Effektivitet jämte hänsynsfullhet
HÖR du kanske till den stora massan människor som bara tycker sig vara små, ringaktade kuggar i en väldig, effektiv maskinlik organisation? I så fall anser du dig förmodligen ha rätt att känna förtrytelse. Men även om en sådan känsla kan vara berättigad, så frågar vi: Är det verkligen till gagn för dig att du låter förtrytelsen tära på din lycka och ditt välbefinnande? Naturligtvis är det inte det. Hur mycket bättre är det inte att du söker inse värdet av verklig effektivitet, göra bruk av den i ditt eget liv och i ditt förhållande till andra och helt och fullt lita på att ditt goda exempel kommer att fördelaktigt påverka några som ger akt på dig.
När Egyptens Farao slutade upp med att ge de israelitiska slavarna halm och fordrade att de skulle skaffa halm själva men likväl skulle framställa lika mycket tegel som förut, då var inte detta någon strävan efter större effektivitet. Det var regelrätt förtryck. Om du nu är överhuvud för en familj, vill du naturligtvis att hemmet skall skötas på ett gnisselfritt och sparsamt sätt, eller hur? Effektivitet innebär att man söker uppnå de önskade resultaten utan något slöseri. Är det inte just detta som du traktar efter?
Tänk nu över hur det går till i ditt hem. Om du kräver att alla skall vara fullkomliga och utfärdar regler och föreskrifter för att tvinga igenom dina krav, kommer du snart att förmärka motstånd i form av förtrytelse, om du inte rentav möter öppet uppror. Men är det då fel att du förväntar att familjen skall göra saker och ting bättre och bättre? Nej, ty Jesus uppmanade sina ofullkomliga efterföljare att vara ”fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig”. (Matt. 5:48) Vi vet ju att människan inte är fullkomlig i sitt nuvarande tillstånd. Men denna uppmaning innebär likväl att vi bör sträva efter att bli lika vår himmelske Fader. Om vi strävar efter att bli lika honom, kommer vi att hålla oss på den rätta vägen och bevara en rätt sinnesinställning, och så kommer vi att använda livet på ett lyckligt, produktivt och tillfredsställande sätt.
Av egen erfarenhet vet du att om du skall uppnå effektivitet i hemmet, så fordras det mera än en hop fasta regler och föreskrifter. Du måste tålmodigt undervisa din familj och vara redo att själv visa hur saker och ting skall göras. Du måste också tänka på varje familjemedlems ålder, förmågor och läggning och ge var och en det rätta slaget av uppmuntran och hjälp. Om du tänker på detta, förstår du att det ”svinn” som kan vålla verklig effektivitet stort avbräck inte bara består i slöseri med tid och materiella värden. Till detta ”svinn” kan också räknas slöseri med de dyrbara mänskliga tillgångar, som kan skapa en familj, och meningslöst tärande på dem. Det händer ganska ofta att världsliga arbetsledare inte fullt ut betänker denna synnerligen viktiga tillgång som finns i den organisation de skall sköta. I deras program för uppnående av större effektivitet finns det inte rum för kärleksfullt hänsynstagande.
Det är visserligen sant att inget familjeöverhuvud och ingen tillsyningsman kan kosta på sig att uppmuntra till lättja eller likgiltighet, men människor i sådana ställningar bör inse att man inte kan uppnå effektivitet genom att pressa folk för hårt eller förvänta för mycket av dem. Det bästa arbetet presteras av dem som befinner sig i en lycklig, nöjd sinnesstämning. Sådana människor tar villigt emot tillrättavisningar, när de är påkallade, så länge de får lovord för sådant som de utfört väl. Och om de någon gång gör sig skyldiga till en blunder, kommer tålmodig undervisning, inte elakheter från en vass tunga, att göra underverk.
Låt oss tänka oss en kristen som leder arbetet i en fabrik eller på ett kontor. Han är med all rätt angelägen om att befrämja de intressen han fått att sköta, att öka det kapital han blivit satt att förvalta, ty detta är i överensstämmelse med bibelns principer. (Luk. 19:11—27) Hur skall han kunna åstadkomma större effektivitet? Inte genom kalla, opersonliga direktiv och inte genom högljudda, envisa krav på ständigt ökad produktion. Han kommer i stället att vara övertygad om att av alla den organisations tillgångar, som han tjänar, är människorna själva allra värdefullast, ty de har kanske oanade, förunderliga möjligheter att göra bruk av förnuft, fyndighet och anpassningsförmåga. De allra bästa maskinerna i världen är oanvändbara, om det inte finns män och kvinnor som är skickliga i att sköta dem. Fördenskull intresserar sig arbetsledaren för människornas psykiska och känslomässiga välbefinnande såväl som för deras fysiska hälsa. Han strävar efter att hans förhållande till var och en av dem skall vara av sådan art att det är värdigt människor som är danade av Gud.
Alla känner vi till att när maskiner ständigt får gå med större hastighet än de är avsedda för, förkortas maskinernas livstid enormt, och reparationskostnaderna stiger. Detta påminner oss om att nya maskiner vanligen får gå med jämförelsevis låg hastighet och att man sedan gradvis ökar hastigheten, allteftersom tiden går. En rutinerad maskinskötare vet när han har uppnått maximihastigheten. Även om människor nu inte är några maskiner, kan den kristne tillsyningsmannen hämta lärdom av denna illustration. Han bör kunna förvänta att varje arbetare undan för undan ökar sina ansträngningar för att kunna uppnå största möjliga effektivitet, och han bör kunna avgöra när varje enskild individ nått så långt han kan i fråga om effektivitet. Den enskildes maximihastighet är det tempo, i vilket han kan arbeta vidare hur länge som helst utan att känna av fysisk eller psykisk överansträngning.
Även om en kristen alltså strävar efter att hålla omkostnaderna vid ett minimum och att stävja lättjan, så vet han att han inte kan vänta sig fullkomliga ting av det som är ofullkomligt. En hård, pådrivande, fordrande arbetsledare höjs kanske till skyarna inom affärsvärlden, men Guds ord fördömer honom för hans brist på hänsyn. Salomo skrev under inspiration: ”Jag insåg, att allt arbete och all framgång av det som göres, endast väcker avund av den ene mot den andre. Även detta är fåfänglighet och jagande efter vind.” (Pred. 4:4, Åk) Världens tillvägagångssätt i dessa stycken har sin rot i de arbetens själviska art, som människor är sysselsatta med. De ger upphov till hänsynslös konkurrens, hat, magsår och en mängd annat ont — kort och gott till fåfänglighet.
Varför skulle du känna förtrytelse, även om du kanske tycker att man inte erkänner och respekterar dig som man borde göra eller visar dig kärleksfull hänsyn? Förtrytelsen är dig bara till skada. Bestäm dig i stället för att medlemmarna i din familj och andra som kanske arbetar under ditt överinseende skall få hjälp att bli effektiva, varvid du också visar dem kärleksfull hänsyn.