Josua
7 Och Israels söner handlade trolöst med avseende på det som var vigt åt tillintetgörelse, därigenom att Akan,*+ son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Judas stam, tog något av det som var vigt åt tillintetgörelse.+ Då upptändes Jehovas vrede mot Israels söner.+
2 Och Josua sände ut män från Jeriko till Aj,+ som ligger i närheten av Bet-Aven,+ öster om Betel,+ och sade till dem: ”Dra upp och utspeja landet.” Männen drog då upp och utspejade Aj.+ 3 Därefter återvände de till Josua och sade till honom: ”Låt inte allt folket dra upp. Låt omkring två tusen man eller omkring tre tusen man dra upp och slå Aj. Trötta inte ut allt folket med att dra dit, för de är få.”
4 Så drog omkring tre tusen man av folket dit upp, men de tog till flykten inför männen från Aj.+ 5 Och männen från Aj slog omkring trettiosex man av dem, och de förföljde+ dem sedan från platsen framför porten ända till Sẹbarim* och fortsatte att slå dem på sluttningen. Då började folkets hjärta smälta och blev som vatten.+
6 Josua rev sönder sina mantlar och föll ner med ansiktet mot jorden+ inför Jehovas ark och låg där ända till kvällen, han och Israels äldste,* och de kastade stoft på sina huvuden.+ 7 Och Josua sade: ”Ack, suveräne Herre Jehova, varför har du fört detta folk hela vägen över Jordan, bara för att ge oss i amoréernas hand, så att de tillintetgör oss? Om vi ändå hade beslutat oss för att bo kvar på andra sidan Jordan!+ 8 Förlåt mig, Jehova,* men vad kan jag säga sedan Israel har vänt ryggen till och flytt för sina fiender? 9 När kanaanéerna och alla landets invånare får höra det, kommer de att omringa oss och utplåna vårt namn från jorden.+ Vad skall du då göra för ditt stora namn?”+
10 Då sade Jehova till Josua: ”Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? 11 Israel har syndat, ja, de har överträtt mitt förbund,+ som jag pålade dem som befallning; de har tagit något av det som var vigt åt tillintetgörelse,+ de har stulit,+ hållit det hemligt+ och lagt det bland sina egna saker.+ 12 Och Israels söner skall inte kunna resa sig mot sina fiender.+ De skall vända ryggen till och fly för sina fiender, eftersom de har blivit något som är vigt åt tillintetgörelse. Jag skall inte längre vara med er, om ni inte förintar det som är vigt åt tillintetgörelse ur er mitt.+ 13 Res dig upp! Helga folket+ och säg: ’Helga er i morgon, ty detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ”Något som är vigt åt tillintetgörelse är i din mitt, Israel.+ Du skall inte kunna resa dig mot dina fiender förrän ni har avlägsnat det som är vigt åt tillintetgörelse från er mitt. 14 Och ni skall infinna er på morgonen, stam efter stam, och den stam som Jehova pekar ut*+ skall komma fram, släkt efter släkt, och den släkt som Jehova pekar ut skall komma fram, hushåll efter hushåll, och det hushåll som Jehova pekar ut skall komma fram, kraftfull man efter kraftfull man. 15 Och den som blir utpekad och ertappad med det som är vigt åt tillintetgörelse skall brännas upp i eld,+ han och allt som tillhör honom, därför att han har överträtt Jehovas förbund+ och därför att han har begått en skamlig och dåraktig handling i Israel.”’”+
16 Så steg Josua upp tidigt på morgonen och lät Israel komma fram, stam efter stam, och Judas stam blev då utpekad. 17 Därefter lät han Judas släkter komma fram och pekade ut seraiternas+ släkt, varefter han lät seraiternas släkt komma fram, kraftfull man efter kraftfull man,* och Sabdi blev då utpekad. 18 Till slut lät han hans hushåll komma fram, kraftfull man efter kraftfull man, och Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Judas stam, blev då utpekad.+ 19 Sedan sade Josua till Akan: ”Min son,* jag ber dig, ge ära åt Jehova, Israels Gud,+ och avlägg bekännelse för honom,+ och berätta för mig,+ det ber jag dig: Vad har du gjort? Dölj+ det inte för mig.”
20 Då svarade Akan Josua och sade: ”Det är sant, jag har syndat mot Jehova, Israels Gud,+ och så och så har jag gjort. 21 När jag bland bytet fick se+ en vacker ämbetsklädnad från Shinar+ och två hundra siklar* silver och en guldtacka, femtio siklar var dess vikt, då ville jag ha dem,+ och jag tog dem;+ och se, de är gömda i jorden, mitt i mitt tält, med pengarna* underst.”*+
22 Genast sände Josua ut budbärare, och de sprang i väg till tältet, och se, det var gömt i hans tält, med pengarna underst. 23 Så tog de ut sakerna ur tältet och förde dem till Josua och alla Israels söner och tömde ut dem inför Jehova. 24 Josua, och hela Israel med honom, tog nu Akan,+ Seras son, och silvret och ämbetsklädnaden och guldtackan+ och hans söner och hans döttrar och hans tjur och hans åsna och hans småboskap och hans tält och allt som var hans, och de förde dem upp till Akors lågslätt.+ 25 Då sade Josua: ”Varför har du gjort oss till något utstött?*+ I dag skall Jehova göra dig till en utstött.”* Därmed började hela Israel kasta stenar på honom,+ varefter de brände upp dem i eld.+ Så stenade de dem med stenar. 26 Och de reste ett stort stenröse över honom, och det finns kvar än i denna dag.+ Då vände sig Jehova ifrån sin upptända vrede.+ Det är därför man har gett den platsen namnet Akors* lågslätt,+ som den heter än i denna dag.