Job
4 Kan en ren människa födas av en oren?+
Det är omöjligt!
5 Om människans dagar är bestämda
är hennes månaders antal i din hand.
Du har satt en gräns som hon inte kan överskrida.+
7 Det finns hopp till och med för ett träd.
Om det huggs ner kan det växa upp igen,
det kan skjuta nya skott.
8 Även om rötterna har åldrats i jorden
och stubben dör i myllan,
9 spirar det på nytt vid doften av vatten
och sträcker ut grenar som en ung planta.
10 Men när en människa dör är hon besegrad.
När en människa ger upp andan, var är hon?+
11 Vattnet försvinner från en sjö,
och en flod sinar och torkar ut.
12 Människan lägger sig ner och reser sig inte igen.+
Hon vaknar inte förrän himlen har försvunnit,
nej, hon väcks inte ur sin sömn.+
13 Om du ändå ville gömma mig i graven,*+
hålla mig dold tills din vrede har lagt sig,
sätta en tidsgräns för mig och komma ihåg mig.+
14 Om en människa dör, kan hon då få liv igen?+
Jag ska vänta så länge mitt tvångsarbete varar,
tills min befrielse kommer.+
15 Du ska ropa på mig, och jag ska svara.+
Du kommer att längta efter den som dina händer har skapat.*
16 Men nu räknar du varje steg jag tar,
du letar bara efter mina synder.
18 Som ett berg faller och vittrar sönder,
som en klippa rubbas från sin plats,
19 som stenar nöts ner av vatten,
som jord sköljs bort av ett skyfall,
så har du grusat människans* hopp.
22 Hon kan bara känna smärta så länge hon lever,
hon kan bara sörja så länge hon är vid liv.”