Amos
8 Detta är vad den suveräne Herren Jehova lät mig se; och se, där var en korg med sommarfrukt.+ 2 Då sade han: ”Vad ser du,+ Amos?” Då sade jag: ”En korg med sommarfrukt.”*+ Och Jehova sade till mig: ”Slutet* har kommit för mitt folk Israel.+ Jag skall inte längre ha fördrag med det.+ 3 ’Och tempelsångerna skall bli ett tjutande på den dagen’,+ lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande. ’Det skall finnas många lik.+ På varje ort skall man kasta ut dem – tyst!’
4 Hör detta, ni som snappar efter den fattige,+ ja för att få de ödmjuka* på jorden att försvinna,+ 5 och säger: ’Hur länge dröjer det innan nymånen är förbi,+ så att vi kan sälja spannmål?+ Och sabbaten,+ så att vi kan bjuda ut brödsäd till försäljning och göra efan liten+ och sikeln stor och förfalska bedrägeriets våg,+ 6 köpa de ringa för silver och den fattige för ett par sandaler och sälja avfall av brödsäd?’+
7 Jehova har svurit vid Jakobs Stolthet:*+ ’Jag skall aldrig glömma någon av deras gärningar.+ 8 Är det inte därför som landet* skall darra+ och alla som bor där skall sörja,+ och skall det inte, alltsammans, stiga som Nilen och röras upp och sjunka som Egyptens Nilflod?’+
9 ’Och det skall ske på den dagen’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’att jag skall låta solen gå ner vid middagstid,+ och jag skall framkalla mörker för landet på ljusa dagen. 10 Och jag skall förvandla era högtider till sorg+ och alla era sånger till klagosång, och jag skall klä alla höfter i säckväv och raka varje huvud skalligt;+ och jag skall låta det bli som när man sörjer ende sonen,+ och jag skall låta slutet av det bli som en bitter dag.’
11 ’Se! Det kommer dagar’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’då jag skall sända hunger i landet, inte hunger efter bröd* och inte törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord.+ 12 Och de skall stappla från hav till hav och från norr till soluppgången. De skall ströva omkring medan de söker efter Jehovas ord, men de skall inte finna det.+ 13 På den dagen skall de vackra jungfrurna – också de unga männen – segna ner av törst,+ 14 de som svär vid Samarias skuld+ och som säger: ”Så sant din gud lever,* Dan!”+ och: ”Så sant vägen till Beershẹba+ lever!” Och de skall falla, och de skall inte mer resa sig.’”+