Apostlagärningarna

21 Efter vårt känslosamma farväl lade vi ut och seglade med rak kurs mot Kos. Nästa dag nådde vi Rhodos och sedan Pạtara. 2 Vi hittade en båt som skulle över till Fenicien, och vi gick ombord och seglade i väg. 3 Vi fick Cypern i sikte och passerade söder om ön och satte kurs mot Syrien. Till slut lade vi till i Tyros, där lasten skulle lossas. 4 Vi letade upp lärjungarna, och sedan stannade vi där sju dagar. Med tanke på vad anden hade sagt till dem varnade de gång på gång Paulus för att fara till Jerusalem.+ 5 Efter de dagarna var det dags att resa vidare, och allihop, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden. Vi föll på knä på stranden och bad. 6 Efter att ha tagit farväl steg vi ombord på båten, och de andra gick tillbaka hem.

7 Från Tyros seglade vi till Ptolemạis, och där besökte vi bröderna och systrarna och stannade en dag hos dem. 8 Nästa dag for vi vidare till Caesarẹa. Där gick vi hem till evangelieförkunnaren Filippus,+ som var en av de sju männen,+ och vi stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som profeterade.+ 10 Vi hade varit där flera dagar när en profet som hette Ạgabos+ kom ner från Judeen. 11 När han kom till oss tog han Paulus bälte och band sina händer och fötter och sa: ”Den heliga anden säger: ’Den man som äger detta bälte ska bli bunden så här av judarna i Jerusalem,+ och de ska överlämna honom åt folk från andra nationer.’”+ 12 När vi hörde det började vi och alla som var där bönfalla Paulus att inte gå upp till Jerusalem. 13 Men han svarade: ”Varför gråter ni och försöker få mig att ändra mig? Jag är inte bara beredd på att bli bunden, utan också på att dö i Jerusalem för Herren Jesus namns skull.”+ 14 När han inte lät sig övertalas slutade vi komma med invändningar* och sa: ”Må Jehovas vilja ske.”

15 Sedan gjorde vi oss klara och fortsatte resan mot Jerusalem. 16 Några av lärjungarna från Caesarẹa följde också med. De tog med oss till Mnason från Cypern, en av de första lärjungarna, för det var där vi skulle få bo. 17 Vi blev varmt välkomnade av bröderna i Jerusalem. 18 Nästa dag följde Paulus med oss till Jakob,+ där alla de äldste hade samlats.* 19 Han hälsade på dem, och sedan började han utförligt berätta om det Gud hade uträttat bland nationerna genom hans tjänst.

20 När de hade hört detta började de ära Gud. Men sedan sa de till honom: ”Broder, du ser själv att det finns tusentals troende bland judarna, och alla är noga med att följa lagen.+ 21 Men de har hört rykten om att du lär alla judar bland nationerna att de ska överge Moses lag och sluta omskära sina barn och inte längre leva efter våra seder och bruk.+ 22 Så vad ska vi göra? För de kommer definitivt att få höra att du är här. 23 Vi vill ge dig följande råd: Här är fyra män som har avlagt ett löfte. 24 Ta med dig dem och rena dig ceremoniellt tillsammans med dem. Och bekosta deras utgifter så att de kan låta raka sina huvuden. Då kommer alla att förstå att ryktena om dig inte stämmer och att du följer lagen och lever efter den.+ 25 När det gäller troende från andra nationer så har vi skriftligen meddelat dem vårt beslut: att de ska avhålla sig från kött som är offrat åt avgudar,+ från blod,+ från köttet från kvävda djur+ och från sexuell omoral.”+

26 Nästa dag tog Paulus med sig männen och renade sig ceremoniellt tillsammans med dem.+ Och han gick in i templet för att ge besked om när den ceremoniella reningen skulle vara klar och när offret för var och en av dem skulle bäras fram.

27 När de sju dagarna närmade sig sitt slut fick judarna från Asia syn på honom i templet. De hetsade upp folkmassan, tog fast honom 28 och ropade: ”Israeliter, kom och hjälp oss! Detta är mannen som lär alla överallt att gå emot vårt folk och vår lag och den här platsen. Och nu har han till och med tagit med sig greker in i templet och vanhelgat den här heliga platsen.”+ 29 Tidigare hade de nämligen sett Trọfimos+ från Efesos tillsammans med Paulus i staden, och nu utgick de från att Paulus hade tagit med honom in i templet. 30 Oroligheterna spred sig i hela staden. Folk kom springande och tog Paulus och släpade ut honom från templet, och portarna stängdes genast. 31 Medan de försökte slå ihjäl honom fick befälhavaren för garnisonen reda på att hela Jerusalem var i uppror. 32 Han tog omedelbart med sig soldater och befäl och sprang ner till dem. När folket fick syn på militärbefälhavaren och soldaterna slutade de misshandla Paulus.

33 Militärbefälhavaren gick fram och grep honom och befallde att man skulle slå dubbla kedjor om honom.+ Sedan förhörde han sig om vem han var och vad han hade gjort. 34 Men folk ropade olika saker i munnen på varandra, och på grund av allt bråk kunde han inte få reda på hur det låg till. Därför befallde han att Paulus skulle föras till förläggningen. 35 Men när Paulus kom fram till trappan var situationen så hotfull att soldaterna var tvungna att bära honom, 36 för folkmassan följde efter och skrek: ”Döda honom!”*

37 Just när Paulus skulle föras in i förläggningen frågade han militärbefälhavaren: ”Kan jag få säga något till dig?” Han svarade: ”Jaså, du kan grekiska? 38 Är du inte den egyptier som gjorde uppror för ett tag sedan och ledde de 4 000 lönnmördarna* ut i vildmarken?” 39 Paulus svarade: ”Nej, jag är jude,+ och jag kommer från Tarsos i Kilikien+ och är medborgare i en betydande stad. Så jag ber dig, tillåt mig att tala till folket.” 40 Paulus fick tillåtelse, och uppifrån trappan gjorde han ett tecken med handen till folket. När de tystnade började han tala till dem på hebreiska+ och sa: