Lukasevangeliet
6 En sabbat tog han vägen genom några sädesfält, och lärjungarna ryckte av ax, gnuggade sönder dem+ och åt kornen.+ 2 Då sa några fariséer: ”Varför gör ni sådant som är förbjudet på sabbaten?”+ 3 Men Jesus svarade: ”Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?+ 4 Han gick in i Guds hus och bad om skådebröden och åt och gav åt sina män. Det var något som bara prästerna fick göra.”+ 5 Sedan sa han: ”Människosonen är herre över sabbaten.”+
6 En annan sabbat+ gick han till synagogan och började undervisa. Och det var en man där som hade en förtvinad* högerhand.+ 7 De skriftlärda och fariséerna iakttog Jesus noga för att se om han skulle bota någon på sabbaten, så att de fick något att anklaga honom för.+ 8 Men han visste vad de var ute efter,+ så han sa till mannen med den förtvinade* handen: ”Kom och ställ dig här i mitten.” Då reste han sig och ställde sig där. 9 Och Jesus frågade dem: ”Vad säger ni? Får man göra något gott eller något ont på sabbaten, får man rädda ett liv eller ta ett liv?”+ 10 Han såg sig omkring på dem som var där, och sedan sa han till mannen: ”Sträck ut handen.” Då gjorde han det, och handen blev helt återställd. 11 Då blev de fullständigt rasande och började diskutera vad de skulle göra med Jesus.
12 En dag gick Jesus upp på berget för att be,+ och han bad till Gud hela natten.+ 13 Och när det blev dag igen sände han bud efter sina lärjungar och valde ut 12, som han kallade apostlar:+ 14 Simon, som han också kallade Petrus, Simons bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippus,+ Bartolomẹus, 15 Matteus, Tomas,+ Jakob, som var son till Alfeus, Simon, som kallas ”den nitiske”, 16 Judas, som var son till Jakob, och Judas Iskariot, som blev en förrädare.
17 Sedan gick han ner tillsammans med dem till en slätt. Där var många av hans lärjungar samlade och även en stor skara människor från hela Judeen och Jerusalem och från kusten vid Tyros och Sidon. De hade kommit för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.+ 18 Även de som plågades av orena andar blev botade. 19 Och alla försökte komma fram och röra vid honom,+ för alla blev botade av kraften som gick ut från honom.+
20 Han såg på sina lärjungar och sa:
”Lyckliga är ni som är fattiga,+ för Guds rike tillhör er.+
21 Lyckliga är ni som hungrar nu, för ni ska bli mätta.+
Lyckliga är ni som gråter nu, för ni ska få skratta.+
22 Lyckliga är ni när människor hatar er+ och när ni blir utestängda+ och hånade* och förtalade* för Människosonens skull.+ 23 Var glada på den dagen och hoppa av glädje, för ni har en stor lön i himlen. Deras förfäder behandlade ju profeterna på samma sätt.+
24 Men stackars er som är rika,+ för ni har redan fått er glädje fullt ut.+
25 Stackars er som är mätta nu, för ni ska få hungra.
Stackars er som skrattar nu, för ni ska få sörja och gråta.+
26 Stackars er när alla talar väl om er,+ för det är vad deras förfäder gjorde med de falska profeterna.
27 Men jag säger till er som lyssnar: Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er,+ 28 välsigna dem som förbannar er, be för dem som förolämpar er.+ 29 Om någon ger dig en örfil på ena kinden ska du vända den andra mot honom, och om någon tar ifrån dig ditt ytterplagg ska du låta honom ta ditt innerplagg också.+ 30 Ge åt alla som ber dig om något,+ och när någon tar det som är ditt ska du inte be att få det tillbaka.
31 Precis som ni vill att andra ska göra mot er, så ska ni göra* mot dem.+
32 Om ni älskar dem som älskar er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med syndarna älskar alla som älskar dem.+ 33 Och om ni gör goda gärningar mot dem som gör goda gärningar mot er, vad är det för märkvärdigt med det? Det gör till och med syndarna. 34 Och om ni bara lånar ut åt dem som ni tror kommer att betala tillbaka, vad är det för märkvärdigt med det?+ Till och med syndare lånar ut åt syndare när de tror att de kommer att få tillbaka allt. 35 Nej, älska era fiender och gör goda gärningar och låna ut utan att förvänta er att få något tillbaka.+ Då kommer er lön att bli stor, och ni ska vara den Högstes barn,* för han är omtänksam mot de otacksamma och onda.+ 36 Var barmhärtiga, precis som er Far är barmhärtig.+
37 Sluta upp med att döma, så ska ni inte bli dömda,+ och sluta fördöma, så ska ni inte bli fördömda. Fortsätt förlåta, så ska ni bli förlåtna.+ 38 Gör det till en vana att ge,+ så ska man ge åt er.+ Ett generöst mått, packat och skakat och rågat, ska man hälla upp åt er. För med samma mått som ni mäter med ska det mätas åt er.”
39 Sedan berättade han en liknelse för dem: ”En blind kan väl inte leda en blind? Då faller ju båda i gropen.+ 40 En elev* är inte större än sin lärare, men den som får god undervisning kommer att bli som sin lärare. 41 Varför lägger du märke till flisan i din broders öga men inte bjälken i ditt eget?+ 42 Och hur kan du säga till din broder: ’Jag kan ta bort flisan du har i ögat’, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Hycklare! Ta först bort bjälken ur ditt eget öga, då kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga.+
43 Ett fint träd ger inte dålig frukt, och ett dåligt träd ger inte fin frukt.+ 44 Frukten avslöjar hur trädet är.+ Man plockar ju inte fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar. 45 En god människa tar fram det goda ur sitt hjärta eftersom det är fyllt av det som är gott, men en ond människa tar fram det onda ur sitt hjärta eftersom det är fyllt av det som är ont. Det hjärtat är fullt av kommer ut genom munnen.+
46 Varför tilltalar ni mig ’herre, herre’, när ni inte gör som jag säger?+ 47 Jag ska berätta om den som inte bara kommer och lyssnar på mig, utan som också handlar efter mina ord:+ 48 Han är som en man som bygger ett hus och gräver ända ner till berget för att lägga en stadig grund. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset, men det rubbas inte eftersom det är omsorgsfullt byggt.+ 49 Men den som lyssnar och inte gör något+ är som en man som bygger ett hus direkt på marken utan att lägga en grund. Floden vräker sig mot huset, och det brakar genast ihop så att det bara blir spillror kvar.”