Ordspråksboken

8 Visheten ropar,

insikten höjer sin röst.+

 2 Den ställer sig på höjderna+ längs vägen,

där stigarna korsar varandra.

 3 Vid portarna in till staden,

vid alla ingångarna,

ropar den högt:+

 4 ”Till er, ni människor, ropar jag,

jag vänder mig till er alla.*

 5 Ni oerfarna, skaffa er klokhet,+

ni oförnuftiga, skaffa er förstånd.*

 6 Lyssna, för det jag säger är viktigt,

jag talar om det som är rätt.

 7 Endast sanning kommer över mina läppar,

och jag tar inget ont i min mun.

 8 Alla mina ord är rättfärdiga,

de är varken falska eller förvrängda.

 9 De är lätta att förstå för dem som har insikt

och sanna för dem som har funnit kunskap.

10 Ta hellre emot min vägledning än silver,

hellre kunskap än finaste guld,+

11 för visheten är bättre än koraller,*

inget värdefullt går upp mot den.

12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,

och jag har kunskap och tankeförmåga.+

14 Hos mig finns goda råd och praktisk vishet,+

jag äger förstånd+ och styrka.+

15 Genom mig regerar kungar,

och genom mig skapar härskare rättvisa.+

16 Genom mig härskar furstar,

och genom mig dömer de framstående rättvist.

17 Jag älskar dem som älskar mig,

och de som letar efter mig ska finna mig.+

18 Hos mig finns välstånd och ära,

bestående rikedom* och rättfärdighet.

19 Det jag ger är bättre än guld, ja luttrat guld,

det jag skänker är bättre än finaste silver.+

20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg,

mitt på rättvisans stigar.

21 Jag ger ett rikt arv till dem som älskar mig,

jag fyller deras förrådshus.

22 Jehovas skapande tog sin början med mig,+

jag var det första av hans verk för länge sedan.+

23 Sedan urminnes tider har jag varit insatt på min plats,+

från början, innan jorden fanns.+

24 Innan djupen fanns till+ föddes jag,*

innan det fanns några vattenrika källor.

25 Innan bergen fick sin grund,

innan kullarna formades, föddes jag,

26 när han ännu inte hade gjort jorden och fälten

eller markens första mylla.

27 När han spände upp himlen+ var jag där,

när han stakade ut horisonten* över vattenytan,+

28 när han gjorde* himlens moln,

när han skapade djupets källor,

29 när han stiftade en lag för havet,

satte en gräns som vattnet inte fick passera,+

när han lade* jordens grundvalar,

30 då var jag vid hans sida som en skicklig arbetare.+

Hela tiden gladdes jag inför honom,+

31 jag gladdes över jorden, som skulle bebos,

och jag tyckte särskilt mycket om människorna.*

33 Lyssna till vägledningen+ och bli visa,

slå aldrig bort den.

34 Lycklig är den som lyssnar till mig,

som dag efter dag kommer tidigt till* min dörr,

som väntar vid min tröskel.

35 För den som finner mig finner livet,+

och han blir godkänd av Jehova.

36 Men den som ignorerar mig skadar sig själv,

och den som hatar mig älskar döden.”+