Markus
16 När sabbaten+ så var över, köpte Maria Magdalena+ och Maria, Jakobs mor, och Salọme välluktande kryddor för att gå och smörja in honom.+ 2 Och mycket tidigt på första dagen+ i veckan kom de till minnesgraven, när solen hade gått upp.+ 3 Och de sade till varandra: ”Vem skall vältra bort stenen från ingången till minnesgraven åt oss?” 4 Men när de såg upp, fick de se att stenen hade vältrats bort, fastän den var mycket stor.+ 5 När de gick in i minnesgraven, såg de en ung man sitta på högra sidan klädd i en lång vit dräkt, och de blev bestörta.+ 6 Han sade till dem: ”Var inte bestörta längre. Ni söker Jesus, nasarén, som blev hängd på pålen.*+ Han har blivit uppväckt,+ han är inte här. Se, här är platsen där man lade honom.+ 7 Men gå bort och säg till hans lärjungar och till Petrus: ’Han går före er till Galileen;+ där skall ni få se honom, alldeles som han har sagt er.’”+ 8 När de så kom ut, flydde de från minnesgraven, ty bävan och bestörtning hade gripit dem. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.*+
KORT AVSLUTNING
I några yngre handskrifter och översättningar finns följande korta avslutning efter Markus 16:8:
Men allt som de hade fått befallning om berättade de i korthet för dem som befann sig omkring Petrus. Och efter detta sände Jesus själv genom dem, från öster till väster, ut den heliga och oförgängliga kungörelsen om den eviga räddningen.
LÅNG AVSLUTNING
I några äldre handskrifter (ACD) och översättningar (VgSyc,p), men inte i אBSysArm, finns följande långa avslutning:
9 Sedan han hade uppstått tidigt på första dagen i veckan, visade han sig först för Maria Magdalena, ur vilken han hade drivit ut sju demoner. 10 Hon gav sig av och underrättade dem som hade varit med honom, medan de höll på att sörja och gråta. 11 Men när de hörde att han hade fått liv och hade blivit sedd av henne, trodde de det inte. 12 Och efter detta visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på vandring, då de gav sig av utåt landet; 13 och de kom tillbaka och underrättade de övriga. Inte heller dem trodde de. 14 Men senare visade han sig för dem, för de elva, då de låg till bords, och han klandrade deras brist på tro och deras hårdhjärtenhet, eftersom de inte trodde på dem som hade sett honom, nu när han var uppväckt från de döda. 15 Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika de goda nyheterna för hela skapelsen. 16 Den som tror och blir döpt, han skall bli räddad, men den som inte tror, han skall bli dömd. 17 Vidare skall dessa tecken följa dem åt som tror: Genom att använda mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala med tungor, 18 och med händerna skall de lyfta upp ormar, och om de dricker något dödsbringande, skall det inte alls skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och dessa skall bli friska.”
19 Sedan Herren Jesus alltså nu hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 Följaktligen gick de ut och predikade överallt, medan Herren samverkade och understödde budskapet genom de åtföljande tecknen.