Vi försvarar vår tro

”Helga Kristus såsom Herre i era hjärtan, i det ni alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er.” — 1 PETRUS 3:15.

1, 2. Varför blir Jehovas vittnen inte förvånade över att möta motstånd, men vad önskar de?

JEHOVAS VITTNEN är kända för att vara ärliga människor med god moral. Många tycker att de är bra grannar som inte skapar några problem. Men ironiskt nog har dessa fredsälskande kristna i både krigstid och fredstid med orätt fått utstå förföljelse. Detta är dock inte något som förvånar dem, utan de räknar faktiskt med att de, i likhet med Kristi sanna efterföljare under det första århundradet v.t., skall bli ”föremål för hat” och få möta motstånd. (Matteus 10:22) Dessutom säger Bibeln: ”Alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” — 2 Timoteus 3:12.

² Det är inte så att Jehovas vittnen söker förföljelse, och inte heller tycker de om de problem och de svårigheter förföljelsen kan föra med sig, exempelvis att de blir bötfällda, fängslade eller på annat sätt illa behandlade. De önskar ”föra ett lugnt och stilla liv”, så att de utan hinder kan predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (1 Timoteus 2:1, 2) De uppskattar att de i de flesta länder har frihet att utöva sin tillbedjan, och de gör allt de kan för att ”hålla frid med alla människor”, inbegripet de styrande. (Romarna 12:18; 13:1–7) Varför blir de då ”föremål för hat”?

3. Nämn en orsak till att Jehovas vittnen med orätt blivit hatade.

³ Jehovas vittnen blir med orätt hatade och förföljda av i huvudsak samma orsaker som de första kristna blev det. För det första blir Jehovas vittnen impopulära bland somliga för att de handlar enligt sin tro och nitiskt predikar de goda nyheterna om Guds kungarike. Människor missförstår ofta deras nit och betraktar deras predikande som ”aggressiv proselytvärvning”. (Jämför Apostlagärningarna 4:19, 20.) Vittnenas neutralitet när det gäller politik och krig har ibland felaktigt tolkats som att de är illojala medborgare. — Mika 4:3, 4.

4, 5. a) Hur har Jehovas vittnen blivit föremål för falska anklagelser? b) Vilka har ofta varit de främsta anstiftarna av förföljelse av Jehovas vittnen?

⁴ För det andra har Jehovas vittnen blivit föremål för falska anklagelser — man har spritt ut fräcka lögner om dem och gett en förvrängd bild av deras tro. Detta har lett till att de i vissa länder helt obefogat har blivit utsatta för angrepp. Man har också stämplat dem som ”barnamördare” och en ”självmordssekt”, och detta för att de i lydnad för Bibelns befallning att ”avhålla” sig ”från blod” har sökt blodfri medicinsk behandling, när de har varit i behov av vård. (Apostlagärningarna 15:29) Det verkliga förhållandet är i stället att Jehovas vittnen sätter stort värde på livet och söker få bästa möjliga medicinska vård för sig själva och sina barn. Anklagelsen att många barn till Jehovas vittnen dör varje år på grund av att vittnena vägrar blodtransfusion är helt grundlös. Då Bibelns sanning inte har samma verkan på alla i en familj, har somliga kommit att anklaga vittnena för att upplösa familjer. Men de som känner Jehovas vittnen vet att de sätter familjelivet högt och försöker följa Bibelns befallningar att man och hustru skall älska och respektera varandra och att barnen skall lyda sina föräldrar oavsett om dessa är troende eller inte. — Efesierna 5:21–6:3.

⁵ De främsta anstiftarna av förföljelse av Jehovas tjänare har i många fall visat sig vara religiösa motståndare som har använt sitt inflytande hos politiker och i medier för att försöka få slut på vittnenas verksamhet. Hur bör då vi Jehovas vittnen reagera för sådant motstånd, antingen vi möter det på grund av vår tro och vårt handlingssätt eller på grund av falska anklagelser?

”Låt er resonlighet bli känd för alla människor”

6. Varför är det viktigt att ha en balanserad syn på dem som inte tillhör den kristna församlingen?

⁶ Vi måste för det första ha en rätt syn, Jehovas syn, på dem som inte delar vår religiösa övertygelse. Annars kanske vi i onödan framkallar fientlighet hos andra och får dem att smäda oss. ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor”, skrev aposteln Paulus. (Filipperna 4:5) Bibeln uppmuntrar oss därför att ha en balanserad syn på dem som inte tillhör den kristna församlingen.

7. Vad är inbegripet i att bevara sig ”utan fläck från världen”?

⁷ Bibeln uppmanar oss å ena sidan att bevara oss ”utan fläck från världen”. (Jakob 1:27; 4:4) Uttrycket ”värld” åsyftar här, precis som på många andra ställen i Bibeln, den stora massan av människor, frånsett de sanna kristna. Vi lever mitt i detta samhälle av människor, och vi kommer i kontakt med dem på vårt arbete, i skolan och i grannskapet. (Johannes 17:11, 15; 1 Korinthierna 5:9, 10) Vi håller oss utan fläck från världen genom att sky attityder, tal och uppförande som är i strid med Guds rättfärdiga vägar. Det är också viktigt att vi inser risken med att ha ett nära samröre med den här världen, och i synnerhet då med dem som helt saknar respekt för Jehovas normer. — Ordspråken 13:20.

8. Varför ger rådet att bevara sig utan fläck från världen oss inte någon orsak att se ner på andra?

⁸ Men rådet att bevara sig utan fläck från världen ger oss å andra sidan ingen orsak att tala nedsättande om dem som inte är Jehovas vittnen. (Ordspråken 8:13) Tänk på exemplet i föregående artikel med de judiska religiösa ledarna. Den form av gudsdyrkan som de utvecklade vann inte Jehovas ynnest, och inte heller bidrog den till goda relationer med icke-judar. (Matteus 21:43, 45) Dessa egenrättfärdiga och fanatiska män hade alltför höga tankar om sig själva och betraktade icke-judar med förakt. Vi intar inte en sådan trångsynt inställning till dem som inte är vittnen och behandlar dem inte heller med förakt. Likt aposteln Paulus önskar vi i stället att alla som får höra budskapet om Bibelns sanning skall få Guds ynnest. — Apostlagärningarna 26:29; 1 Timoteus 2:3, 4.

9. Vilken verkan bör en balanserad bibelenlig syn ha på vårt sätt att tala om dem som inte delar vår tro?

⁹ Vi bör ha en balanserad biblisk syn på dem som inte är vittnen, och den bör påverka vårt sätt att tala om dem. Paulus förmanade Titus att påminna de kristna på Kreta att ”inte bespotta någon, att inte vara stridslystna, att vara resonliga och lägga i dagen all mildhet mot alla människor”. (Titus 3:2) Lägg märke till att de kristna inte skulle bespotta ”någon”, inte ens dem på Kreta som inte var kristna och som i några fall var kända för att vara lögnare och lata matvrak. (Titus 1:12) Vi skulle således handla i strid med Bibeln om vi talade om dem som inte delar vår tro i förklenande ordalag. En överlägsen inställning drar inte människor till tillbedjan av Jehova. Men om vi betraktar och behandlar andra enligt de förnuftiga principerna i Jehovas ord, blir vi en ”prydnad” för Guds ”lära”. — Titus 2:10.

När man skall tiga och när man skall tala

10, 11. Hur visade Jesus att han visste när det var a) ”tid att tiga” och b) ”tid att tala”?

¹⁰ I Predikaren 3:7 heter det att det finns ”en tid att tiga och en tid att tala”. Det svåra är dock att avgöra när vi skall ignorera motståndare och när vi skall försvara vår tro. Vi kan lära mycket av vårt föredöme Jesus. Han visade alltid ett fullkomligt omdöme. (1 Petrus 2:21) Han visste när det var ”tid att tiga”. När de främsta prästerna och de äldre männen anklagade Jesus inför Pilatus, ”gav han inget svar”. (Matteus 27:11–14) Han ville inte säga något som skulle kunna hindra genomförandet av Guds vilja med avseende på honom. Han valde i stället att låta de gärningar han hade utfört få tala för sig själva. Han visste att inte ens sanningen skulle ändra deras stolta sinnen och hjärtan. Han ignorerade således deras anklagelse och vägrade att svara. — Jesaja 53:7.

¹¹ Men Jesus visste också när det var ”tid att tala”. Ibland tog Jesus öppen strid med sina kritiker och vederlade deras falska anklagelser. Som exempel kan nämnas hur Jesus, när de skriftlärda och fariséerna försökte misskreditera honom inför en folkskara genom att anklaga honom för att driva ut demoner med hjälp av Beelsebub, valde att inte låta en sådan falsk anklagelse få stå oemotsagd. Med förödande logik och en kraftfull liknelse vederlade han deras lögn. (Markus 3:20–30; se också Matteus 15:1–11; 22:17–21; Johannes 18:37.) Det var också ”en tid att tala”, när översteprästen Kaifas, efter det att Jesus hade blivit förrådd, gripen och förd inför Sanhedrin, listigt krävde: ”Vid den levande Guden tar jag ed av dig att du skall säga oss om du är Kristus, Guds Son!” Om Jesus nu hade tigit, skulle det ha kunnat tolkas som att han förnekade att han var Kristus. Därför svarade han: ”Det är jag.” — Matteus 26:63, 64; Markus 14:61, 62.

12. Vilken situation var det som fick Paulus och Barnabas att tala med dristighet i Ikonion?

¹² Tänk också på exemplet med Paulus och Barnabas. I Apostlagärningarna 14:1, 2 heter det: ”I Ikonion gick de nu tillsammans in i judarnas synagoga och talade på sådant sätt att en stor hop av både judar och greker blev troende. Men de judar som inte trodde eggade upp folk av nationerna och påverkade deras själar i orätt riktning emot bröderna.” Enligt 1981 års översättning lyder vers 2: ”Men de judar som inte ville tro hetsade upp hedningarna mot bröderna och förgiftade deras sinnen.” Dessa judiska motståndare nöjde sig inte med att själva förkasta budskapet, utan de satte också i gång en förtalskampanj mot de kristna och försökte få den icke-judiska befolkningen att bli avogt inställd till dem.a De måste verkligen ha hyst ett djupt hat till kristendomen! (Jämför Apostlagärningarna 10:28.) Paulus och Barnabas tyckte att detta var ”en tid att tala”, då nya lärjungar annars skulle ha kunnat bli modfällda av att bli smädade offentligt. ”Därför använde de [Paulus och Barnabas] avsevärd tid till att tala dristigt med bemyndigande från Jehova”, som visade sitt godkännande genom att ge dem kraft att utföra mirakulösa tecken. Detta ledde till att somliga var ”för judarna men andra för apostlarna”. — Apostlagärningarna 14:3, 4.

13. När är det i allmänhet ”tid att tiga” i samband med att vi blir smädade?

¹³ Hur bör vi då reagera när vi blir smädade? Det beror helt på omständigheterna. I vissa situationer måste vi tillämpa principen att det finns ”en tid att tiga”, och i synnerhet då när avgjorda motståndare försöker dra in oss i meningslösa diskussioner. Vi får inte glömma att vissa människor helt enkelt inte vill lära känna sanningen. (2 Thessalonikerna 2:9–12) Det är meningslöst att försöka resonera med dem som har en djupt rotad vantro i sina stolta hjärtan. Och om vi skulle engagera oss i debatter med alla som kommer med falska anklagelser mot oss, skulle det kunna avleda oss från den mycket viktigare och mycket mer tillfredsställande verksamheten att hjälpa de uppriktiga människor som verkligen vill lära känna Bibelns sanning. När vi möter motståndare som är inställda på att sprida lögner om oss lyder det inspirerade rådet: ”Undvik dem.” — Romarna 16:17, 18; Matteus 7:6.

14. Hur kan vi försvara vår tro inför andra?

¹⁴ Detta innebär naturligtvis inte att vi inte skall försvara vår tro. Det finns ju trots allt också ”en tid att tala”. Vi är med rätta bekymrade över de uppriktiga människor som har fått höra eller läsa nedsättande uttalanden om oss. Vi är villiga och välkomnar tillfällen att klart och tydligt få förklara vår uppriktiga övertygelse för andra. Petrus skrev: ”Helga Kristus såsom Herre i era hjärtan, i det ni alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er, men gör det med mildhet och djup respekt.” (1 Petrus 3:15) När uppriktigt intresserade människor ber om bevis för vår dyrbara tro och när de frågar om de falska anklagelser som motståndare har riktat mot oss, då är det vår skyldighet att försvara vår tro med hjälp av Bibeln. Vårt goda uppförande talar också sitt tydliga språk. När fördomsfria iakttagare lägger märke till att vi verkligen försöker leva i enlighet med Guds rättfärdiga normer, är det inte svårt för dem att se att anklagelserna mot oss är falska. — 1 Petrus 2:12–15.

Hur är det då med ärekränkande publicitet?

15. Nämn ett exempel på hur medierna har gett en felaktig bild av Jehovas vittnen.

¹⁵ Ibland har medierna gett en felaktig bild av Jehovas vittnen. Den 1 augusti 1997 publicerade till exempel en rysk tidning en ärekränkande artikel om Jehovas vittnen, i vilken man bland annat påstod att vittnena kategoriskt kräver att deras medlemmar ”förskjuter sina hustrur, män och föräldrar, om dessa inte har samma tro eller inte förstår deras tro”. Alla som verkligen känner till Jehovas vittnen vet att den anklagelsen är falsk. Bibeln visar att de kristna skall behandla icke troende familjemedlemmar med kärlek och respekt, något som vittnena försöker följa. (1 Korinthierna 7:12–16; 1 Petrus 3:1–4) Men trots detta publicerades artikeln, och många läsare blev på så sätt felunderrättade. Hur kan vi försvara vår tro när vi blir falskeligen anklagade?

16, 17 och rutan på sidan 16. a) Vad skrev Vakttornet en gång om hur vi bör förhålla oss till felaktig information i medierna? b) Under vilka förhållanden kan Jehovas vittnen svara på negativa rapporter i medierna?

¹⁶ Här finns det återigen ”en tid att tiga och en tid att tala”. Så här uttrycktes det en gång i Vakttornet: ”Om vi skall ignorera falska uppgifter i massmedier eller försvara sanningen med lämpliga medel beror på omständigheterna, den som är upphovet till kritiken och vilken målsättning den som kritiserar har.” Det kan i vissa fall vara bäst att ignorera negativa rapporter och på så sätt undvika att lögnerna får ytterligare publicitet.

¹⁷ I andra fall kan det vara ”en tid att tala”. En ansvarskännande journalist eller reporter, som har blivit felunderrättad om Jehovas vittnen, kan välkomna sanningsenliga upplysningar om oss. (Se rutan ”Att rätta till en felaktig bild”.) Om negativa rapporter i medierna väcker fördomar som hindrar vårt predikoarbete, kan representanter för Sällskapet Vakttornets avdelningskontor ta initiativet till att på lämpligt sätt försvara sanningen.b Om vägran att framträda i ett TV-program skulle kunna ge intrycket att Jehovas vittnen inte kan försvara sig, kan kvalificerade äldste få i uppdrag att framföra fakta i ett sådant program. Enskilda Jehovas vittnen rättar sig i sådana fall efter anvisningarna från Sällskapet Vakttornet och dess representanter. — Hebréerna 13:17.

Att lagligen försvara de goda nyheterna

18. a) Varför behöver vi inte tillåtelse av mänskliga regeringar för att predika? b) Vilken kurs följer vi när man inte ger oss tillåtelse att predika?

¹⁸ Vi har himmelskt bemyndigande att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. Jesus, som har gett oss i uppdrag att utföra detta arbete, har fått ”all myndighet i himlen och på jorden”. (Matteus 28:18–20; Filipperna 2:9–11) Därför behöver vi inte tillåtelse av mänskliga regeringar för att predika. Men vi inser dock att religionsfrihet främjar spridandet av budskapet om Guds kungarike. I de länder där vi har frihet att utöva vår tillbedjan kommer vi att utnyttja rättsväsendet till att skydda den. Där vi har vägrats den friheten kommer vi att inom lagens ramar försöka få den. Vi har inte som mål att reformera samhället, utan att ”försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna”.c — Filipperna 1:7.

19. a) Vad kan bli följden av att vi betalar tillbaka ”till Gud de ting som är Guds”? b) Vad är vi fast beslutna att göra?

¹⁹ Som Jehovas vittnen erkänner vi Jehova som universums Suverän. Hans lag är den högsta lagen. Vi lyder samvetsgrant mänskliga regeringar och betalar därigenom ”tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens”. Men vi kommer inte att låta något hindra oss från att fullgöra vår långt viktigare skyldighet, nämligen att betala tillbaka ”till Gud de ting som är Guds”. (Matteus 22:21) Vi är väl införstådda med att detta gör att vi blir ”föremål för hat” från nationerna, men vi accepterar detta som en del av kostnaden för att vara en lärjunge. Jehovas vittnens rättsliga kamp nu på 1900-talet vittnar om deras beslutsamhet att försvara sin tro. Med Jehovas hjälp och stöd kommer vi att ”utan uppehåll” fortsätta att ”undervisa och förkunna de goda nyheterna”. — Apostlagärningarna 5:42.

[Fotnoter]

Minns du?

◻ Varför blir Jehovas vittnen ”föremål för hat”?

◻ Hur bör vi betrakta dem som inte delar vår religiösa tro?

◻ Hur var Jesus ett fint föredöme i att handskas med motståndare?

◻ Hur kan vi tillämpa principen att det finns ”en tid att tiga och en tid att tala”, när vi blir smädade?

[Ruta på sidan 16]

Att rätta till en felaktig bild

”I Yacuiba i Bolivia ordnade en protestantisk grupp på orten så att en TV-station sände en film som uppenbarligen framställts av avfällingar. Med tanke på de negativa efterverkningarna av programmet beslutade de äldste att de skulle besöka två TV-stationer och erbjuda sig att betala för att få TV-stationerna att visa allmänheten videofilmerna Jehovas vittnen — organisationen bakom namnet och Bibeln — en bok som innehåller fakta och profetior. Ägaren till en radiostation blev efter att ha sett Sällskapets videofilmer så indignerad över den falska bild som målats upp i avfällingarnas program att han erbjöd sig att gratis sända reklaminslag för Jehovas vittnen och deras kommande områdessammankomst. Ovanligt många var närvarande vid sammankomsten, och många människor med ärligt hjärta ställde uppriktiga frågor när Jehovas vittnen besökte dem i tjänsten på fältet.” — Jehovas vittnens årsbok för 1997, sidorna 61 och 62.

[Bild på sidan 17]

Ibland vederlade Jesus öppet sina kritikers falska anklagelser