Andra Moseboken

9 Jehova sa till Mose: ”Gå in till farao och säg till honom: ’Så här säger Jehova, hebréernas Gud: ”Släpp mitt folk, så att de kan tillbe* mig.+ 2 Men om du håller dem kvar och vägrar släppa dem, 3 då kommer Jehova att låta en fruktansvärd pest+ drabba din boskap på fälten, dina hästar, åsnor, kameler, kor och får. 4 Men Jehova ska göra skillnad på Israels boskap och Egyptens boskap, och inga djur som tillhör israeliterna ska dö.”’”+ 5 Dessutom bestämde Jehova en tid och sa: ”I morgon ska jag, Jehova, göra detta i landet.”

6 Nästa dag gjorde Jehova som han hade sagt, och all slags boskap i Egypten dog.+ Men inte ett enda av israeliternas djur dog. 7 När farao hörde sig för fick han veta att inte ett enda av israeliternas djur hade dött. Men han var fortfarande omedgörlig och släppte inte folket.+

8 Sedan sa Jehova till Mose och Aron: ”Fyll händerna med aska* från en brännugn, och Mose ska kasta upp det i luften inför farao. 9 Och det ska bli till ett damm över hela Egyptens land, och det ska bli till varbölder på människor och djur i hela Egypten.”

10 Så de tog aska från en brännugn och trädde fram inför farao. Mose kastade upp det i luften, och det blev till varbölder på både människor och djur. 11 Magikerna* kunde inte komma till Mose på grund av bölderna, för de hade också drabbats precis som alla andra egyptier.+ 12 Men Jehova lät återigen farao bli hårdhjärtad, och han vägrade lyssna på dem, precis som Jehova hade sagt till Mose.+

13 Sedan sa Jehova till Mose: ”Stig upp tidigt i morgon bitti och träd fram inför farao och säg: ’Så här säger Jehova, hebréernas Gud: ”Släpp mitt folk, så att de kan tillbe mig. 14 Annars sänder jag alla mina plågor mot dig* och dina tjänare och ditt folk, för att du ska inse att det inte finns någon som är lik mig på hela jorden.+ 15 Jag kunde för länge sedan ha sträckt ut min hand och slagit dig och ditt folk med pest, så att du hade blivit utplånad från jorden. 16 Men av detta skäl har jag låtit dig leva: för att visa dig min makt och för att mitt namn ska bli känt över hela jorden.+ 17 Är du fortfarande stolt och vägrar släppa mitt folk? 18 I morgon vid den här tiden ska jag sända ett våldsamt hagel, det värsta som någonsin drabbat Egypten. 19 Sänd därför bud om att all din boskap och allt som är ditt ute på fälten ska föras in under tak. Alla människor och djur som är kvar ute på fälten och inte är under tak kommer att dö när haglet träffar dem.”’”

20 Alla faraos tjänare som trodde på Jehovas ord förde genast sina tjänare och sin boskap in under tak, 21 men de som inte brydde sig om vad Jehova hade sagt lämnade kvar sina tjänare och sin boskap ute på fälten.

22 Jehova sa nu till Mose: ”Sträck upp handen mot himlen, så ska det börja hagla över hela Egypten,+ över människor och djur och över växterna på marken.”+ 23 Så Mose sträckte upp sin stav mot himlen, och Jehova sände åska och hagel, och eld* föll mot jorden. Och Jehova lät det fortsätta hagla över Egypten. 24 Det haglade, och i hagelskurarna flammade eld. Det var ett mycket kraftigt oväder, det värsta i Egyptens hela historia.+ 25 Haglet slog ner allt som var på marken i Egypten, både människor och djur, och det slog ner alla växter och bröt sönder alla träd.+ 26 Det var bara i Gosen, där israeliterna bodde, som det inte haglade.+

27 Farao kallade på Mose och Aron och sa: ”Den här gången erkänner jag att jag har syndat. Jehova är rättfärdig, och jag och mitt folk har handlat fel. 28 Vädja till Jehova om att det ska sluta åska och hagla. Då ska jag släppa er, och ni behöver inte stanna här längre.” 29 Så Mose sa till honom: ”Så fort jag kommer ut ur staden ska jag lyfta upp mina händer och be till Jehova. Åskan och haglet ska upphöra, för att du ska inse att jorden tillhör Jehova.+ 30 Men jag vet att du och dina tjänare inte ens då kommer att frukta Jehova Gud.”

31 Linet och kornet hade slagits ner, för kornet hade gått i ax och linet blommade. 32 Men vetet och spelten hade inte slagits ner, för de mognar senare. 33 Mose lämnade farao och gick ut ur staden och lyfte upp sina händer i bön till Jehova, och åskan och haglet upphörde, och regnet slutade vräka ner.+ 34 Men när farao såg att det hade slutat regna, hagla och åska syndade han igen och blev hårdhjärtad,+ både han och hans tjänare. 35 Och farao var obeveklig och släppte inte israeliterna, precis som Jehova hade sagt genom Mose.+