Lukas
18 Sedan övergick han till att framställa en liknelse för dem om hur nödvändigt det var för dem att alltid be och att inte ge upp,+ 2 och han sade: ”I en stad fanns det en domare som inte hyste fruktan för Gud och inte hade respekt för någon människa. 3 Men det fanns en änka i den staden, och hon gick gång på gång+ till honom och sade: ’Se till att jag får min rätt av den som är min motpart inför domstol.’ 4 Nu var han ovillig till en tid, men efteråt sade han för sig själv: ’Fastän jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 skall jag i alla fall, på grund av det obehag+ den här änkan jämt ställer till för mig, se till att hon får sin rätt, så att hon inte skall fortsätta att komma och puckla på+ mig* tills jag är helt slut.’” 6 Sedan sade Herren: ”Hör vad domaren, fastän orättfärdig, sade! 7 Skulle då inte Gud se till att rätt skipas+ åt hans utvalda, som ropar till honom dag och natt, även om han är tålmodig+ gentemot dem? 8 Jag säger er: Han skall se till att det med hast skipas rätt åt dem.+ Men när Människosonen kommer, skall han då verkligen finna tron* på jorden?”
9 Men han framställde denna liknelse också för några som litade på sig själva, att de var rättfärdiga,+ och som höll de övriga för ingenting:+ 10 ”Två män gick upp i templet för att be, den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11 Farisén ställde sig+ och bad+ för sig själv: ’O Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, utsugare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare, ja, eller som den här tullindrivaren.+ 12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag förvärvar.’+ 13 Men tullindrivaren, som stod på avstånd, ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig oavbrutet på bröstet+ och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’+ 14 Jag säger er: Den här mannen gick ner till sitt hem befunnen mer rättfärdig+ än den förre mannen, eftersom var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.”+
15 Nu började man komma till honom också med sina spädbarn,* för att han skulle röra vid dem; men när lärjungarna såg det, talade de strängt till dem.+ 16 Men Jesus kallade barnen till sig och sade: ”Låt de små barnen komma till mig och försök inte hejda dem. Guds kungarike tillhör nämligen sådana.+ 17 I sanning säger jag er: Vemhelst som inte tar emot Guds kungarike likt ett litet barn skall alls inte komma in i det.”+
18 Och en styresman frågade honom och sade: ”Gode lärare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?”+ 19 Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en enda, Gud.+ 20 Du känner buden:+ ’Begå inte äktenskapsbrott;+ Mörda inte;+ Stjäl inte;+ Bär inte falskt vittnesbörd;+ Ära din far och mor.’”+ 21 Då sade han: ”Alla dessa bud har jag hållit ända från ungdomen.”+ 22 När Jesus hade fått höra detta, sade han till honom: ”Det är ännu en sak som fattas dig: Sälj allt vad du har och dela ut åt fattiga, så skall du få en skatt i himlarna; och kom, bli min efterföljare.”+ 23 När han hörde detta, blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik.+
24 Jesus såg på honom och sade: ”Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds kungarike!+ 25 Ja, det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik man att komma in i Guds kungarike.”+ 26 De som hörde detta sade: ”Vem kan då bli räddad?” 27 Han sade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.”+ 28 Men Petrus sade: ”Se! Vi har lämnat det vi ägde och följt dig.”+ 29 Han sade till dem: ”I sanning säger jag er: Det finns ingen, som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds kungarikes skull,+ 30 som inte på något sätt skall få många gånger mer i den här tidsperioden och i den kommande tingens ordning* evigt liv.”+
31 Sedan tog han de tolv åt sidan och sade till dem: ”Se! Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som har skrivits genom profeterna+ beträffande Människosonen skall fullbordas.+ 32 Han skall till exempel bli överlämnad åt människor från nationerna, och man skall gyckla+ med honom och behandla honom oförskämt+ och spotta+ på honom; 33 och sedan de gisslat+ honom, skall de döda+ honom, men på tredje dagen skall han uppstå.”+ 34 De fattade emellertid ingenting av detta, och detta uttalande var fördolt för dem, och de förstod inte vad som sades.+
35 När han nu kom i närheten av Jeriko, satt en blind man invid vägen och tiggde.+ 36 Eftersom han hörde en folkskara dra förbi, frågade han vad detta kunde betyda. 37 Man berättade då för honom: ”Jesus, nasarén, kommer förbi!”+ 38 Då ropade han och sade: ”Jesus, Davids Son, var barmhärtig mot mig!”+ 39 Och de som gick främst sade bryskt till honom att hålla tyst, men så mycket mera fortsatte han att ropa: ”Davids Son, var barmhärtig mot mig.”+ 40 Då stannade Jesus och befallde att mannen skulle föras till honom.+ Sedan han hade närmat sig, frågade Jesus* honom: 41 ”Vad vill du att jag skall göra för dig?”+ Han sade: ”Herre, låt mig få synen tillbaka.”+ 42 Jesus sade då till honom: ”Du får synen tillbaka; din tro har gjort dig frisk.”*+ 43 Och i samma ögonblick fick han synen tillbaka,+ och han började följa honom, under det att han gav ära åt Gud.+ Och allt folket som såg det gav lovprisning åt Gud.