Jeremia
5 Gå ut på Jerusalems gator.
Se dig noga omkring.
Leta på torgen
och se om ni kan hitta någon som gör det som är rätt,+
någon som vill vara trofast,
för då ska jag förlåta staden.
3 Jehova, söker inte dina ögon efter trofasthet?+
Du slog dem, men det hade ingen verkan på dem.*
Du krossade dem, men de vägrade ta emot tillrättavisning.+
4 Men jag sa till mig själv: ”Det här måste vara de obetydliga.
De beter sig dumt, för de känner inte till Jehovas vilja,*
sin Guds krav.
5 Jag tänker gå till de framstående och tala med dem,
de måste ju känna till Jehovas vilja,
sin Guds krav.+
Men de hade alla brutit oket
och slitit sönder banden.”
6 Det är därför ett lejon från skogen angriper dem,
en varg från ökenslätten härjar bland dem,
en leopard lurar vid deras städer.
Alla som går ut därifrån slits i stycken.
För deras synder är många
och deras trolöshet svår.+
7 Hur kan jag förlåta dig detta?
Dina söner har övergett mig,
och de svär vid det som inte är Gud.+
Jag gav dem det de behövde,
men de fortsatte att vara otrogna,
och de flockades vid den prostituerades hus.
9 ”Skulle jag inte hålla dem ansvariga för detta?” säger Jehova.
”Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?”+
Ta bort hennes spirande rankor,
för de tillhör inte Jehova.
12 ”De har förnekat Jehova, och de säger:
’Han kommer inte att göra något.*+
Ingen olycka ska drabba oss,
vi ska inte möta svärd eller svält.’+
13 Profeternas tal är bara luft,
och Guds ord är inte i dem.
Låt deras eget tal drabba dem!”
14 Därför säger Jehova, arméernas Gud:
Folket är veden,
och elden ska förtära dem.”+
15 ”Mot er, Israels folk, sänder jag en nation fjärran ifrån”,+ säger Jehova.
”Det är en forntida nation,
en nation med gamla anor,
en nation vars språk du inte kan
och vars tal du inte förstår.+
16 Deras koger är som en öppen grav,
de är alla krigare.
17 De ska sluka din skörd och ditt bröd.+
De ska sluka dina söner och dina döttrar.
De ska sluka dina flockar och dina hjordar.
De ska sluka dina vinstockar och dina fikonträd.
Med svärd ska de förstöra dina befästa städer, som du förlitar dig på.”
18 ”Men inte ens då ska jag ödelägga er fullständigt”, säger Jehova.+ 19 ”Och när de frågar: ’Varför har Jehova, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ ska du svara: ’Ni övergav mig för att tjäna en utländsk gud i ert land. Därför ska ni få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.’”+
20 Kungör detta i Jakobs hus,
och förkunna det i Juda och säg:
21 ”Lyssna på detta, du ovisa och oförståndiga folk:*+
22 ’Har ni ingen respekt för mig?’ säger Jehova.
’Borde ni inte darra inför mig?
Det är jag som har satt sanden som gräns för havet,
en evig bestämmelse det inte kan överskrida.
Även om vågorna slår får de inte övertaget,
även om de dånar överskrider de inte gränsen.+
”Nu ska vi tjäna* Jehova, vår Gud,
han som ger regn i rätt tid,
både höstregn och vårregn,
han som ser till att vi får skörda på de utsatta veckorna.”+
26 För bland mitt folk finns det onda människor.
De håller utkik, som när fågelfångare hukar sig ner.
De gillrar en dödlig fälla.
Det är människor de fångar.
Det är därför de har blivit mäktiga och rika.
28 De har blivit feta och fasta.
De flödar över av ondska.
De driver inte den faderlöses rättssak,+
för de tänker bara på sin egen framgång.
De nekar de fattiga rättvisa.’”+
29 ”Skulle jag inte hålla dem ansvariga för detta?” säger Jehova.
”Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?
30 Något chockerande och fruktansvärt har skett i landet:
Och mitt folk älskar att ha det så.+
Men vad ska ni göra när slutet kommer?”