Första Kungaboken
19 Ahab+ berättade för Isẹbel+ om allt som Elia hade gjort och hur han hade dödat alla profeterna med svärd.+ 2 Då sände Isẹbel bud till Elia: ”Må gudarna straffa mig hårt om jag vid den här tiden i morgon inte har sett till att du fått samma slut som de!” 3 Då blev han rädd och flydde för sitt liv.+ Han kom till Beershẹba,+ som hör till Juda,+ och lämnade kvar sin medhjälpare där. 4 Sedan gick han en dagsresa ut i vildmarken och satte sig under en ginstbuske och bad om att få dö. Han sa: ”Det räcker nu! Ta mitt liv,+ Jehova, för jag är inte bättre än mina förfäder.”
5 Sedan lade han sig ner och somnade under ginstbusken. Men plötsligt rörde en ängel vid honom+ och sa: ”Stig upp och ät.”+ 6 Han tittade upp och fick se ett runt bröd bakat på heta stenar och ett krus med vatten som stod vid hans huvud. Han åt och drack och lade sig ner igen. 7 Senare kom Jehovas ängel en gång till och rörde vid honom och sa: ”Stig upp och ät, annars blir resan för mycket för dig.” 8 Så han steg upp och åt och drack, och tack vare maten fick han kraft att gå i 40 dagar och 40 nätter, ända till Horeb, den sanne Gudens berg.+
9 Han gick in i en grotta+ och stannade där över natten. Då kom Jehovas ord till honom, och det löd: ”Vad gör du här, Elia?” 10 Då svarade han: ”Jag har varit fullständigt hängiven Jehova, arméernas Gud.+ Israeliterna har övergett ditt förbund,+ rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd.+ Jag är den ende som är kvar, och nu vill de ta livet av mig!”+ 11 Men Han sa: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Jehova.” Och Jehova gick förbi,+ och en mycket stark vind splittrade berg och bröt sönder klippor framför Jehova,+ men Jehova var inte i vinden. Efter vinden kom en jordbävning,+ men Jehova var inte i jordbävningen. 12 Efter jordbävningen kom en eld,+ men Jehova var inte i elden. Efter elden kom en lugn, låg röst.+ 13 När Elia hörde den gömde han ansiktet i sin mantel*+ och gick och ställde sig vid ingången till grottan. Och en röst frågade honom: ”Vad gör du här, Elia?” 14 Då svarade han: ”Jag har varit fullständigt hängiven Jehova, arméernas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund,+ rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag är den ende som är kvar, och nu vill de ta livet av mig!”+
15 Jehova sa till honom: ”Vänd tillbaka och gå till Damaskus vildmark. Där ska du smörja Hạsael+ till kung över Aram. 16 Och du ska smörja Jẹhu,+ Nimsis sonson, till kung över Israel, och du ska smörja Elisa,* Safats son, från Ạbel-Mehọla till profet, och han ska efterträda dig.+ 17 Den som kommer undan Hạsaels svärd+ ska Jẹhu döda,+ och den som kommer undan Jẹhus svärd ska Elisa döda.+ 18 Och det finns fortfarande 7 000 kvar i Israel+ som inte har böjt knä för Baal+ eller kysst honom.”+
19 Då gick Elia därifrån och fann Elisa, Safats son. Han höll på att plöja, och 12 par tjurar gick framför honom. Själv körde han det 12:e paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel*+ över honom. 20 Då lämnade han tjurarna, sprang efter Elia och sa: ”Snälla, låt mig kyssa min far och min mor farväl. Sedan ska jag följa dig.” Han svarade: ”Gå tillbaka. Jag tänker inte hindra dig.” 21 Då gick han tillbaka och tog ett par av tjurarna och offrade dem. Och han använde plogredskapen som bränsle när han kokade köttet. Sedan gav han det till folket, och de åt. Efter det gav han sig av och följde Elia och började betjäna honom.+