Jeremia
10 Hör det ord som Jehova har talat mot er, Israels folk. 2 Så här säger Jehova:
3 För folkens sedvänjor är meningslösa.*
De hugger ner ett vanligt träd i skogen,
och en hantverkare bearbetar det med sitt verktyg.+
4 De smyckar sina avgudar med silver och guld+
och fäster dem med hammare och spik så att de inte faller omkull.+
5 De är som fågelskrämmor på ett gurkfält, de kan inte tala.+
De måste bäras, för de kan inte gå.+
Var inte rädda för dem, för de kan inte göra någon skada,
och inte heller kan de göra något gott.”+
Du är stor, och ditt namn är stort och mäktigt.
7 Vem skulle inte känna vördnad för dig, nationernas Kung?+ Det är det enda rätta,
för bland alla visa i nationerna och rikena
finns det inte någon som är som du.+
8 De är alla dumma och oförnuftiga.+
Att rådfråga en trästock är höjden av meningslöshet.*+
9 Man importerar silverplåtar från Tarsis+ och guld från Ufas
och sätter hantverkare och smeder i arbete.
Deras verk kläs i blått garn och lila ullgarn,
de är alla tillverkade av kunniga arbetare.
10 Men det är Jehova som är Gud.
Han är den levande Guden+ och evighetens Kung.+
Hans vrede ska få jorden att skaka,+
och ingen nation kan uthärda hans fördömande.
11 * Så här ska ni säga till dem:
”De gudar som inte har gjort himlen och jorden
ska försvinna från jorden och inte finnas kvar under himlen.”+
12 Det är han som i sin kraft skapade jorden,
i sin vishet grundade den bördiga marken+
och i sitt förstånd spände ut himlen.+
13 När han häver upp sin röst
brusar himlens vatten,+
och han får moln* att stiga upp från jordens yttersta ändar.+
14 Alla människor beter sig som om de saknade kunskap och förnuft.
15 De är meningslösa,* något skrattretande.+
På räkenskapens dag ska de förintas.
16 Han som är Jakobs Andel är inte sådan,
för han är den som har format allt,
Arméernas Jehova är hans namn.+
17 Samla upp dina bylten från marken,
du kvinna som bor under belägring.
18 För så här säger Jehova:
19 Stackars mig, som drabbats av detta sammanbrott!*+
Mitt sår är oläkligt.
Och jag sa: ”Detta är min sjukdom, och jag måste bära den.
20 Mitt tält har förstörts, och alla mina tältlinor har slitits av.+
Mina barn* har lämnat mig och finns inte mer.+
Det finns ingen kvar som kan rulla ut mitt tält och sätta upp mina tältdukar.
Därför har de inte handlat insiktsfullt,
och hela deras hjord har blivit kringspridd.”+
22 Lyssna! Ett rykte har nått oss!
Ett väldigt stampande hörs från landet i norr,+
de kommer för att göra städerna i Juda till en ödemark, ett läger för schakaler.+
23 Jag vet mycket väl, Jehova, att människan inte kan välja rätt väg.