Jesaja
10 Olycka ska drabba dem som inför orättfärdiga förordningar,+
som ständigt formulerar förtryckande stadgar,
2 för att förvägra de fattiga deras rättigheter,
för att beröva de svaga bland folket rättvisan.+
4 Då återstår bara att böja sig bland fångarna
eller falla bland de stupade.
Med tanke på allt detta har hans vrede inte lagt sig,
hans hand är fortfarande redo att slå.+
Min fördömelses stav är i hans hand.
Jag ska befalla honom att ta stort byte och rov
och att trampa ner dem som smuts på gatorna.+
7 Men det är inte det han vill,
han har inte tänkt ut något sådant,
för i sitt hjärta är han inställd på att tillintetgöra,
och inte bara utplåna några få nationer, utan många.
8 Han säger nämligen:
’Är inte alla mina furstar kungar?+
9 Är inte Kalno+ som Kạrkemish?+
Är inte Samaria+ som Damaskus?+
11 Skulle jag då inte kunna göra likadant med Jerusalem och hennes gudabilder
som jag har gjort med Samaria och hennes maktlösa gudar?’+
12 När Jehova avslutar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem ska han* straffa Assyriens kung för hans oförskämda hjärta och hans stolta, arroganta blick.+ 13 För Assyriens kung säger:
’Jag gör detta med min hands kraft
och tack vare min oerhörda vishet.
14 Som man sträcker handen mot ett fågelbo
tar jag folkens rikedomar.
Som man samlar övergivna ägg
övertar jag hela jorden!
Ingen så mycket som flaxar med vingarna eller öppnar näbben och piper.’”
15 Ska yxan upphöja sig över den som hugger?
Ska sågen upphöja sig över den som sågar?
Kan en käpp+ svinga den som lyfter den?
Eller kan en stav lyfta den som håller i den?
16 Därför ska den sanne Herren, arméernas Jehova,
få hans feta män att magra,+
och han ska tända en flammande eld under hans prakt.+
Den ska flamma upp och förtära hans ogräs och hans törnbuskar,
allt på samma dag.
19 De träd som blir kvar i hans skog
ska vara så få att ett barn kan räkna dem.
20 Den dagen ska de som är kvar i Israel,
ja de av Jakobs avkomlingar som har överlevt,
inte längre förlita sig på den som slog dem,+
utan de ska förlita sig helt på Jehova, Israels Helige.
21 Bara några få ska återvända till den väldige Guden,
det fåtal av Jakobs avkomlingar som finns kvar.+
23 Ja, utrotningen som den suveräne Herren, arméernas Jehova, har beslutat om
ska verkställas i hela landet.+
24 Därför säger den suveräne Herren, arméernas Jehova: ”Du mitt folk som bor i Sion, var inte rädd för assyriern, som brukade slå dig med käppen och som lyfte sin stav mot dig+ på samma sätt som Egypten gjorde.+ 25 Mycket snart ska fördömelsen vara över, och jag ska rikta min vrede mot dem och förgöra dem.+ 26 Arméernas Jehova ska svänga en piska mot honom,+ som när Midjan besegrades vid Orebsklippan.+ Och jag* ska sträcka ut min* stav över havet och lyfta den som jag gjorde mot Egypten.+
27 Den dagen ska assyrierns börda lyftas från din skuldra+
och hans ok från din nacke,+
och oket ska brytas sönder+ på grund av oljan.”
Rama bävar, Sauls Gịbea+ har flytt.+
30 Ropa och skrik, du dotter Gallim!
Lyssna, Lajsa!
Stackars Ạnatot!+
31 Madmẹna har tagit till flykten.
Gebims invånare har sökt skydd.
32 Redan i dag gör han halt i Nob.+
Han hytter med näven mot Sions* berg,
mot Jerusalems höjd.
De högsta träden huggs ner,
de upphöjda blir förnedrade.