Sakarja
7 I kung Dareios fjärde regeringsår, på fjärde dagen i nionde månaden, i kislev,* kom Jehovas ord till Sakarja.+ 2 Folket i Betel sände Sarẹser och Regem-Melek och hans män för att bönfalla Jehova om hans välvilja.* 3 De frågade prästerna i arméernas Jehovas hus* och profeterna: ”Ska vi* gråta och avstå från mat i femte månaden,+ som vi* har gjort i så många år?”
4 Arméernas Jehovas ord kom till mig igen: 5 ”Säg till hela landets befolkning och till prästerna: ’När ni fastade och höll klagan i den femte och den sjunde månaden+ i 70 år,+ var det verkligen för mig ni fastade då? 6 Och när ni åt och drack, var det inte för er egen skull ni gjorde det? 7 Borde ni inte lyda de ord som Jehova kungjorde genom de tidigare profeterna,+ då Jerusalem och de omgivande städerna fortfarande var bebodda och hade fred och då Negev och Shefẹla fortfarande var bebodda?’”
8 Jehovas ord kom ännu en gång till Sakarja: 9 ”Så här säger arméernas Jehova: ’Döm med sann rättvisa,+ och visa varandra lojal kärlek+ och barmhärtighet. 10 Bedra inte änkor och faderlösa,*+ invandrare+ och fattiga,+ och tänk inte ut onda planer mot varandra.’+ 11 Men de vägrade lyssna.+ De vände trotsigt ryggen till+ och höll för sina öron för att slippa höra.+ 12 De gjorde sina hjärtan hårda som diamant*+ och vägrade lyda lagen* och de ord som arméernas Jehova med hjälp av sin ande hade sänt genom de tidigare profeterna.+ Därför väcktes arméernas Jehovas stora vrede.”+
13 ”’Eftersom de inte lyssnade när jag* ropade,+ lyssnade inte jag när de ropade’,+ säger arméernas Jehova. 14 ’Och genom en stormvind skingrade jag dem bland folk som de inte kände.+ Landet lämnades öde, och ingen färdades genom det eller återvände dit,+ för de hade gjort det underbara landet till något man förfärades över.’”