Markus

14 Nu var det två dagar till påsken+ och det osyrade brödets* högtid.+ Och de främsta prästerna och de skriftlärda sökte en utväg att gripa honom genom något slugt anslag och döda honom;+ 2 de sade nämligen upprepade gånger: ”Inte under högtiden; kanske skulle det bli tumult bland folket.”+

3 Och medan han var i Betạnia i Simon den spetälskes hus+ och låg till bords, kom en kvinna med ett alabasterkärl med välluktande olja, äkta, mycket dyrbar nardus. Sedan hon brutit upp alabasterkärlet, hällde hon ut oljan över hans huvud.+ 4 Då var det några som sinsemellan gav uttryck åt harm: ”Varför har detta slöseri skett med den välluktande oljan?+ 5 Den här välluktande oljan hade man ju kunnat sälja för mer än tre hundra denarer* och ge åt de fattiga!” Och deras missnöje med henne var stort.+ 6 Men Jesus sade: ”Låt henne vara. Varför försöker ni ställa till obehag för henne? Hon har utfört en fin handling mot mig.+ 7 De fattiga har ni ju alltid bland er,+ och när ni än vill kan ni alltid göra dem gott, men mig har ni inte alltid.+ 8 Hon gjorde vad hon kunde; hon har i förväg sörjt för att hälla välluktande olja på min kropp inför begravningen.+ 9 Jag säger er i sanning: Varhelst i hela världen de goda nyheterna blir predikade+ skall också vad den här kvinnan gjorde bli omtalat till minne av henne.”+

10 Och Judas Iskạriot, en av de tolv, gick bort till de främsta prästerna för att förråda honom åt dem.+ 11 När de hörde det, blev de glada och lovade att ge honom silverpengar.+ Och han började söka ett lämpligt tillfälle att förråda honom.+

12 Och på första dagen av* det osyrade brödets högtid,+ då man brukade slakta påskoffret, sade hans lärjungar+ till honom: ”Vart vill du att vi går och ställer i ordning så att du kan äta påskmåltiden?”+ 13 Då sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: ”Gå in i staden; och en man som bär ett lerkärl med vatten skall komma emot er.+ Följ honom, 14 och där han går in skall ni säga till husets ägare: ’Läraren säger: ”Var är gästrummet för mig, där jag kan äta påskmåltiden+ med mina lärjungar?”’+ 15 Och han skall visa er en stor sal i övervåningen, rustad och redo; ställ i ordning åt oss där.”+ 16 Så lärjungarna gick ut, och de kom in i staden och fann det alldeles som han hade sagt dem; och de ställde i ordning för påsken.+

17 Sedan det hade blivit kväll, kom han med de tolv.+ 18 Och medan de låg till bords och åt, sade Jesus: ”I sanning säger jag er: En av er, en som nu äter+ med mig, skall förråda mig.”+ 19 De började bli bedrövade och säga till honom en efter en: ”Inte är det väl jag?”+ 20 Han sade till dem: ”Det är en av de tolv, en som nu doppar med mig i den gemensamma skålen.+ 21 Ja, Människosonen går bort, alldeles som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan om hon inte blivit född.”+

22 Och medan de fortsatte att äta tog han ett bröd, uttalade en välsignelse, bröt det och gav det åt dem och sade: ”Ta det, detta betyder min kropp.”+ 23 Och han tog en bägare, och sedan han hade tackat Gud gav han den åt dem, och de drack alla ur den.+ 24 Och han sade till dem: ”Detta betyder* mitt blod,+ ’förbundets+ blod’, som skall utgjutas+ till förmån för många.+ 25 I sanning säger jag er: Jag skall alls inte vidare dricka av vinstockens produkt, förrän den dag då jag dricker den ny* i Guds kungarike.”+ 26 Till sist, sedan de hade sjungit lovsånger,*+ gick de ut till Olivberget.+

27 Och Jesus sade till dem: ”Ni skall alla förmås att snava och falla, eftersom det står skrivet: ’Jag skall slå herden,+ och fåren skall skingras.’+ 28 Men sedan jag har blivit uppväckt, skall jag gå före er till Galileen.”+ 29 Men Petrus sade till honom: ”Även om alla de andra förmås att snava och falla, skall jag det ändå inte.”+ 30 Då sade Jesus till honom: ”I sanning säger jag dig: I dag, ja, nu i natt, innan en tupp gal två gånger, skall du själv förneka mig tre gånger.”+ 31 Men han försäkrade enträget: ”Om jag så måste dö med dig, skall jag visst inte förneka dig.” Och detsamma sade alla de andra.+

32 Så kom de till ett ställe med namnet Getsẹmane, och han sade till sina lärjungar: ”Sätt er här, medan jag ber.”+ 33 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes,+ och han började känna sig bestört och mycket orolig.+ 34 Och han sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad,+ ända till döds. Stanna här och håll er vakna.”+ 35 Och han gick ett litet stycke framåt, föll ner på marken och började be att stunden skulle gå honom förbi, om det var möjligt.+ 36 Och han sade vidare: ”Abba,* Fader,+ allt är möjligt för dig; ta den här bägaren ifrån mig. Men ändå inte vad jag vill, utan vad du vill.”+ 37 Och han kom och fann dem sovande, och han sade till Petrus: ”Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme?+ 38 Håll er vakna och be+ oavbrutet, för att ni inte skall komma i frestelse. Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.”+ 39 Och han gick bort igen och bad och sade samma ord.+ 40 Och åter kom han och fann dem sovande, för deras ögon var nertyngda av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.+ 41 Och han kom för tredje gången och sade till dem: ”Vid en sådan tidpunkt som denna sover ni och vilar er! Det är nog! Stunden har kommit!+ Se! Människosonen blir förrådd i syndares händer.+ 42 Stig upp, låt oss gå.+ Se! Min förrädare har närmat sig.”+

43 Och omedelbart, medan han ännu talade, kom Judas dit, en av de tolv, och med honom en folkskara med svärd och påkar, utsänd från de främsta prästerna och de skriftlärda och de äldste.+ 44 Nu hade hans förrädare gett dem ett överenskommet tecken och sagt: ”Den som jag kysser, han är det; arrestera honom och för bort honom med behörig säkerhet.”*+ 45 Och han gick rätt fram och närmade sig honom och sade: ”Rabbi!” och kysste+ honom mycket ömt. 46 Då fattade de tag i honom och arresterade honom.+ 47 Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog efter översteprästens slav och högg av honom örat.+ 48 Men Jesus bemötte dem genom att säga till dem: ”Har ni gått ut med svärd och påkar som mot en rövare för att gripa mig?+ 49 Dag efter dag var jag hos er i templet och undervisade,+ och ändå arresterade ni mig inte. Likväl sker detta för att Skrifterna+ skall uppfyllas.”+

50 Och alla övergav+ de honom och flydde.+ 51 Men en ung man, som hade svept ett fint linneplagg om sin nakna kropp, började följa honom på nära håll; och de försökte gripa honom,+ 52 men han lämnade kvar linneplagget och kom undan naken.*

53 Nu förde de bort Jesus till översteprästen, och alla de främsta prästerna och de äldste och de skriftlärda samlades.+ 54 Men Petrus följde honom, på betydligt avstånd,+ ända in på översteprästens gård; och han blev sittande tillsammans med husets tjänare och värmde sig vid en flammande eld. 55 Under tiden sökte de främsta prästerna och hela Sanhedrịn finna ett vittnesmål mot Jesus för att sända honom i döden,+ men de fann inget.+ 56 Många vittnade faktiskt falskt mot honom,+ men deras vittnesmål stämde inte överens.+ 57 Och några reste sig och vittnade falskt mot honom och sade: 58 ”Vi hörde honom säga: ’Jag skall riva ner detta tempel,* som är gjort med händer, och på tre dagar skall jag bygga ett annat som inte är gjort med händer.’”+ 59 Men inte heller i fråga om detta stämde deras vittnesmål överens.

60 Slutligen reste sig översteprästen mitt ibland dem och frågade ut Jesus och sade: ”Har du inget att säga till svar? Vad är det som dessa vittnar emot dig?”+ 61 Men han teg och gav inget svar alls.+ Åter började översteprästen fråga ut honom och sade till honom: ”Är du Messias,* den Välsignades Son?”+ 62 Då sade Jesus: ”Det är jag; och ni skall få se Människosonen+ sitta på kraftens högra sida+ och komma* med himlens moln.”+ 63 Då slet översteprästen sönder sina innerkläder+ och sade: ”Vilket ytterligare behov har vi av vittnen?+ 64 Ni hörde hädelsen.+ Vad är uppenbart för er?” Alla dömde de honom skyldig till döden. 65 Och några började spotta+ på honom och hölja över hela hans ansikte och slå honom med knytnävarna och säga till honom: ”Profetera!” Och rättsbetjänterna slog honom i ansiktet med flata handen och tog honom med.+

66 Medan nu Petrus var nere på gården, kom en av översteprästens tjänsteflickor,+ 67 och då hon fick se Petrus värma sig, såg hon rakt på honom och sade: ”Också du var tillsammans med nasarén, den här Jesus.”+ 68 Men han förnekade det med orden: ”Jag varken känner honom eller förstår* vad du säger”, och han gick ut till förhallen.+ 69 När tjänsteflickan fick se honom där sade hon åter till dem som stod bredvid: ”Han är en av dem.”+ 70 Han nekade igen till det. Och på nytt, efter en liten stund, sade de som stod bredvid till Petrus: ”Visst är du en av dem, för du är ju galilé.”+ 71 Men han började förbanna sig och svära:+ ”Jag känner inte den människan som ni talar om.”+ 72 Och med ens gol en tupp för andra gången;+ och Petrus påminde sig detta som Jesus hade sagt till honom: ”Innan en tupp gal två gånger, skall du tre gånger förneka mig.”+ Och han bröt samman och föll i gråt.+