Första Samuelsboken

14 En dag sa Jonatan,+ Sauls son, till sin vapendragare: ”Kom så går vi över till filistéernas förpost på andra sidan.” Men han sa inget till sin far. 2 Saul höll till i utkanten av Gịbea,+ under granatäppelträdet i Migron, och omkring 600 man var hos honom.+ 3 (Och efoden+ bars av Ahịa, son till Ạhitub,+ som var bror till I-Kabọd,+ son till Pịnehas,+ son till Eli,+ Jehovas präst i Silo.)+ Men soldaterna visste inte att Jonatan hade gett sig av. 4 Mellan passagerna som Jonatan tog sig igenom på väg till filistéernas förpost stod det en tandliknande brant klippa på ena sidan och en tandliknande brant klippa på andra sidan. Den ena kallades Boses och den andra Sene. 5 Den ena klippan reste sig som en pelare i norr mot Mikmas och den andra i söder mot Geba.+

6 Jonatan sa till sin vapendragare: ”Kom så går vi över till förposten där de oomskurna männen+ håller till. Jehova kanske hjälper oss, för inget kan hindra Jehova. Han kan rädda genom många likaväl som genom några få.”+ 7 Hans vapendragare sa: ”Gör det du känner är rätt. Gå vart du vill. Jag följer dig oavsett vad du bestämmer dig för.” 8 Jonatan sa: ”Då går vi över till männen och låter dem få syn på oss. 9 Om de säger: ’Stå kvar där, så kommer vi till er!’ då står vi kvar och går inte upp till dem. 10 Men om de säger: ’Kom upp till oss!’ så gör vi det, för då är det tecknet på att Jehova kommer att ge dem i vår hand.”+

11 Sedan ställde de sig båda två så att filistéerna kunde se dem. Filistéerna sa: ”Titta, nu kommer hebréerna fram ur hålorna där de har gömt sig.”+ 12 Männen i förposten sa till Jonatan och hans vapendragare: ”Kom upp till oss, så ska vi lära er en läxa!”+ Jonatan sa snabbt till sin vapendragare: ”Följ efter mig, för Jehova har gett dem i Israels hand.”+ 13 Jonatan använde både händer och fötter för att klättra upp, och hans vapendragare följde efter. Jonatan högg ner filistéerna, och vapendragaren gick bakom honom och gav dem dödsstöten. 14 I detta första angrepp dödade Jonatan och vapendragaren omkring 20 män på en sträcka av ungefär en halv plogfåra på ett plogland.*

15 Då blev alla i lägret och i förposten mycket förskräckta, och till och med plundrarna+ blev rädda. Gud fick jorden att skaka och satte skräck i filistéerna. 16 Och Sauls väktare i Gịbea+ i Benjamin såg att tumultet spred sig i filistéernas läger.+

17 Saul sa till dem som var hos honom: ”Räkna efter och se vilka som har lämnat oss.” När de gjorde det såg de att Jonatan och hans vapendragare inte var där. 18 Då sa Saul till Ahịa:+ ”Bär fram den sanne Gudens ark!” (För på den tiden* var den sanne Gudens ark hos israeliterna.) 19 Medan Saul talade med prästen blev tumultet i filistéernas läger allt värre. Då sa Saul till prästen: ”Sluta med det du gör.”* 20 Saul och alla som var hos honom samlades och drog ut för att strida, men då upptäckte de att filistéerna hade vänt sina vapen mot varandra. Det var fullständigt kaos. 21 Och de hebréer som sedan tidigare stod på filistéernas sida och hade följt med dem ut i striden gick över till israeliterna under Sauls och Jonatans befäl. 22 Israeliterna som hade gömt sig+ i Efraims bergstrakt fick höra att filistéerna flydde, och då började även de förfölja dem. 23 Jehova räddade alltså Israel den dagen,+ och striden fortsatte ända bort till Bet-Aven.+

24 Israels män var mycket medtagna den dagen, för Saul hade svurit denna ed: ”Förbannad är den som äter något* innan kvällen och innan jag har hämnats på mina fiender!” Så ingen av dem åt något.+

25 Och männen* kom in i skogen, och det fanns honung på marken. 26 När de kom in i skogen såg de att det dröp av honung, men ingen vågade ta något med tanke på eden. 27 Men Jonatan hade inte hört när hans far svor eden,+ så han sträckte ut staven som han hade i handen och doppade den i honungskakan. När han åt av den fick hans ögon ny glans. 28 Då sa en av männen: ”Vi är bundna av en sträng ed som din far svor: ’Förbannad är den som äter något i dag!’+ Det är därför alla är så trötta.” 29 Men Jonatan sa: ”Min far har skapat stora problem för männen.* Se vilken glans mina ögon fick när jag åt lite honung. 30 Tänk om de hade fått äta så mycket de ville+ av bytet från sina fiender! Då hade filistéerna förlorat ännu fler man.”

31 Den dagen fortsatte de att slå ihjäl och fördriva filistéerna från Mikmas till Ạjalon,+ och männen blev helt utmattade. 32 Så de kastade sig girigt över bytet, och de tog får och boskap och kalvar och slaktade dem på marken, och de åt köttet med blodet i.+ 33 Då berättade man för Saul: ”Männen syndar mot Jehova och äter kött med blodet i.”+ Saul sa: ”Ni har inte varit lojala. Vältra genast fram en stor sten till mig.” 34 Sedan sa han: ”Gå runt bland männen och säg till dem: ’Var och en av er ska ta med sin tjur och sitt får och slakta dem här och sedan äta dem. Synda inte mot Jehova genom att äta kött med blodet i.’”+ Så alla tog med sin tjur den kvällen och slaktade den där. 35 Och Saul byggde ett altare åt Jehova.+ Det var det första altare han byggde åt Jehova.

36 Senare sa Saul: ”Vi drar ner efter filistéerna i natt och plundrar dem ända fram till gryningen. Inte en enda av dem ska överleva.” Då sa männen: ”Gör det du tycker är bäst.” Och prästen sa: ”Låt oss först fråga den sanne Guden.”+ 37 Saul frågade Gud: ”Ska jag dra ner efter filistéerna?+ Kommer du att ge dem i Israels hand?” Men Gud svarade honom inte den dagen. 38 Därför sa Saul: ”Kom hit, alla ni ledare för männen, och ta reda på vilken synd som har begåtts i dag. 39 För så sant Jehova lever, han som befriade Israel: även om det visar sig att det är min son Jonatan som har syndat, så ska han dö.” Men ingen av männen sa något. 40 Då sa Saul till dem: ”Ni ska stå på ena sidan och jag och min son Jonatan på den andra.” ”Gör det du tycker är bäst”, sa de.

41 Saul sa till Jehova: ”Israels Gud, svara genom tummịm!”+ Då blev Saul och Jonatan utpekade, och männen gick fria. 42 ”Kasta lott+ mellan mig och min son Jonatan”, sa Saul, och då blev Jonatan utpekad. 43 Saul sa till Jonatan: ”Berätta för mig vad du har gjort!” Han svarade: ”Jag bara smakade på lite honung från spetsen av min stav.+ Här är jag! Jag är redo att dö!”

44 Saul sa: ”Gud må straffa mig hårt om du inte dör, Jonatan.”+ 45 Men alla sa: ”Varför ska Jonatan dö? Det är ju han som har gett Israel en stor seger*+ i dag! Det är uteslutet! Så sant Jehova lever, inte ett enda hårstrå från hans huvud ska falla till marken, för det var med Guds hjälp han lyckades i dag.”+ Och de räddade* Jonatan så att han inte behövde dö.

46 Saul slutade förfölja filistéerna, och filistéerna återvände till sitt eget område.

47 Saul säkrade sin ställning som kung över Israel och stred mot alla fiender runt omkring, mot moabiterna,+ ammoniterna,+ edoméerna,+ Sobas+ kungar och filistéerna.+ Vart han än drog ut segrade han. 48 Han kämpade modigt och besegrade amalekiterna+ och räddade Israel från alla plundrare.

49 Sauls söner var Jonatan, Jisvi och Malki-Sua.+ Han hade även två döttrar, den äldsta hette Merab+ och den yngsta Mikal.+ 50 Sauls hustru hette Ahịnoam, och hon var dotter till Ahimạas. Sauls befälhavare hette Abner,+ och han var son till Ner, Sauls farbror. 51 Sauls far hette Kis,+ och Abners far, Ner,+ var son till Ạbiel.

52 Under hela Sauls regeringstid rasade striderna mot filistéerna.+ Så fort Saul fick se en stark och modig man värvade han honom.+