Matteusevangeliet

21 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfạge på Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar+ 2 och sa till dem: ”Gå in i byn som ni ser där borta. Så fort ni kommer dit ser ni ett åsnesto som står bundet med en ungåsna bredvid sig. Ta med dem till mig. 3 Om någon säger något till er ska ni svara: ’Herren behöver dem.’ Då kommer han genast att låta er ta med dem.”

4 Det här hände för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas: 5 ”Säg till Sion:* ’Se! Din kung kommer till dig,+ ödmjuk+ och ridande på en åsna, ja på en ungåsna, en packåsnas föl.’”+

6 Så lärjungarna gav sig i väg och gjorde precis som Jesus hade sagt.+ 7 De hämtade åsnestoet och ungåsnan och lade sina mantlar på dem, och Jesus satt upp.+ 8 De flesta i folkskaran bredde ut sina mantlar på vägen,+ och andra skar av grenar från träden och lade dem på vägen. 9 Och alla som gick framför honom och de som följde efter ropade: ”Bevara Davids son, ber vi!*+ Välsignad är han som kommer i Jehovas* namn!+ Bevara honom, ber vi dig, du som är i höjderna där ovan!”+

10 När han kom in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man sa: ”Vem är det här?” 11 Folket som hade följt honom sa: ”Det här är profeten Jesus+ från Nasaret i Galileen.”

12 Jesus gick in i templet och körde ut alla som sålde och köpte där, och han välte omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor.+ 13 Och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus’,+ men ni gör det till ett tjuvnäste.”+ 14 Och medan han var i templet kom blinda och halta fram till honom, och han botade dem.

15 När de främsta prästerna och de skriftlärda såg underverken han gjorde och hörde pojkarna i templet ropa: ”Bevara Davids son, ber vi!”*+ blev de upprörda+ 16 och sa till honom: ”Hör du inte vad barnen säger?” Jesus sa: ”Jo, men har ni aldrig läst detta: ’Från barn och spädbarn får du lovprisning’?”+ 17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betạnia och stannade där över natten.+

18 När Jesus gick tillbaka till staden tidigt på morgonen kände han sig hungrig.+ 19 Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det, men det fanns bara löv på trädet,+ så han sa: ”Du ska aldrig någonsin ge någon frukt igen.”+ Genast torkade fikonträdet. 20 När lärjungarna såg det blev de förvånade och sa: ”Hur kunde fikonträdet torka så snabbt?”+ 21 Jesus svarade: ”Jag försäkrar er: Om ni tror och inte tvivlar ska ni inte bara kunna göra som jag gjorde med fikonträdet. Ni ska också kunna säga till det här berget: ’Lyft dig upp och kasta dig i havet’, och det kommer att bli så.+ 22 Allt vad ni ber om i era böner ska ni få, om ni har tro.”+

23 När han hade gått in i templet och höll på att undervisa, kom de främsta prästerna och de äldste fram till honom och sa: ”Vad har du för rätt att göra det här? Vem har gett dig tillåtelse?”+ 24 Jesus svarade dem: ”Jag tänker också ställa en fråga. Om ni svarar på den ska jag berätta vem som har gett mig tillåtelse att göra allt detta. 25 Varifrån kom Johannes myndighet att döpa? Från Gud* eller från människor?” De började diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger ’från Gud’ kommer han att säga: ’Varför trodde ni inte på honom i så fall?’+ 26 Men om vi säger ’från människor’ får vi folket emot oss. De anser ju att Johannes var en profet.” 27 Därför svarade de: ”Vi vet inte.” Och Jesus sa till dem: ”I så fall säger inte jag vem som har gett mig tillåtelse att göra detta.

28 Hur ser ni på det här? En man hade två söner. Han gick till den ene och sa: ’Min son, gå och arbeta i vingården i dag.’ 29 Sonen svarade: ’Nej, jag vill inte’, men sedan ångrade han sig och gick dit ändå. 30 Mannen gick också till sin andre son och sa likadant. Sonen svarade: ’Ja, det ska jag’, men han gick aldrig dit. 31 Vilken av sönerna gjorde sin fars vilja?” De sa: ”Den förste.” Jesus sa till dem: ”Jag säger er att skatteindrivarna och de prostituerade ska komma in i Guds rike före er. 32 Johannes kom nämligen till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde honom inte. Skatteindrivarna och de prostituerade trodde på honom,+ men trots att ni såg det ville ni inte ändra er och tro på honom.

33 Här är en annan liknelse: Det var en jordägare som planterade en vingård.+ Han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar i den och byggde ett torn.+ Sedan arrenderade han ut den åt vinodlare och reste utomlands.+ 34 När det var dags för skörd skickade han sina tjänare till vinodlarna för att han skulle få sin del av skörden. 35 Men vinodlarna grep hans tjänare, och de slog en av dem, dödade en annan och stenade en tredje.+ 36 Då skickade han i väg andra tjänare, fler än första gången, men de gjorde samma sak med dem.+ 37 Till sist skickade han sin son, för han tänkte: ’Min egen son kommer de att respektera.’ 38 Men när vinodlarna fick se sonen sa de till varandra: ’Det här är arvingen.+ Vi dödar honom och tar hans arv!’ 39 Så de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.+ 40 Vad ska vingårdens ägare göra med vinodlarna när han kommer?” 41 De svarade: ”Eftersom de är onda ska han döda dem.* Och vingården ska han arrendera ut åt andra vinodlare som ger honom hans andel när det är dags för det.”

42 Jesus sa till dem: ”Har ni inte läst i Skrifterna: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit huvudhörnstenen.+ Den har kommit från Jehova,* och den är underbar i våra ögon.’+ 43 Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt en nation som gör hans vilja.* 44 Den som faller på denna sten ska bli sönderslagen.+ Och den som stenen faller på ska bli krossad.”+

45 När de främsta prästerna och fariséerna hörde Jesus liknelser förstod de att han talade om dem.+ 46 De ville egentligen gripa honom, men de var rädda för folket, eftersom folket ansåg att han var en profet.+