Markus
15 Och genast i gryningen höll de främsta prästerna rådslag tillsammans med de äldste och de skriftlärda, ja hela Sanhedrịn,+ och de band Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus.+ 2 Och Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?”+ Till svar sade han till honom: ”Du själv säger det.”+ 3 Men de främsta prästerna gav sig till att anklaga honom för många saker.+ 4 Nu började Pilatus fråga ut honom igen och sade: ”Har du inget svar att ge?+ Se hur många anklagelser de för fram mot dig.”+ 5 Men Jesus gav inget mer svar, så att Pilatus förundrade sig.+
6 Nu brukade han vid varje högtid frige en fånge åt dem, den som de bad om.+ 7 Vid den tiden var den som kallades Bạrabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen, som vid sitt uppror hade begått mord.+ 8 Så folket kom dit upp och bad om det som han brukade göra för dem. 9 Pilatus svarade dem och sade: ”Vill ni att jag skall frige judarnas kung åt er?”+ 10 Han var nämligen medveten om att det var av avund+ som de främsta prästerna hade överlämnat honom.+ 11 Men de främsta prästerna hetsade upp folket till att förmå honom att i stället frige Bạrabbas åt dem.+ 12 Pilatus svarade igen och sade till dem: ”Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?”+ 13 På nytt ropade de: ”På pålen med honom!”*+ 14 Men Pilatus sade vidare till dem: ”Vad ont har han då gjort?” Men de ropade bara ännu mera: ”På pålen med honom!”+ 15 Pilatus, som ville göra folket till lags,+ gav då Bạrabbas fri åt dem, och efter att ha låtit gissla Jesus utlämnade han honom till att hängas på pålen.+
16 Soldaterna förde nu bort honom in på gården, det vill säga in i ståthållarens palats; och de kallade samman hela truppavdelningen,+ 17 och de klädde honom i en purpurröd mantel och flätade en krona av törnen och satte på honom den.+ 18 Och de började hälsa honom: ”Var hälsad,+ du judarnas kung!” 19 Och de slog honom i huvudet med en rörstav och spottade på honom, och de föll på knä och betygade honom sin vördnad.+ 20 Till sist, när de hade gycklat med honom, tog de av honom den purpurröda manteln och satte på honom hans egna ytterkläder. Och de förde ut honom för att hänga honom på pålen.*+ 21 Och en förbipasserande som var på väg in från landet, Simon från Kyrẹne, far till Alexander och Rufus, tvingade de till tjänst, att han skulle bära hans tortyrpåle.*+
22 Så förde de honom till platsen Gọlgota, som översatt betyder: Huvudskalleplats.*+ 23 Här försökte de ge honom vin med tillsats av myrra som bedövningsmedel,*+ men han ville inte ta det.+ 24 Och de hängde honom på pålen och fördelade hans ytterkläder+ genom att kasta lott om dem beträffande vem som skulle ta vad.+ 25 Det var nu tredje timmen,*+ och de hängde honom på pålen. 26 Och inskriften med anklagelsen+ mot honom var skriven ovanför: ”Judarnas kung.”+ 27 Dessutom hängde man två rövare på pålar tillsammans med honom, en på hans högra sida och en på hans vänstra.+ 28* –––– 29 Och de som gick förbi skymfade+ honom, skakade på huvudet och sade: ”Ha! Du som skulle riva ner templet* och bygga upp det på tre dagar,+ 30 rädda dig själv genom att stiga ner från tortyrpålen.”+ 31 På liknande sätt gycklade också de främsta prästerna inbördes tillsammans med de skriftlärda och sade: ”Andra har han räddat; sig själv kan han inte rädda!+ 32 Messias, Israels kung, han må nu stiga ner från tortyrpålen, så att vi kan se det och tro.”+ Också de som var hängda på pålar tillsammans med honom smädade honom.+
33 När sjätte timmen* var inne, blev det mörker över hela landet ända till nionde timmen.*+ 34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Elị, Elị, lamạ sabachtạni?”* som översatt betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”+ 35 Och när några av dem som stod där intill hörde det, sade de: ”Se! Han kallar på Elia.”*+ 36 Men någon sprang bort, dränkte in en svamp med surt vin, trädde den på en rörstav och gav honom att dricka,+ under det att han sade: ”Låt honom vara! Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.”+ 37 Men Jesus gav till ett högt rop och slutade andas.+ 38 Och förhänget+ i helgedomen* slets itu, uppifrån och ända ner.+ 39 När nu officeren* som stod bredvid, vänd mot honom, såg att han hade gett upp andan under dessa omständigheter, sade han: ”Helt visst var den människan Guds Son.”*+
40 Där var också några kvinnor som stod på avstånd och såg på;+ bland dem var Maria Magdalena och Maria, som var mor till Jakob den lille och till Joses,* och Salọme.+ 41 De hade följt honom+ och betjänat honom när han var i Galileen, och där var många andra kvinnor som hade gått med honom upp till Jerusalem.+
42 När det nu redan var sent på eftermiddagen, och eftersom det var tillredningsdag, det vill säga dagen före sabbaten, 43 kom Josef från Arimatẹa, en ansedd medlem av Rådet, som också själv väntade på Guds kungarike.+ Han fattade mod och gick in till Pilatus och bad om Jesu kropp.+ 44 Men Pilatus undrade om han redan var död, och han kallade till sig officeren och frågade honom om han redan hade dött. 45 Och efter att ha skaffat sig visshet genom officeren lät han Josef få kroppen.+ 46 Så köpte han då fint linne och tog ner honom, svepte honom i det fina linnet och lade honom+ i en minnesgrav+ som var uthuggen i en klippa; och han vältrade en sten för ingången till minnesgraven.+ 47 Men Maria Magdalena och Maria, mor till Joses,* fortsatte att betrakta den plats där han hade blivit lagd.+