Andra Krönikeboken

32 Efter att Hiskia troget+ hade utfört allt detta kom Sanhẹrib, Assyriens kung, och invaderade Juda. Han belägrade de befästa städerna för att kunna inta och erövra dem.+

2 När Hiskia såg att Sanhẹrib hade kommit och förstod att han tänkte föra krig mot Jerusalem 3 rådgjorde han med sina furstar och krigare. Sedan bestämde han att man skulle täppa till vattenkällorna som låg utanför staden,+ och de gav honom sitt stöd. 4 Mycket folk samlades, och de täppte till alla källor och vattendraget som flöt genom området. De sa: ”Assyriens kung ska inte komma hit och hitta en massa vatten.”

5 Beslutsamt byggde han också upp hela den nedrivna muren och försåg den med torn, och utanför byggde han ytterligare en mur. Han reparerade även Vallen*+ i Davidsstaden och tillverkade en stor mängd vapen* och sköldar. 6 Sedan utsåg han befäl över folket och samlade dem på torget vid stadsporten. Han uppmuntrade dem* och sa: 7 ”Var modiga och starka. Låt inte Assyriens kung och alla hans män göra er rädda+ och oroliga, för det är fler på vår sida än på hans.+ 8 Han stöder sig på mänsklig kraft,* men vi har Jehova, vår Gud, på vår sida. Han kommer att hjälpa oss och utkämpa våra strider.”+ När Hiskia, Judas kung, sa detta fick folket nytt mod.+

9 Efter detta, när Sanhẹrib, Assyriens kung, var lägrad vid Lakis+ med sin väldiga armé,* skickade han sina tjänare till Jerusalem med ett budskap till Judas kung Hiskia och alla judéer där:+

10 ”Så här säger Sanhẹrib, Assyriens kung: ’Vad förtröstar ni på, eftersom ni stannar kvar i Jerusalem trots att staden är belägrad?+ 11 Förstår ni inte att Hiskia vilseleder er och tänker låta er dö av hunger och törst? Han säger ju: ”Vår Gud Jehova ska rädda oss ur Assyriens kungs våld.”+ 12 Är det inte samme Hiskia som har avlägsnat er guds* offerhöjder+ och altaren+ och sedan sagt till Juda och Jerusalem: ”Ni ska bara böja er ner inför ett enda altare, och där ska ni sända upp er offerrök”?+ 13 Vet ni inte vad jag och mina förfäder har gjort med folken i de andra länderna?+ Kunde deras gudar rädda sina länder ur mitt våld?+ 14 Finns det någon gud bland de nationer som mina förfäder förintade* som lyckades rädda sitt folk ur mitt våld? Så hur kan ni tro att er gud ska kunna rädda er ur mitt våld?+ 15 Låt inte Hiskia lura er och vilseleda er!+ Lita inte på honom, för ingen gud i något land eller rike har lyckats rädda sitt folk från mig och mina förfäder. Så hur skulle er gud kunna rädda er ur mitt våld?’”+

16 Sedan fortsatte tjänarna att förolämpa Jehova, den sanne Guden, och hans tjänare Hiskia. 17 Han skrev också brev+ för att håna och förtala Jehova, Israels Gud,+ med följande ord: ”Lika lite som gudarna i de andra länderna kunde rädda sitt folk ur mitt våld,+ lika lite kommer Hiskias gud att kunna rädda sitt folk ur mitt våld.” 18 De ropade högt på judarnas språk till dem i Jerusalem som var uppe på muren för att sätta skräck i dem och slå ner modet på dem, så att de skulle kunna inta staden.+ 19 De talade lika nedlåtande om Jerusalems Gud som de gjorde om gudarna som dyrkas av jordens folk, gudar som är gjorda av människor. 20 Men kung Hiskia och profeten Jesaja,+ Amoz son, fortsatte att be om detta och ropa till himlen om hjälp.+

21 Då sände Jehova en ängel och utplånade alla mäktiga krigare,+ ledare och befäl i Assyriens kungs läger, så att han förödmjukad fick vända tillbaka till sitt eget land. När han längre fram gick in i sin guds tempel* högg några av hans egna söner ihjäl honom med svärd.+ 22 På det här sättet räddade Jehova Hiskia och Jerusalems invånare från Sanhẹrib, Assyriens kung, och från alla andra, och han gav dem fred längs alla gränser. 23 Och många kom till Jerusalem med gåvor till Jehova och med dyrbarheter till Hiskia, Judas kung,+ och efter detta blev han högt respekterad av alla nationer.

24 Vid den tiden blev Hiskia sjuk, och han låg för döden. Han bad till Jehova,+ som svarade honom och gav honom ett tecken.*+ 25 Ändå visade Hiskia ingen tacksamhet för den godhet som visats honom, för hans hjärta hade blivit högmodigt. Därför drabbade Guds vrede* honom och Juda och Jerusalem. 26 Men trots sitt högmodiga hjärta ödmjukade Hiskia sig,+ ja både han och Jerusalems invånare, och Jehovas vrede kom inte över dem i Hiskias dagar.+

27 Och Hiskia blev mycket rik och ärad.+ Han skaffade sig förrådshus+ där han förvarade silver och guld, dyrbara stenar, balsamolja, sköldar och allt annat dyrbart. 28 Han skaffade också förrådsplatser där han förvarade säd, nytt vin och olja, och han byggde stall för all slags boskap och fållor för sina hjordar. 29 Dessutom skaffade han sig städer och stora får- och boskapshjordar, för Gud gav honom stora tillgångar. 30 Det var Hiskia som täppte till+ Gihonkällans+ övre lopp och ledde ner vattnet västerut till Davidsstaden,+ och han lyckades med allt han företog sig. 31 Men när Babylons furstar skickade sändebud till honom för att höra sig för om det tecken*+ som hade inträffat i landet,+ satte den sanne Guden honom på prov+ och lät honom klara sig på egen hand för att det skulle visa sig vad som fanns i hans hjärta.+

32 Hiskias historia i övrigt och det han gjorde av lojal kärlek+ finns i den nedtecknade synen av profeten Jesaja,+ Amoz son, i ”Krönikan om Judas och Israels kungar”.+ 33 Hiskia gick till vila hos sina förfäder, och man begravde honom i stigningen upp till Davids söners gravplatser.+ Hela Juda och alla invånare i Jerusalem hedrade honom vid hans död, och hans son Manasse efterträdde honom som kung.