Abort — och ”livets källa”
MED den moderna teknikens hjälp kan läkare i våra dagar med lätthet fastställa ett fosters kön. Men vem kan fastställa dess personlighet? Vem kan se dess möjligheter som en levande mänsklig själ? (1 Moseboken 2:7) Endast Jehova Gud kan göra detta, eftersom han är ”livets källa”. (Psalm 36:10) Lägg märke till följande bibliska exempel:
Arvslagarna under den patriarkaliska tiden var förbundna med förstfödslorätten. Men när Isaks hustru Rebecka var havande med tvillingar, sade Gud till henne: ”Den äldre skall tjäna den yngre.” Deras två pojkars, Jakobs och Esaus, liv vittnade om att Jehova kände till deras personligheter långt innan de var födda. — 1 Moseboken 25:22, 23.
Många hundra år senare fick prästen Sakarias genom en ängel veta att hans hustru Elisabet skulle föda en son som skulle få namnet Johannes. Denne son, som senare blev känd som Johannes döparen, skulle få privilegiet att bereda vägen för Jesus, Messias. En ödmjuk sinnesinställning var ett viktigt krav för att kunna utföra detta uppdrag, vilket Gud mycket väl visste. — Lukas 1:8—17.
Ett mänskligt foster — har det något värde i Guds ögon?
Kung David erkände: ”Du [Jehova] höll mig avskärmad i min moders liv. ... Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok blev alla dess delar nedtecknade.” Och dessa ord är precis lika tillämpliga på var och en av oss. — Psalm 139:13—16, NW.
Varje mänskligt havandeskap är dyrbart för ”livets källa”, Jehova Gud. Hur dyrbart det egentligen är i Guds ögon framgår tydligt av den mosaiska lagen i 2 Moseboken 21:22, 23 (NW): ”Ifall män skulle ge sig i slagsmål med varandra och de verkligen skadar en havande kvinna, ... [och] om en dödsolycka skulle ske, då skall du ge själ för själ.”
Somliga bibelöversättningar får det att förefalla som om det avgörande enligt denna lag var vad som hände modern, inte fostret. Den hebreiska grundtexten åsyftar emellertid en dödsolycka som drabbar antingen modern eller barnet.
De första kristnas syn
Efter Jesu Kristi apostlars död under det första århundradet var det många män som gjorde uttolkningar av deras läror. Dessa skribenter var inte inspirerade på det sätt som bibelskribenterna var, men deras kommentarer är ändå av intresse, eftersom de återspeglar den uppfattning som de kristna på den tiden hade i denna viktiga fråga. Här följer några utdrag.
Barnabasbrevet, kapitel 19:5 (omkring 100—132 v.t.)
”Du skall icke döda ett barn genom fosterfördrivning; ej heller skall du döda det sedan det är fött.”
Didache eller Tolvapostlaläran (omkring 150 v.t.)
”Detta är livets väg: ... Du skall icke döda barnet i moderns liv eller mörda ett nyfött barn.”
Tertullianus: Apologeticum, kapitel 9:8 (omkring 197 v.t.)
”Men bland oss är mord förbjudet en gång för alla. Vi får inte ens tillintetgöra fostret i moderlivet, så länge blodomloppet ännu är i gång för att bilda en mänsklig varelse. Att förhindra ett barns födelse är detsamma som mord. Det spelar ingen roll om man utsläcker ett liv som redan är fött eller hindrar det från att födas. Den som skall bli en människa är redan en.”
Basilius: Brevet till Amfilokius (347 v.t.)
”En kvinna som uppsåtligen har dödat ett foster skall ådömas samma straff som för mord. Vilka som helst spetsfundiga försök att avgöra huruvida fostret hade hunnit bildas eller inte godtas inte av oss.”
Den kristna synen
Spontan abort eller missfall kan inträffa när som helst under havandeskapet på grund av mänsklig ofullkomlighet eller en olycka. Att avsiktligt framkalla abort bara därför att man inte vill att ett oönskat barn skall födas är emellertid en helt annan sak. Enligt bibeln är detta, som vi har sett, detsamma som att medvetet ta en människas liv.
Vem är det ”som har utbrett jorden med vad som alstras av den, ... som har givit liv åt folket som är på den, och ande åt dem som vandrar där”? Det är inte någon människa utan källan till allt liv, Jehova Gud. (Jesaja 42:5) Vår gudagivna förmåga att vidarebefordra livet till våra avkomlingar är ett dyrbart privilegium för vilket var och en av oss, liksom i fråga om allting annat, skall ”avlägga räkenskap ... inför Gud”. — Romarna 14:12.
[Ruta på sidan 14]
En lycklig tillblivelse
År 1973 innehöll den engelska upplagan av Vakttornet, denna tidskrifts följeslagare, en kort artikel som behandlade bibelns syn på abort. Två unga studenter läste den. Flickan var gravid, och hon och barnets far hade kommit överens om att söka abort. Men artikeln gav dem en tankeställare. Följden blev att de beslöt sig för att låta barnet födas.
För inte så länge sedan fick mannen på nytt besök av Jehovas vittnen, och han sade då: ”Jag har den högsta aktning för er bibliska litteratur. Tack vare den där tankeväckande artikeln är min hustru och jag i dag stolta föräldrar till en förtjusande trettonårig dotter!”
Det ledde verkligen till stor lycka för dem att de valde det handlingssätt som bibeln rekommenderar.
[Bildkälla på sidan 15]
H. Armstrong Roberts