2 Moseboken
3 Och Mose blev herde för den småboskap som tillhörde hans svärfar+ Jetro,+ prästen i Midjan. Medan han drev småboskapen mot vildmarkens västsida, kom han till den sanne Gudens berg,+ till Horeb.+ 2 Då visade sig Jehovas* ängel för honom i en eldslåga mitt i en törnbuske.+ Och medan han fortsatte att titta, se, då brann törnbusken av elden, men ändå blev inte törnbusken förtärd. 3 Då sade Mose: ”Låt mig bara vika av och se på detta storslagna fenomen, varför törnbusken inte brinner upp.”+ 4 När Jehova* såg att han vek av för att se efter, ropade Gud genast till honom ur törnbusken och sade: ”Mose! Mose!” Och han sade: ”Här är jag.”+ 5 Då sade han: ”Kom inte närmare. Dra sandalerna av dina fötter, ty den plats du står på är helig mark.”+
6 Och han sade vidare: ”Jag är din fars* Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.”+ Då dolde Mose sitt ansikte, ty han var rädd för att se på den sanne Guden.* 7 Och Jehova tillade: ”Jag har helt visst sett betrycket hos mitt folk som är i Egypten, och jag har hört deras höga rop över dem som driver dem till arbete; ty jag känner till de smärtor de lider.+ 8 Och jag skall stiga ner för att befria dem ur egyptiernas hand+ och föra dem upp från detta land till ett gott och vidsträckt land, till ett land som flödar av mjölk och honung,+ till kanaanéernas och hettiternas och amoréernas och perisséernas och hivéernas och jebuséernas område.+ 9 Och nu, se, Israels söners höga rop har nått mig, och jag har också sett det förtryck som egyptierna utsätter dem för.+ 10 Och nu, kom, jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels söner, ut ur Egypten.”+
11 Men Mose sade till den sanne Guden: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels söner ut ur Egypten?”+ 12 Då sade han: ”Jag skall visa mig vara med dig,+ och detta är för dig tecknet på att det är jag som har sänt dig:+ När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni tjäna* den sanne Guden på det här berget.”+
13 Men Mose sade till den sanne Guden: ”Anta att jag nu kommer till Israels söner och säger till dem: ’Era förfäders Gud har sänt mig till er’, och att de säger till mig: ’Vad är hans namn?’+ Vad skall jag då säga till dem?” 14 Då sade Gud till Mose: ”JAG SKALL VISA MIG VARA DET SOM JAG SKALL VISA MIG VARA.”*+ Och han tillade: ”Detta är vad du skall säga till Israels söner: ’JAG SKALL VISA MIG VARA har sänt mig till er.’”+ 15 Och Gud sade ännu en gång till Mose:
”Detta är vad du skall säga till Israels söner: ’Jehova, era förfäders Gud, Abrahams Gud,+ Isaks Gud+ och Jakobs Gud,+ har sänt mig till er.’ Detta är mitt namn till oöverskådlig tid,*+ och genom detta skall jag bli ihågkommen* från generation till generation.+ 16 Gå i väg och samla de äldste* i Israel och säg till dem: ’Jehova, era förfäders Gud, har visat sig för mig,+ Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, och har sagt: ”Jag skall helt visst vända min uppmärksamhet+ till er och till det som görs mot er i Egypten. 17 Och därför säger jag: Jag skall föra er upp från det betryck+ som vållas er av egyptierna, upp till kanaanéernas och hettiternas och amoréernas+ och perisséernas och hivéernas och jebuséernas land,+ till ett land som flödar av mjölk och honung.”’+
18 Och de kommer att lyssna till din röst,+ och du skall gå till Egyptens kung, du och de äldste i Israel, och ni skall säga till honom: ’Jehova, hebréernas+ Gud, har satt sig i förbindelse med oss,+ och nu vill vi gärna gå tre dagsresor in i vildmarken, och vi vill frambära slaktoffer åt Jehova, vår Gud.’+ 19 Och jag – jag vet att Egyptens kung inte kommer att låta er gå utom genom en stark hand.+ 20 Och jag skall räcka ut min hand+ och slå Egypten med alla mina underbara gärningar som jag skall göra i dess mitt; och därefter kommer han att släppa er.+ 21 Och jag skall låta detta folk finna ynnest i egyptiernas ögon; och när ni ger er av kommer ni inte att ge er av tomhänta.+ 22 Varje kvinna skall av sin grannfru och av den kvinna som bor som främling i hennes hus begära silverföremål och guldföremål och mantlar, och ni skall sätta dem på era söner och era döttrar; och ni skall ta byte av egyptierna.”+