Lukasevangeliet

9 Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt över demonerna+ och kraft att bota sjukdomar.+ 2 Och han sände ut dem för att förkunna om Guds rike och bota sjuka. 3 Han sa till dem: ”Ta inte med er något på vägen, varken stav eller matpåse eller bröd eller pengar* eller extra kläder.*+ 4 Och när ni blir välkomnade i ett hus ska ni stanna där tills ni går vidare.+ 5 Och om man inte tar emot er ska ni skaka av dammet från era fötter* och lämna den staden, för att visa att de har blivit varnade.”*+ 6 Då gav de sig i väg och gick från by till by, och de förkunnade de goda nyheterna överallt och botade sjuka.+

7 Landsdelshärskaren* Herodes* fick höra talas om allt som hände, och han visste inte vad han skulle tro, för några sa att det var Johannes som hade blivit uppväckt från de döda.+ 8 Andra sa att det var Elia som hade visat sig, men vissa påstod att det var någon av de forntida profeterna som hade uppstått.+ 9 Herodes sa: ”Johannes har jag halshuggit,+ så vem är det alla pratar om?” Därför försökte han få träffa Jesus.+

10 När apostlarna kom tillbaka berättade de för Jesus vad de hade uträttat.+ Då tog han med sig dem och drog sig undan till en stad som heter Betsaida.+ 11 Men när folket fick reda på det följde de efter, och han tog villigt emot dem och berättade om Guds rike, och han botade dem som var sjuka.+ 12 När dagen började lida mot sitt slut kom de tolv fram till honom och sa: ”Skicka i väg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna i närheten och skaffa sig lite mat och få logi för natten. För den här platsen ligger ödsligt till.”+ 13 Men han sa: ”Nej, ni kan väl ge dem något att äta.”+ De svarade: ”Vi har ju bara fem bröd och två fiskar. I så fall måste vi själva gå och köpa mat åt alla.” 14 Det var faktiskt omkring 5 000 män samlade där. Men han sa till lärjungarna: ”Be dem att sätta sig i grupper med ungefär 50 i varje.” 15 Då gjorde de det, och alla satte sig ner. 16 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och bad en bön.* Han bröt bröden i bitar, och så gav han brödet och fiskarna till lärjungarna, som fick dela ut det till folket. 17 Alla åt och blev mätta, och de samlade ihop det som blev över, och det blev 12 fulla korgar.+

18 Längre fram, när han var för sig själv och bad, kom lärjungarna till honom. Han frågade dem: ”Vem säger folk att jag är?”+ 19 De svarade: ”Johannes döparen, men andra säger Elia, och några säger att en av de forntida profeterna har uppstått.”+ 20 ”Ni då”, sa Jesus, ”vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Guds Messias.”*+ 21 Då sa han bestämt till dem att inte föra det vidare till någon.+ 22 Han fortsatte: ”Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste, de främsta prästerna och de skriftlärda och bli dödad+ och uppväckt på tredje dagen.”+

23 Sedan sa han till alla: ”Om någon vill bli min efterföljare ska han säga nej till sig själv*+ och lyfta upp sin tortyrpåle* varje dag och alltid följa mig.+ 24 För den som försöker rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska rädda det.+ 25 Och vad har man för glädje av att vinna hela världen om man mister sig själv och går under?+ 26 Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och sin Fars och de heliga änglarnas strålande prakt.+ 27 Men jag säger er att några av dem som står här faktiskt inte ska dö förrän de har sett Guds rike.”+

28 Omkring åtta dagar efter att han hade sagt detta tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.+ 29 Och medan han bad förändrades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita. 30 Plötsligt stod det två män där och samtalade med honom. Det var Mose och Elia. 31 Det strålade om dem, och de började tala om hans bortgång, som skulle fullbordas i Jerusalem.+ 32 Petrus och de som var med honom var mycket dåsiga, men när de vaknade till ordentligt såg de Jesus strålande prakt+ och de båda männen som stod tillsammans med honom. 33 När de båda männen var på väg att lämna Jesus sa Petrus: ”Lärare, vi vill gärna stanna kvar här. Vi kan väl göra tre hyddor: en till dig, en till Mose och en till Elia?” Men han förstod inte riktigt vad han själv sa. 34 Medan han fortfarande pratade bildades ett moln som täckte dem, och när de sveptes in i molnet blev de rädda. 35 Då hördes en röst+ ur molnet som sa: ”Det här är min son, som jag har utvalt.+ Lyssna på honom.”+ 36 När rösten hördes såg de att Jesus var ensam. Och de berättade inte för någon vad de hade sett+ utan höll det för sig själva en tid.

37 Nästa dag när de kom ner från berget möttes han av en stor folkskara.+ 38 Och en man ropade: ”Lärare! Snälla, hjälp min son, för han är den ende jag har.+ 39 En ande brukar angripa honom så att han skriker och får kramper och tuggar fradga. Och anden gör honom helt mörbultad innan den motvilligt lämnar honom. 40 Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte det.” 41 Jesus sa: ”Denna fördärvade generation utan tro!+ Hur länge ska jag behöva vara kvar hos er och stå ut med er? Hämta din son.”+ 42 När pojken var på väg fram till Jesus kastade demonen omkull honom och gav honom våldsamma kramper. Men Jesus gav den orena anden en befallning, och pojken blev frisk, och sedan lämnade han över pojken till hans far. 43 Alla blev mycket imponerade av Guds väldiga kraft.

Medan alla var helt tagna av det han gjorde sa han till lärjungarna: 44 ”Lyssna noga och kom ihåg det jag säger, för Människosonen ska överlämnas i fiendens händer.”+ 45 Men de förstod inte vad han menade. Nej, det doldes för dem för att de inte skulle förstå det, och de vågade inte fråga vad det betydde.

46 Då började de diskutera vem av dem som var störst.+ 47 Jesus, som visste hur de tänkte, kallade till sig ett litet barn som fick ställa sig bredvid honom. 48 Han sa till dem: ”Den som tar emot det här lilla barnet för min skull,* han tar också emot mig, och den som tar emot mig, han tar också emot honom som har sänt mig.+ För den som uppför sig som en av de mindre bland er, han är stor.”+

49 Då sa Johannes: ”Lärare, vi såg en som drev ut demoner med hjälp av ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte är en av oss.”+ 50 Men Jesus sa till honom: ”Försök inte hindra honom, för den som inte är emot er, han är för er.”

51 Nu närmade sig tiden för Jesus att tas upp till himlen,+ och han var fast besluten* att gå till Jerusalem. 52 Därför sände han i väg några män som skulle göra förberedelser för honom. De gav sig av och gick in i en samarisk by, 53 men där vägrade man att ta emot honom,+ eftersom han skulle till Jerusalem. 54 När lärjungarna Jakob och Johannes+ såg det sa de: ”Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen och förinta dem?”+ 55 Men han vände sig om och tillrättavisade dem. 56 Efter det gick de till en annan by.

57 När de gick där på vägen sa någon till honom: ”Jag vill följa dig vart du än går.” 58 Men Jesus sa: ”Rävarna har sina lyor, och himlens fåglar har sina bon, men Människosonen har inget hem han kan kalla sitt eget.”*+ 59 Sedan sa han till en annan: ”Bli min efterföljare.” Mannen sa: ”Herre, jag vill bara begrava min far först.”+ 60 ”Låt de döda+ begrava sina döda”, svarade han. ”Men gå du och förkunna Guds rike vitt och brett.”+ 61 Och en annan sa: ”Jag ska följa dig, herre, men först vill jag ta farväl av dem där hemma.” 62 Jesus sa till honom: ”Den som har börjat plöja och tittar på det som ligger bakom honom+ passar inte för Guds rike.”+