Jesaja

10 Ve dem som fastställer orättfärdiga förordningar+ och dem som, ständigt skrivande, har skrivit det som bara vållar obehag, 2 för att tränga undan de ringa från en rättssak och rycka bort rättvisan från de betryckta i mitt folk,+ så att änkorna kan bli deras byte och så att de kan plundra de faderlösa!+ 3 Och vad skall ni göra på den dag då uppmärksamheten riktas mot er+ och vid fördärvet, när det kommer fjärran ifrån?+ Till vem skall ni fly för att få hjälp,+ och var skall ni lämna er härlighet?+ 4 Då måste man ju böja sig bland fångarna eller falla bland de dräpta.+ I betraktande av allt detta har hans vrede inte vänt tillbaka, utan hans hand är alltjämt uträckt.+

5 ”Ve! Assyriern,+ min vredes käpp+ och min fördömelses stav som är i deras hand! 6 Mot en avfällig+ nation skall jag sända honom, och mot det folk som är föremål för min förgrymmelse skall jag utfärda en befallning till honom+ att ta mycket byte och att ta mycket plundringsgods* och att göra det* till en plats som trampas ner som leran på gatorna.+ 7 Även om han inte är sådan, kommer han att känna sig benägen; även om hans hjärta inte är sådant, kommer han att göra upp planer, eftersom det i hans hjärta är en önskan att förinta+ och att utrota inte så få nationer.+ 8 Ty han skall säga: ’Är inte mina furstar samtidigt kungar?+ 9 Är inte Kalno+ som Kạrkemish?+ Är inte Hamat+ som Arpad?+ Är inte Samaria+ som Damaskus?+ 10 Eftersom min hand har nått den värdelöse gudens kungariken, som har fler huggna bilder än Jerusalem och Samaria,+ 11 skall jag då inte göra med Jerusalem och med hennes avgudar+ som jag har gjort med Samaria och med hennes värdelösa gudar?’+

12 Och det skall ske, när Jehova* avslutar hela sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, att jag skall hålla räkenskap med Assyriens kung för frukten av hans hjärtas oförskämdhet och för hans högdragna ögons inbilskhet.+ 13 Ty han har sagt: ’Med min hands kraft skall jag gå till verket+ och med min vishet, för jag har förstånd; och jag avlägsnar folkens gränser+ och plundrar deras förråd,+ och som en mäktig störtar jag ner invånarna.+ 14 Och som om det gällde ett fågelbo, når min hand+ folkens tillgångar;+ och som man samlar övergivna ägg, så skall jag själv samla hela jorden, och det kommer inte att finnas någon som flaxar med vingarna eller öppnar munnen och piper.’”

15 Skall yxan upphöja sig över den som hugger med den eller sågen göra sig större än den som sågar med den, som om det är käppen som svingar dem som lyfter* den, som om det är staven som lyfter den som inte är av trä?+ 16 Därför skall den sanne Herren,* härarnas Jehova, fortsätta att sända en tärande sjukdom över hans feta män,+ och under hans härlighet skall en brand fortsätta att brinna som branden av en eld.+ 17 Och Israels Ljus+ skall bli till en eld+ och hans Helige till en låga;+ och den skall flamma upp och förtära hans ogräs och hans törniga buskar+ på en enda dag. 18 Och på hans skogs och hans fruktträdgårds härlighet skall Han göra slut,+ ja från själen ända till köttet, och det skall bli som när en sjuk* tynar bort.+ 19 Och återstoden* av träden i hans skog – deras antal blir sådant att till och med en pojke kan skriva upp dem.+

20 Och det skall ske på den dagen att de kvarvarande* av Israel+ och de undkomna* av Jakobs hus aldrig mer kommer att stödja sig på den som slår dem,+ utan de skall stödja sig på Jehova, Israels Helige,+ i sannfärdighet.*+ 21 Bara en kvarleva* skall vända tillbaka,* Jakobs kvarleva, till den väldige Guden.*+ 22 Ty även om ditt folk, o Israel, skulle visa sig vara som havets sandkorn,+ skall bara en kvarleva* bland dem vända tillbaka.+ En utrotning+ som det har beslutats om skall komma som en översvämning i rättfärdighet,+ 23 ty en utrotning+ och ett strängt beslut skall den suveräne Herren, härarnas Jehova, verkställa i hela landet.*+

24 Därför, detta är vad den suveräne+ Herren, härarnas Jehova, har sagt: ”Frukta inte, du mitt folk som bor i Sion,+ för assyriern, som brukade slå dig med käppen+ och som brukade lyfta upp sin stav mot dig på det sätt som Egypten gjorde.+ 25 Ty ännu en mycket liten tid – och fördömelsen+ skall ha nått ett slut, och min vrede, i det de nöts ut.+ 26 Och härarnas Jehova skall svänga en piska mot honom+ som vid Midjans nederlag vid Orebsklippan;+ och hans stav skall vara över havet,+ och han skall lyfta upp den på det sätt som han gjorde med Egypten.+

27 Och det skall ske på den dagen att hans börda skall lyftas från din skuldra+ och hans ok från din nacke,+ och oket skall förstöras+ på grund av oljan.”*

28 Han har kommit över Ajat;+ han har gått fram genom Migron; i Mikmas+ lämnar han trossen. 29 De har gått över vadstället,* Geba+ är övernattningsställe för dem, Rama+ har skälvt, ja, Sauls Gịbea+ har flytt. 30 Häv upp din röst i högljudda rop, du dotter Gallim.*+ Ge akt, Lajsa. O du betryckta Ạnatot!+ 31 Madmẹna har tagit till flykten. Gebims invånare har sökt skydd. 32 Det är ännu dag i Nob+ till att göra halt. Han svingar hotfullt sin hand* mot dottern Sions berg, Jerusalems kulle.+

33 Se! Den sanne Herren,* härarnas Jehova, hugger av grenar med ett förskräckligt brak;+ och de som är högväxta blir nerhuggna, och de höga blir förnedrade.+ 34 Och han har slagit ner skogens snår med ett järnverktyg, och Libanon faller för en mäktig.+