångerfulla judars hopp om att återigen få dyrka den sanne Guden, Jehova, i hans tempel.
Hesekiels profetia framhäver Bibelns tema: hävdandet av Jehovas suveränitet och helgandet av hans namn genom det messianska kungariket. Den visar att Gud inte hade brutit det förbund om ett kungarike som han hade slutit med David, trots att han skulle tillåta att Davids tron länge stod tom. Kungariket skulle en dag bli givet åt den som hade den lagliga rätten till det. I likhet med Daniel knöt Hesekiel således judarnas hopp till Messias. (Hes 21:27; 37:22, 24, 25) Över 60 gånger lät Jehova Hesekiel säga att folk skulle få inse att han är Jehova. Hesekiel upphöjer dessutom Guds åminnelsenamn genom att han använder uttrycket ”den suveräne Herren Jehova” 217 gånger. (Hes 2:4, not)
[Ruta på sidan 1003]
HUVUDPUNKTER I HESEKIELS BOK
Profetior om babyloniernas ödeläggelse av Jerusalem och om återställelsen av en trogen kvarleva. Ett centralt tema är Jehovas uttalande: ”De skall inse att jag är Jehova”
Skriven i Babylon – större delen inom loppet av de sex sista åren före Jerusalems ödeläggelse 607 f.v.t. och en mindre del så sent som ca 591 f.v.t.
Jehova ger Hesekiel (som då är i landsflykt i Babylonien) i uppdrag att vara väktare (1:1–3:27)
Hesekiel får en vördnadsbjudande syn av Jehovas härlighet och av keruber som har fyra ansikten och som åtföljs av hjul vars hjulringar är fulla av ögon
Han bär ett stort ansvar som väktare
Profetiska varningar till det trolösa Juda och Jerusalem (4:1–24:27)
Hesekiel blir tillsagd att skildra den kommande belägringen av Jerusalem genom att ligga framför en tegelsten med en inristning; i 390 dagar skall han ligga på sin vänstra sida och i 40 dagar på sin högra sida, medan han bara intar små mängder mat och vatten
Landet, däribland de platser där man har dyrkat avgudar, skall bli ödelagt; de trolösa skall dö, och endast en kvarleva skall överleva; varken guld eller silver kan befria någon
Eftersom man dyrkar avgudar på tempelområdet skall Jehova visa sitt raseri, och han skall inte känna medömkan; bara de som fått ett märke på pannan av sekreteraren i linnekläder kommer att bli skonade
Kung Sidkias och folkets flykt skildras genom att Hesekiel bär ut packning genom ett hål i en vägg
Jehovas dom över falska profeter och profetissor
Gåtan om örnen och vinstocken visar de olyckliga följderna av att folket vänder sig till Egypten för att få hjälp
Jehova skall döma på grundval av människors egna handlingar och inte, som det felaktigt påstås, på grundval av fädernas synder
Den onde Sidkias krona skall avlägsnas, och det kungliga styret i Davids släktlinje skall upphöra tills han som har den lagliga rätten kommer
De trolösa städerna Samaria och Jerusalem skildras som två prostituerade, Ohola och Oholiba; Jerusalem skall behandlas skoningslöst av sina tidigare älskare
Det belägrade Jerusalem liknas vid en upphettad gryta och invånarna vid köttet i den
Profetior mot de kringliggande nationerna; Jehova förutser att flera av dem skall glädja sig över Jerusalems fall (25:1–32:32)
Ammon, Moab, Edom och Filisteen skall ödeläggas
Tyros skall bli besegrat av Nebukadnessar och skall med tiden bli en öde plats; staden och dess ödeläggelse liknas vid ett vackert skepp som sänks med sin last; Tyros dynasti skall gå under till följd av högmod och förräderi
Nebukadnessar skall få plundra Egypten som lön för att han har verkställt Guds dom över Tyros; farao och hans folk liknas vid en ceder som skall huggas ner
Profetior om att Guds folk skall bli befriat och återställt (33:1–48:35)
Jehova skall återförsamla sitt folk, sina får, och uppresa sin tjänare David som herde för dem
Edom skall bli ödelagt, men Israels land skall blomstra som Edens trädgård
Som landsflyktiga i Babylon är israeliterna som förtorkade, livlösa ben, men de skall bli levande
Två stavar, som representerar Josef och Juda, förenas som en bild av att det landsflyktiga folket skall bli enat under Guds tjänare David
Jehovas återställda folk skall bli angripet av Gog, men Jehova lovar att beskydda det och tillintetgöra Gogs styrkor
Hesekiel får se en syn av ett tempel och dess olika delar; en flod strömmar från templet till Döda havet, där vattnet blir friskt och man börjar fiska; träden längs flodstranden bär frukt som är till föda och löv som är till läkedom
Landet delas i andelar; staden ”Jehova är där” beskrivs