Fjärde Moseboken

35 Jehova sa sedan till Mose på Moabs ökenslätter vid Jordan,+ mitt emot Jeriko: 2 ”Säg till israeliterna att de ska ge leviterna städer i sitt landområde.*+ De ska också ge leviterna betesmark runt städerna.+ 3 Städerna ska de bo i, och betesmarkerna ska de ha till sin boskap, sina andra djur och sin egendom. 4 Betesmarkerna runt städerna som ni ger leviterna ska från stadsmuren sträcka sig 1 000 alnar* åt alla håll. 5 Utanför staden ska ni på östra sidan mäta upp 2 000 alnar, på södra sidan 2 000 alnar, på västra sidan 2 000 alnar och på norra sidan 2 000 alnar, med staden i mitten. Detta ska vara betesmarkerna som hör till deras städer.

6 Av leviternas städer ska sex vara asylstäder,+ så att den som dödar någon ska kunna fly dit,+ och dessutom ska ni ge dem 42 andra städer. 7 Ni ska alltså ge leviterna sammanlagt 48 städer med tillhörande betesmarker.+ 8 De städer som ni ger dem ska tas från de andra israeliterna.+ Från en större stam ska ni ta många, och från en mindre stam ska ni ta få.+ Antalet städer som varje stam ska ge leviterna ska stå i förhållande till det landområde* som stammen har fått.”

9 Jehova sa vidare till Mose: 10 ”Säg till israeliterna: ’Ni ska nu gå över Jordan och in i Kanaan.+ 11 Ni ska välja ut lättillgängliga städer som asylstäder, dit den som ouppsåtligt dödat någon* kan fly.+ 12 I de städerna ska han kunna söka skydd, så att blodshämnaren+ inte dödar honom innan han har ställts inför församlingens domstol.*+ 13 Detta ska vara syftet med de sex asylstäder som ni väljer. 14 Ni ska välja ut tre städer som asylstäder på den här sidan Jordan+ och tre städer i Kanaan.+ 15 I de här sex städerna kan israeliterna, invandrarna+ och de som bor tillfälligt bland folket söka skydd. Den som ouppsåtligt dödat någon* kan fly dit.+

16 Men om någon slår någon med ett föremål av järn så att han dör, är han en mördare och ska straffas med döden.+ 17 Om han slår honom med en sten som går att döda med och han dör, är han en mördare och ska straffas med döden. 18 Om han slår honom med ett föremål av trä som går att döda med och han dör, är han en mördare och ska straffas med döden.

19 Det är blodshämnaren som ska döda mördaren. När han träffar på honom ska han döda honom. 20 Om någon knuffar någon av hat eller kastar något på honom med ont uppsåt* och han dör,+ 21 eller om någon slår någon av hat och han dör, då ska gärningsmannen straffas med döden. Han är en mördare. Blodshämnaren ska döda mördaren när han träffar på honom.

22 Men om han bara råkade knuffa till honom utan att hata honom eller om han kastade något föremål utan ont uppsåt*+ 23 eller om han tappade en sten på honom utan att se honom och utan att vara hans fiende eller vilja honom illa och han dör, 24 då ska domarna* följa dessa föreskrifter när de dömer mellan gärningsmannen och blodshämnaren.+ 25 De ska rädda dråparen undan blodshämnaren och föra tillbaka honom till den asylstad som han hade flytt till. Där ska han stanna tills översteprästen dör, han som är smord med den heliga oljan.+

26 Men om dråparen skulle gå utanför gränsen till asylstaden som han har flytt till 27 och blodshämnaren hittar honom utanför asylstadens gräns och dödar honom, då vilar ingen blodskuld på blodshämnaren. 28 Dråparen måste nämligen stanna kvar i asylstaden tills översteprästen dör. Men efter översteprästens död får han återvända till den mark han äger.+ 29 Den här lagen ska gälla för er i generation efter generation, var ni än bor.

30 Den som dödar någon får bara straffas med döden+ efter vittnens uppgifter,*+ men det räcker inte med en enda persons vittnesmål för att han ska straffas med döden. 31 Ni får inte ta emot någon lösensumma för en mördares liv. Han förtjänar att dö och ska straffas med döden.+ 32 Och ni får inte ta emot en lösensumma för någon som har flytt till en asylstad och låta honom återvända hem till sitt landområde innan översteprästen har dött.

33 Ni får inte vanhelga det land som ni bor i, och blod vanhelgar landet.+ Landet kan inte få försoning för det blod som utgjutits där annat än genom blodet från den som utgöt det.+ 34 Ni får inte orena det land som ni bor i, det land där jag har min boning. För jag, Jehova, bor mitt ibland Israels folk.’”+