Apostlagärningarna
2 Medan nu pingstdagen+ skred framåt, var de alla tillsammans på samma ställe, 2 och plötsligt kom från himlen ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en stark vind som drar fram, och det uppfyllde hela huset där de satt.+ 3 Och tungor som av eld+ visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem, 4 och de blev alla uppfyllda av helig ande+ och började tala andra språk,*+ alldeles som anden förunnade dem att uttala sig.
5 Nu var det så att i Jerusalem bodde judar,+ gudfruktiga män,+ från varje nation av dem som är under himlen. 6 När nu detta ljud kom, samlades folkskaran, och det uppstod förvirring, eftersom var och en hörde dem tala på hans eget språk. 7 Ja, de var häpna och började undra och säga: ”Titta här; alla dessa som nu talar, är de inte galiléer?+ 8 Hur kommer det sig då att var och en av oss kan höra sitt eget modersmål? 9 Parter och meder+ och elamiter+ och invånarna i Mesopotamien, Judeen+ och Kappadokien,+ Pontos+ och provinsen Ạsia+ 10 och Frygien+ och Pamfylien,+ Egypten och delarna av Libyen, som är åt Kyrẹne till, och tillresande från Rom, både judar och proselyter,*+ 11 kreter+ och araber,+ vi hör dem tala på våra språk* om Guds storslagna gärningar.” 12 Ja, de var alla bestörta och rådvilla och sade den ene till den andre: ”Vad kan detta betyda?” 13 Men andra gjorde sig lustiga över dem och sade: ”De har druckit sig fulla av sött vin.”+
14 Men Petrus trädde fram tillsammans med de elva+ och höjde sin röst och talade till dem: ”Ni män från Judeen och alla ni invånare i Jerusalem,+ må detta vara känt för er och lyssna till mina ord. 15 Dessa människor är faktiskt inte druckna,+ som ni förmodar; det är ju bara tredje timmen* på dagen. 16 Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel: 17 ’”Och i de sista dagarna”, säger Gud, ”skall jag utgjuta något av min ande*+ över varje slag av kött,* och era söner och era döttrar skall profetera och era unga män skall se syner och era gamla män* skall drömma drömmar;+ 18 och även över mina slavar och över mina slavinnor skall jag i de dagarna utgjuta något av min ande, och de skall profetera.+ 19 Och jag skall ge förebud* uppe i himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och rökdis;+ 20 solen+ skall förvandlas till mörker och månen till blod, innan Jehovas* stora och glansfulla* dag kommer.+ 21 Och var och en som anropar Jehovas* namn skall bli räddad.”’+
22 Ni män av Israel, hör dessa ord: Jesus, nasarén,+ en man som av Gud blev offentligt visad för er genom kraftgärningar+ och under* och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er,+ alldeles som ni själva vet, 23 denne man, som efter Guds bestämda beslut och förutvetande blev utlämnad,+ har ni fäst vid en träpåle genom laglösa mäns händer och röjt ur vägen.+ 24 Men Gud uppväckte+ honom genom att bryta dödens våndor,+ eftersom det inte var möjligt att han skulle förbli fasthållen av döden.+ 25 David säger ju beträffande honom: ’Jag har ständigt haft Jehova* för mina ögon, ty han är vid min högra sida för att jag aldrig skall rubbas.+ 26 Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga. Ja, också min kropp skall komma till ro* i ett hopp;+ 27 för du skall inte lämna min själ i Hades,* inte heller skall du tillåta att din lojale ser förgängelse.+ 28 Du har gjort livets vägar kända för mig, du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.’+
29 Män, bröder, det är tillåtet att fritt och öppet tala till er om familjeöverhuvudet David, att han både dog+ och blev begravd, och hans minnesgrav finns ibland oss än i dag. 30 Eftersom han nu var en profet och visste att Gud* med ed hade lovat honom att sätta en av hans avkomlingar* på hans tron,+ 31 såg han på förhand och talade om Messias* uppståndelse, att han inte blev övergiven i Hades och att hans kropp* inte heller såg förgängelse.+ 32 Denne Jesus har Gud uppväckt, vilket vi alla är vittnen om.+ 33 När han nu har blivit upphöjd till Guds högra sida*+ och mottagit den utlovade heliga anden från Fadern,+ har han utgjutit den, vilket ni ser och hör. 34 David har nämligen inte stigit upp till himlarna,+ men han säger själv: ’Jehova* sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida,+ 35 tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.”’+ 36 Må därför hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre+ och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.”*+
37 När de nu hörde detta, kände de ett hugg i hjärtat,+ och de sade till Petrus och de övriga apostlarna: ”Män, bröder, vad skall vi göra?”+ 38 Petrus sade till dem: ”Ändra sinne,+ och låt er alla döpas+ i Jesu Kristi namn,+ så att ni får förlåtelse för era synder,+ och ni skall få den heliga andens fria gåva.+ 39 Ty löftet+ gäller er och era barn och alla dem som är långt borta,+ just så många som Jehova,* vår Gud, må kalla till sig.”+ 40 Och med många andra ord vittnade han grundligt och fortsatte att förmana dem och sade: ”Rädda er undan denna förvridna generation.”+ 41 Därför blev de som av hjärtat omfattade hans ord döpta,+ och på den dagen fogades omkring tre tusen själar till.+ 42 Och de fortsatte att helt ägna sig åt apostlarnas undervisning och åt gemenskapen,*+ åt att hålla måltider*+ och åt att frambära böner.+
43 Ja, fruktan grep varje själ, och många under och tecken skedde genom apostlarna.+ 44 Alla som blev troende höll samman och hade allting gemensamt,+ 45 och de sålde sina ägodelar+ och egendomar och fördelade inkomsterna åt alla, efter vars och ens behov.+ 46 Och dag efter dag höll de ständigt i endräkt till i templet,+ och de intog måltider i privata hem* och åt mat med stor glädje+ och i hjärtats uppriktighet, 47 och de lovprisade Gud och var omtyckta av allt folket.+ Samtidigt fortsatte Jehova* att dagligen till dem foga+ dem som blev räddade.+