Psalmerna
Till ledaren, på stränginstrument. Maskịl.* Av David.
2 Ge akt på mig och svara mig.+
Jag drivs rastlöst omkring av mitt bekymmer,+
och jag kan inte ge uttryck åt annat än oro,
3 till följd av fiendens röst, på grund av trycket från den ondskefulle.+
Ty de låter ondska falla ner över mig,+
de hyser agg till mig i sin vrede.+
7 Se! Jag skulle fly långt bort,+
jag skulle övernatta i vildmarken.+ – Sẹlah –
8 Jag skulle skynda till en plats där jag kunde sätta mig i säkerhet
12 Ty det var inte en fiende som smädade mig,+
i så fall kunde jag stå ut med det.
Det var inte en som hatade mig som uppträdde stormodigt mot mig,+
i så fall kunde jag gömma mig för honom,+
13 utan det var du, en dödlig människa, som var som min jämlike,+
min förtrogne och den som kände mig,+
14 eftersom vi tillsammans brukade njuta den förtroliga vänskapens sötma;+
till Guds hus brukade vi vandra med folkmassan.+
15 Ödeläggelser må komma över dem!+
Låt dem fara levande ner i Sheọl,+
ty under den tid de varit bofasta främlingar har det varit ondska i deras inre.+
17 Kväll och morgon och middag kan jag inte ge uttryck åt annat än bekymmer, och jag jämrar mig,+
och han hör min röst.+
18 Han skall friköpa min själ och låta den få fred för kampen mot mig,+
ty det är många som är emot mig.+
19 Gud* skall höra och svara dem,+
ja, Han som sitter på tronen liksom i det förgångna+ – Sẹlah –
dem som det inte sker några förändringar* hos+
och som inte har fruktat Gud.+
21 Halare än smör* är orden från hans mun,+
men hans hjärta är inställt på strid.*+
Hans ord är lenare än olja,+
men de är dragna svärd.+