Uppför dig som en av de mindre

1, 2. Vilken uppmaning gav Jesus apostlarna, och varför gjorde han det?

DET var år 32 v.t. Jesus befann sig i Galileen när det uppstod ett problem. Hans apostlar diskuterade om vem av dem som var störst. Evangelieskribenten Lukas berättar: ”Då kom det i gång en överläggning bland dem om vem som kunde vara den störste av dem. Jesus, som visste vad de överlade om i sina hjärtan, tog ett litet barn, ställde det bredvid sig och sade till dem: ’Vemhelst som tar emot detta lilla barn på grundval av mitt namn, han tar också emot mig, och vemhelst som tar emot mig, han tar också emot honom som har sänt ut mig. Ty den som uppför sig som en av de mindre bland er alla, denne är det som är stor.’” (Luk. 9:46–48) Tålmodigt men fast och bestämt hjälpte Jesus apostlarna att förstå att de måste vara ödmjuka.

² Var Jesu uppmaning att uppföra sig som en av de mindre i linje med judarnas uppfattning under det första århundradet? Eller var hans ord raka motsatsen till den allmänna uppfattningen? I en kommentar till förhållandena i samhället på den tiden sägs det i ett uppslagsverk: ”I alla sammanhang uppstod ständigt frågan om vem som var störst, och att bedöma den ära som var och en hade rätt att få var en sak av stor betydelse som hela tiden måste uppmärksammas.” (Theological Dictionary of the New Testament) Jesus uppmanade sina apostlar att vara annorlunda än människor i allmänhet.

 3. a) Vad innebär det att uppföra sig som en av de mindre, och varför kan det vara en utmaning att göra det? b) Vilka frågor uppstår om att uppföra sig som en av de mindre?

³ Det grekiska ord som översatts med ”en av de mindre” syftar på någon som är blygsam, ödmjuk, anspråkslös, oansenlig eller saknar myndighet. Jesus använde ett litet barn för att apostlarna skulle förstå att de borde vara ödmjuka och blygsamma. Den här undervisningen är lika tillämplig på de kristna i dag som den var under det första århundradet. Det kan vara en utmaning att uppföra sig som en av de mindre – åtminstone i vissa situationer. Som ofullkomliga har vi en tendens att vara stolta och försöka vara lite bättre än andra. Den tävlingsinriktade miljö vi lever i och världens ande kan påverka oss så att vi blir egoistiska, stridslystna eller beräknande. Vad kan hjälpa oss att uppföra oss som en av de mindre? Hur kan man säga att den som gör det är ”stor”? I vilka situationer bör vi sträva efter att vara ödmjuka?

4, 5. Vad kan hjälpa oss att bli mer ödmjuka? Ge ett exempel.

⁴ Ett sätt att utveckla ödmjukhet är att tänka på hur stor Jehova är i jämförelse med oss. ”Det går inte att utforska hans förstånd.” (Jes. 40:28) Paulus skrev om vissa sidor av Jehovas storhet: ”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outrannsakliga är inte hans domar och outforskliga hans vägar!” (Rom. 11:33) Människans kunskap på många områden har ökat oerhört sedan Paulus skrev de här orden för omkring 2 000 år sedan. Men det han skrev stämmer fortfarande. Hur mycket vi än känner till bör vi ödmjukt inse att det finns hur mycket som helst att lära sig om Jehova, hans gärningar och hans vilja.

⁵ Leoa kom att inse att det är omöjligt för oss att utforska Guds vägar, och det hjälpte honom att bli mer ödmjuk. Som ung var han mycket intresserad av vetenskap. Eftersom han ville veta så mycket som möjligt om universum studerade han astrofysik och kom fram till något viktigt: ”Mina studier fick mig att inse att enbart de senaste vetenskapliga teorierna knappast kan få oss att helt och fullt förstå universum. Jag började därför studera juridik i stället.” Så småningom blev Leo allmän åklagare och sedan domare. Längre fram började han och hans hustru studera Bibeln med Jehovas vittnen, kom med i sanningen och blev döpta. Vad är det, med tanke på Leos bakgrund, som har hjälpt honom att visa ödmjukhet? Utan att tveka svarar han: ”Jag har förstått att hur mycket vi än lär oss om Jehova och universum, finns det fortfarande mycket mer att upptäcka.”

6, 7. a) Hur är Jehova ett enastående exempel på ödmjukhet? b) Hur kan Guds ödmjukhet göra en människa ”stor”?

⁶ En annan sak som hjälper oss att vara ödmjuka är att Jehova själv är ödmjuk. Tänk bara: ”Vi är Guds medarbetare.” (1 Kor. 3:9) Är det inte fantastiskt? Jehova, som är oöverträffad i storhet, hedrar oss genom att vi får gå i tjänsten och använda hans ord, Bibeln. Det är visserligen Jehova som får det vi planterar och vattnar att växa, men han ger oss förmånen att samarbeta med honom. (1 Kor. 3:6, 7) Är inte det ett enastående exempel på att Jehova är ödmjuk? Hans exempel på ödmjukhet bör verkligen uppmuntra var och en av oss att uppföra sig som en av de mindre!

⁷ Guds exempel på ödmjukhet påverkade psalmisten David mycket starkt. Han sjöng till Jehova: ”Du ger mig din räddnings sköld, och din ödmjukhet gör mig stor.” (2 Sam. 22:36) David visste att den storhet han hade i Israel berodde på att Jehova hade böjt sig ner, eller ödmjukat sig, för att uppmärksamma honom och hjälpa honom. (Ps. 113:5–7) Det är likadant i vårt fall. Vad har vi som vi ”inte har fått” av Jehova när det gäller egenskaper, förmågor och privilegier? (1 Kor. 4:7) Den som uppför sig som en av de mindre är ”stor” genom att han blir mer värdefull, eller användbar, som en tjänare åt Jehova. (Luk. 9:48) Vi ska undersöka varför det är så.

 8. Hur påverkar ödmjukhet vår inställning till Jehovas organisation?

⁸ Det är viktigt att vi är ödmjuka om vi ska känna oss glada och nöjda i Guds organisation och ge vårt stöd åt församlingsanordningen. Vi kan ta Petra som exempel, en ung kvinna som växte upp i en familj som var Jehovas vittnen. Petra ville gå sin egen väg och lämnade församlingen. Efter några år började hon komma tillsammans med församlingen igen. Hon är nu glad över att få vara i Guds organisation och ger villigt sitt stöd åt församlingsanordningen. Vad var det som fick henne att ändra inställning? Hon säger: ”Jag insåg att de två viktigaste egenskaperna som jag behövde utveckla för att känna mig hemma i Guds organisation var ödmjukhet och blygsamhet.”

 9. Vilken inställning har den som är ödmjuk till den andliga föda vi får, och varför gör det honom mer användbar?

⁹ Den som är ödmjuk är mycket tacksam för allt som kommer från Jehova, bland annat den andliga födan. Han är därför noga med att regelbundet studera Bibeln och läsa Vakttornet och Vakna! Precis som många andra trogna tjänare åt Jehova gör han det till en vana att läsa varje ny publikation innan han sätter in den i bokhyllan i sitt bibliotek. Om vi ödmjukt och tacksamt läser och studerar våra publikationer går vi framåt andligen, och då blir vi mer användbara för Jehova i hans tjänst. (Hebr. 5:13, 14)

10. Hur kan vi visa en ödmjuk inställning i församlingen?

¹⁰ Den som uppför sig som en av de mindre kan vara ”stor” också på ett annat sätt. I alla församlingar finns det kvalificerade män som under Jehovas heliga andes ledning har förordnats som äldste. De har ansvaret för att organisera församlingsmöten, tjänst på fältet och herdeverksamhet. När vi visar en ödmjuk inställning genom att villigt ge vårt stöd åt de här anordningarna bidrar vi till glädjen, friden och enheten i församlingen. (Läs Hebréerna 13:7, 17.) Om du är äldste eller biträdande tjänare, visar du då ödmjukhet genom att vara tacksam mot Jehova för att han har gett dig en sådan ansvarsfull uppgift?

11, 12. Vilken inställning gör oss mer användbara i Jehovas organisation, och varför är det så?

¹¹ Den som uppför sig som en av de mindre är ”stor”, eller mer användbar i Jehovas organisation, därför att hans ödmjukhet gör att han kan uträtta mycket gott i sin tjänst för Jehova. Jesus behövde förmana sina lärjungar att uppföra sig som en av de mindre därför att några av dem hade påverkats av den anda som rådde då. I Lukas 9:46 sägs det: ”Det [kom] i gång en överläggning bland dem om vem som kunde vara den störste av dem.” Skulle det kunna vara så att också vi börjar tänka att vi på något sätt är bättre än våra bröder och systrar eller människor i allmänhet? Många i världen är stolta och själviska. Vi vill inte likna dem utan vara ödmjuka. När vi är det och låter Jehovas vilja vara det viktigaste blir vi till uppmuntran för våra bröder och systrar.

¹² Jesu uppmaning att vi ska uppföra oss som en av de mindre får oss att försöka visa ödmjukhet på alla områden i livet. Vi ska nu särskilt se på tre områden.

13, 14. Hur bör mannen och hustrun uppföra sig som en av de mindre, och hur kan det påverka deras äktenskap?

¹³ I äktenskapet. Många människor i dag tänker bara på sina egna rättigheter, även om det inkräktar på andras rättigheter. Men den som är ödmjuk har den inställning som Paulus uppmanade de kristna i Rom att ha. Han skrev: ”Låt oss ... jaga efter det som leder till frid och det som är till ömsesidig uppbyggelse.” (Rom. 14:19) Den som uppför sig som en av de mindre försöker ha ett fridsamt förhållande till alla och särskilt till sin äktenskapspartner.

¹⁴ Vi kan ta avkoppling som ett exempel. En man och hans hustru kanske vill göra olika saker på sin fritid. Han tycker om att stanna i hemmets lugna vrå och läsa en bok. Men hon vill hellre gå ut och äta eller hälsa på några vänner. Skulle det inte vara lättare för henne att respektera sin man, om hon märker att han är ödmjuk och inte bara tänker på vad han själv föredrar utan bryr sig om vad hon vill och inte vill? Och mannen kommer att älska och uppskatta sin hustru, om han märker att hon inte alltid försöker få som hon vill utan tar hänsyn till vad han vill. Deras äktenskap stärks när var och en uppför sig som en av de mindre. (Läs Filipperna 2:1–4.)

15, 16. Vilken inställning uppmanade David israeliterna att ha i Psalm 131, och hur kan vi ha en liknande inställning i församlingen?

¹⁵ I församlingen. Många människor i världen vill omedelbart få det de vill ha. För dem är tålamod en bristvara, och att behöva vänta på något är en riktig plåga. Att vi uppför oss som en av de mindre hjälper oss att vänta på Jehova. (Läs Psalm 131:1–3.) Och om vi är ödmjuka och väntar på Jehova kommer vi att bli välsignade. Vi kommer att bli tröstade och känna oss trygga och glada. Vi kan därför förstå varför David uppmanade israeliterna att tålmodigt vänta på sin Gud.

¹⁶ Du kan på liknande sätt som David få tröst om du ödmjukt väntar på Jehova. (Ps. 42:5) Du kanske vill bli äldste så att du kan göra mer för att hjälpa församlingen. (1 Tim. 3:1–7) Du bör naturligtvis med hjälp av den heliga anden göra allt du rimligtvis kan för att utveckla de egenskaper som behövs för att vara äldste. Men hur är det om du måste vänta lite längre än andra fick göra? Den som uppför sig som en av de mindre väntar tålmodigt på att få större ansvar i församlingen och fortsätter att tjäna Jehova med glädje, vilken uppgift han än får.

17, 18. a) Vad blir följden om vi ber om förlåtelse och själva är villiga att förlåta andra? b) Vilket råd får vi i Ordspråksboken 6:1–5?

¹⁷ I våra relationer till andra. Många människor har svårt att be om ursäkt. Men de som tjänar Gud gör sitt bästa för att vara ödmjuka genom att erkänna sina misstag och be om förlåtelse. De är också snabba att förlåta andras misstag. Stolthet skapar splittring och stridigheter, men om vi har en förlåtande inställning bevarar vi friden med våra bröder och systrar.

¹⁸ Vi kan tänka oss en situation då vi behöver vara ödmjuka och uppriktigt be om ursäkt. Vi har kanske lovat en broder att göra en viss sak, men på grund av något som låg utanför vår kontroll kunde vi inte hålla det vi hade lovat. Men även om vi till viss del skulle kunna skylla på något, bör vi ödmjukt erkänna vårt misstag. (Läs Ordspråksboken 6:1–5.)

19. Varför bör vi vara tacksamma för att Bibeln uppmanar oss att uppföra oss som en av de mindre?

¹⁹ Vi kan vara mycket tacksamma för att Bibeln uppmanar oss att uppföra oss som en av de mindre. Ibland är det svårt att vara ödmjuk, men om vi tänker på att Jehova som är mycket större än vi visar ödmjukhet, kan det sporra oss att utveckla den här fina egenskapen. Då kommer vi att bli mer användbara i vår tjänst för Jehova. Låt oss därför göra vårt bästa för att uppföra oss som en av de mindre.