Till ledaren. Av Jehovas tjänare David, som framförde orden i denna sång till Jehova på den dag då Jehova hade befriat honom ur alla hans fienders hand och ur Sauls hand.+ Han sade då:
18 Jag är dig tillgiven, Jehova, min styrka.+
2 Jehova är min branta klippa och mitt fäste och den som för mig i säkerhet.+
Min Gud är min klippa. Jag tar min tillflykt till honom,+
min sköld och min räddnings horn, min säkra höjd.+
3 Den som skall lovprisas är Jehova; till honom ropar jag,+
och från mina fiender blir jag räddad.+
4 Dödens rep omslöt mig,+
störtfloder av oduglingar fortsatte att förfära mig.+
5 Ja, Sheọls rep omgav mig,+
dödens snaror kom emot mig.+
6 I min nöd fortsatte jag att ropa till Jehova,
och till min Gud fortsatte jag att ropa på hjälp.+
Från sitt tempel hörde han då min röst,+
och mitt rop om hjälp till honom nådde hans öron.+
7 Då svajade jorden och gungade,+
och bergens grundvalar darrade,+
och de svajade fram och tillbaka, ty han hade blivit vred.+
8 Rök steg upp i hans näsborrar, och eld ur hans mun fortsatte att förtära,+
ja, kol flammade upp från honom.
9 Och han böjde himlen och steg ner.+
Och tjockt mörker var under hans fötter.
10 Och han kom farande på en kerub och kom flygande,+
och han kom ilande på en andes vingar.+
11 Han gjorde då mörker till sitt gömställe,+
runt omkring sig som sin hydda,
mörka vatten, tjocka moln.+
12 Ur det klara ljuset framför honom drog hans moln förbi,+
hagel och brinnande eldkol.+
13 Då dundrade Jehova i himlen,+
ja, den Högste lät höra sin röst,+
med hagel och brinnande eldkol.
14 Och han sände ut sina pilar och skingrade dem;+
blixtar sköt han ut och spred förvirring bland dem.+
15 Och vattnens bädd blev synlig,+
och det fruktbara landets grundvalar blottades+
för din förebråelse, Jehova, för luftdraget från dina näsborrars andedräkt.+
16 Han sände ut från höjden, han tog mig,+
han drog mig upp ur stora vatten.+
17 Han befriade mig från min starke fiende+
och från dem som hatar mig, ty de var starkare än jag.+
18 De fortsatte att komma emot mig på min ofärds dag,+
men Jehova blev mitt stöd.+
19 Och han förde mig ut till en rymlig plats;+
han kom mig till undsättning, ty han hade funnit behag i mig.+
20 Jehova lönar mig efter min rättfärdighet,+
efter mina händers renhet återgäldar han mig.+
21 Ty jag har hållit mig till Jehovas vägar,+
och jag har inte handlat ondskefullt genom att vika av från min Gud.+
22 Ty alla hans domslut är inför mig,+
och hans stadgar visar jag inte ifrån mig.+
23 Och jag skall visa mig vara oklanderlig inför honom,+
och jag skall avhålla mig från missgärning.+
24 Och må Jehova återgälda mig efter min rättfärdighet,+
efter mina händers renhet inför hans ögon.+
25 Mot den lojale handlar du lojalt;+
mot den oklanderlige mannen handlar du oklanderligt;+
26 mot den som bevarar sig ren visar du dig ren,+
och mot den ohederlige visar du dig listig;+
27 ty det nödställda folket skall du rädda,+
men de högmodiga ögonen skall du förnedra.+
28 Ty du skall tända min lampa, Jehova;+
min Gud skall göra mitt mörker ljust.+
29 Ty med dig kan jag springa mot en rövarskara,+
med min Gud kan jag bestiga en mur.+
30 Den sanne Guden – fullkomlig är hans väg;+
Jehovas ord är luttrat.+
Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.+
31 Ty vem är en Gud förutom Jehova?+
Och vem är en klippa förutom vår Gud?+
32 Den sanne Guden är den som binder om mig med handlingskraft,+
och han låter min väg bli fullkomlig,+
33 han gör mina fötter som hindarnas,+
och han låter mig stå stadigt på mina höjder.+
34 Han lär mina händer att kriga,+
och mina armar spänner kopparbågen.+
35 Och du ger mig din räddnings sköld,+
och din högra hand stöder mig,+
och din ödmjukhet gör mig stor.+
36 Du gör plats för mina steg under mig,+
och mina vrister vacklar inte.+
37 Jag förföljer mina fiender och hinner upp dem,
och jag vänder inte tillbaka förrän de är utrotade.+
38 Jag sönderkrossar dem, så att de inte kan resa sig;+
de faller under mina fötter.+
39 Och du binder om mig med handlingskraft för krigföring;
du får dem som reser sig mot mig att sjunka ihop under mig.+
40 Och mina fienders nacke ger du mig;+
och dem som hatar mig tystar jag.+
41 De ropar på hjälp, men det finns ingen räddare,+
till Jehova, men han svarar dem inte.+
42 Och jag stöter sönder dem till stoft för vinden;+
som smuts på gatan tömmer jag ut dem.+
43 Du låter mig undkomma folkets klandersjuka.+
Du sätter mig till huvud över nationerna.+
Ett folk som jag inte har känt skall tjäna mig.+
44 Vid blotta ryktet om mig skall de lyda mig;+
främlingar skall komma krypande till mig.+
45 Ja, främlingar skall tyna bort,
och de skall komma bävande ut ur sina bålverk.+
46 Jehova lever,+ och välsignad vare min Klippa,+
och må min räddnings Gud vara upphöjd.+
47 Den sanne Guden är den som ger mig hämnd,+
och han lägger folken under mig.+
48 Han för mig i säkerhet undan mina vreda fiender;+
du lyfter upp mig över dem som reser sig mot mig,+
du befriar mig från våldsmannen.+
49 Därför prisar jag dig bland nationerna, Jehova,+
ja, till ditt namns ära vill jag spela och sjunga.+
50 Han gör stora räddningsgärningar för sin kung+
och visar lojal kärlek mot sin smorde,+
mot David och mot hans avkomma till oöverskådlig tid.+