Rut
3 Noomi, hennes svärmor, sa nu till henne: ”Min dotter, ska jag inte försöka hitta ett tryggt hem* åt dig?+ Jag vill att du ska ha det bra. 2 Boas är ju vår släkting,+ och det är hans tjänsteflickor du har arbetat tillsammans med. I kväll kastar han korn på tröskplatsen. 3 Så tvätta dig, smörj in dig med väldoftande olja och ta på dig dina finaste kläder.* Gå sedan ner till tröskplatsen, men låt honom inte upptäcka dig förrän han har ätit och druckit. 4 Se efter var han går och lägger sig. Gå sedan dit och vik undan manteln och lägg dig vid hans fötter. Han kommer att berätta för dig vad du ska göra.”
5 Då svarade Rut: ”Jag ska göra precis som du har sagt.” 6 Sedan gick hon ner till tröskplatsen och gjorde exakt som hennes svärmor hade sagt. 7 När Boas hade ätit och druckit var han på gott humör och gick och lade sig vid sädeshögen. Hon smög sig dit och lyfte på manteln och lade sig vid hans fötter. 8 Vid midnatt började han huttra, och han satte sig upp och såg att det låg en kvinna vid hans fötter. 9 ”Vem är du?” frågade han. Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänare. Bred ut din mantel över din tjänare,* för du är en återköpare.”+ 10 Då sa han: ”Jag ber att Jehova ska välsigna dig, min dotter. Din lojala kärlek är ännu tydligare i det här fallet än i det första,+ eftersom du inte har försökt hitta någon att gifta dig med bland de unga männen, vare sig rik eller fattig. 11 Oroa dig inte, min dotter. Jag ska göra allt som du säger,+ för alla här i staden* vet att du är en bra kvinna. 12 Det är sant att jag är en återköpare,+ men det finns en återköpare som är närmare släkt med er.+ 13 Stanna kvar här i natt. Och om han återköper dig i morgon så är det bra, låt honom göra det.+ Men om han inte vill det så återköper jag dig, så sant Jehova lever. Ligg kvar här tills det blir morgon.”
14 Så hon låg kvar vid hans fötter ända till morgonen och steg sedan upp innan det var så ljust att man kunde bli igenkänd. Han ville inte att någon skulle veta att det hade varit en kvinna vid tröskplatsen. 15 Han sa: ”Ta manteln som du har på dig och håll fram den.” Då höll hon fram den, och han mätte upp sex mått* korn i den och lade bördan till rätta på henne. Sedan gick han in i staden.
16 Och Rut gick hem till sin svärmor, som frågade: ”Hur har det gått för dig,* min dotter?” Hon berättade om allt som Boas hade gjort för henne. 17 Och hon fortsatte: ”Han gav mig sex mått korn och sa till mig: ’Du ska inte komma tomhänt till din svärmor.’” 18 Då sa Noomi: ”Vänta nu, min dotter, tills du ser hur det här slutar, för Boas kommer att göra allt han kan för att avgöra frågan redan i dag.”