Jesaja
45 Detta är vad Jehova har sagt till sin smorde,*+ till Cyrus,* vars högra hand jag har fattat tag i,+ för att kuva nationer inför honom,+ så att jag kan spänna av bältet från kungars höfter, för att öppna de tvåbladiga dörrarna framför honom, så att inte ens portarna skall vara stängda: 2 ”Själv går jag framför dig,+ och upphöjningarna i marken jämnar jag ut.+ Koppardörrarna bryter jag sönder, och järnbommarna hugger jag av.+ 3 Och jag skall ge dig skatterna+ i mörkret och de gömda skatterna på de fördolda platserna, för att du skall inse att jag är Jehova, den som kallar dig vid ditt namn,+ Israels Gud.* 4 För min tjänare Jakobs skull och för Israels, min utvaldes,+ skull kallade jag dig vid ditt namn; jag gav dig då ett ärenamn, fastän du inte kände mig.+ 5 Jag är Jehova, och det finns ingen annan.+ Med undantag av mig finns det ingen Gud.+ Jag skall spänna bältet tätt om dig, fastän du inte känner mig, 6 för att man skall inse från solens uppgång och från dess nedgång att det inte finns någon utom mig.+ Jag är Jehova, och det finns ingen annan.+ 7 Jag som formar ljus+ och skapar mörker,+ stiftar fred+ och skapar olycka,+ jag, Jehova, gör allt detta.+
8 Du himmel, låt det drypa från ovan;+ och må skyarna låta rättfärdighet strömma ner.+ Må jorden öppna sig, och må den bära frukt i form av räddning, och må den få rättfärdighet att spira fram+ på samma gång. Jag, Jehova, har skapat det.”*+
9 Ve den som tvistar med Honom som har format honom,+ som en lerskärva med markens andra lerskärvor! Skall leran+ säga till honom som formar den: ”Vad gör du?” Och ditt verk säga: ”Han har inga händer”? 10 Ve den som säger till en far: ”Vad blir du far till?” och till hustrun:* ”För vad har du födslosmärtor?”+
11 Detta är vad Jehova har sagt, Israels Helige+ och han som har format det:+ ”Fråga mig om de kommande tingen+ beträffande mina söner;+ och beträffande mina händers verk+ skall ni ge mig befallning. 12 Det är jag som har gjort jorden+ och skapat människan* på den.+ Jag har spänt ut himlen med mina händer,+ och hela dess här har jag gett befallning.”+
13 ”Det är jag som har väckt upp en man i rättfärdighet,+ och alla hans vägar skall jag göra raka.+ Det är han som skall bygga min stad,+ och mina landsflyktiga skall han släppa,*+ inte för betalning+ och inte för mutor”, har härarnas Jehova sagt.
14 Detta är vad Jehova har sagt: ”Egyptens obetalda arbetare+ och Etiopiens* köpmän och sabéerna,+ resliga män,*+ skall komma över till dig,* och de skall bli dina.+ Bakom dig skall de vandra; i bojor+ skall de komma över, och för dig skall de böja sig ner.+ Till dig skall de be och säga: ’Sannerligen, hos dig är Gud,*+ och det finns ingen annan; det finns ingen annan Gud.’”*+
15 I sanning, du är en Gud som håller sig dold,+ Israels Gud, en Räddare.+ 16 De skall få skämmas och även bli förödmjukade, allesammans. Tillsammans måste de vandra i förödmjukelse,+ de som framställer avgudagestalter. 17 Men Israel skall räddas i gemenskap med Jehova+ med en räddning som består till oöverskådliga tider.+ Ni skall inte få skämmas,+ och ni skall inte bli förödmjukade,+ aldrig i evighet.
18 Ty detta är vad Jehova har sagt, himlens Skapare,+ han, den sanne Guden,+ han som har format jorden och gjort den,+ han som gav den en fast grund,+ som inte skapade den förgäves* utan formade den till att vara bebodd:+ ”Jag är Jehova, och det finns ingen annan.+ 19 Jag talade inte i det fördolda,+ på en mörk plats på jorden; inte heller sade jag till Jakobs avkomma:* ’Förgäves skall ni söka mig.’+ Jag är Jehova, som talar det som är rättfärdigt, som förkunnar det som är rättrådigt.+
20 Församla er och kom.+ Närma er tillsammans, ni undkomna från nationerna.+ De har ingen kunskap, de som bär sin skulpterade bild av trä* och ber till en gud som inte kan rädda.*+ 21 Avge er rapport och lägg fram er sak.+ Ja, låt dem rådgöra med varandra i endräkt. Vem har låtit höra detta sedan lång tid tillbaka?+ Vem har förkunnat det ända sedan den tiden?+ Är det inte jag, Jehova? Förutom mig finns det ingen annan Gud;*+ en rättfärdig Gud* och en Räddare+ – det finns ingen med undantag av mig.+
22 Vänd er till mig och bli räddade,+ alla ni vid jordens ändar; ty jag är Gud, och det finns ingen annan.+ 23 Vid mig själv har jag svurit+ – från min egen mun, i rättfärdighet, har ordet utgått,+ så att det inte vänder tillbaka+ – att för mig skall varje knä böja sig,+ mig skall varje tunga ge sin ed*+ 24 och säga: ’Sannerligen, i Jehova är full rättfärdighet och styrka.+ Alla som upptänds av vrede mot honom skall komma till honom och stå med skam.+ 25 Genom Jehova skall hela Israels avkomma*+ visa sig ha rätt+ och berömma sig.’”+