Lukas
2 Nu utgick i de dagarna från kejsar* Augustus en förordning+ om att hela den bebodda jorden* skulle inskrivas; 2 (denna första inskrivning ägde rum när Quirịnius var ståthållare i Syrien;) 3 och alla människor gav sig av för att inskrivas,+ var och en till sin stad. 4 Naturligtvis gick också Josef upp från Galileen, från staden Nasaret, till Judeen, till Davids stad, som kallas Betlehem,+ eftersom han tillhörde Davids hus och släkt,+ 5 för att bli inskriven tillsammans med Maria,+ som hade getts honom till hustru såsom det var utlovat+ och som nu väntade sitt barn.+ 6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda. 7 Och hon födde sin son, den förstfödde,+ och hon lindade honom och lade honom i en krubba,+ eftersom det inte fanns plats för dem i övernattningsrummet.*
8 I samma trakt fanns det också herdar som bodde utomhus* och höll vakt om natten över sin hjord. 9 Och plötsligt stod Jehovas* ängel+ bredvid dem, och Jehovas* härlighet+ omstrålade dem, och de blev mycket rädda. 10 Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda, ty se, jag förkunnar för er goda nyheter om en stor glädje som allt folket skall få,+ 11 därför att i dag har det åt er fötts en Räddare,+ som är* Kristus, Herren,*+ i Davids stad.+ 12 Och detta är ett tecken för er: Ni skall finna ett nyfött barn, som är lindat och ligger i en krubba.” 13 Och plötsligt fanns där tillsammans med ängeln en hop av den himmelska hären,*+ som lovprisade Gud+ och sade: 14 ”Ära i höjderna+ där ovan åt Gud, och på jorden frid+ bland människor som han vill visa välvilja.”*+
15 När så änglarna hade gett sig av från dem till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss då gå in till Betlehem och se detta som har inträffat och som Jehova*+ har gjort känt för oss.” 16 Och de gick med hast och fann såväl Maria som Josef och det nyfödda barnet, som låg i krubban. 17 När de såg det, gjorde de det ord känt som hade talats till dem om detta barn. 18 Och alla som hörde det förundrade sig över de ting som omtalades för dem av herdarna, 19 men Maria bevarade alla dessa uttalanden och drog slutsatser i sitt hjärta.+ 20 Därpå vände herdarna tillbaka, och de ärade och lovprisade Gud för allt vad de hade hört och sett, alldeles som det hade omtalats för dem.
21 När nu åtta dagar+ hade gått och man skulle omskära+ honom, fick han namnet Jesus,*+ det namn som blivit nämnt av ängeln innan han blev avlad i moderlivet.+
22 Och när deras reningsdagar+ enligt Moses lag var fullbordade, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom åt Jehova,* 23 alldeles som det står skrivet i Jehovas* lag: ”Var och en av mankön som öppnar moderlivet skall kallas helig åt Jehova”,*+ 24 och för att frambära ett slaktoffer enligt vad som är sagt i Jehovas* lag: ”Ett par turturduvor eller två unga duvor.”+
25 Och se, det fanns en man i Jerusalem vid namn Simeon, och den mannen var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst,+ och helig ande var över honom. 26 Dessutom hade det på gudomlig väg uppenbarats för honom genom den heliga anden att han inte skulle se döden förrän han hade fått se Jehovas* Smorde.*+ 27 Under andens inflytande+ kom han nu till templet; och då föräldrarna förde in det lilla barnet Jesus, för att göra med honom enligt lagens allmänna sedvänja,+ 28 tog han honom själv i famnen och välsignade Gud och sade: 29 ”Nu, suveräne Herre,* låter du din slav gå fri i frid+ i enlighet med vad du har sagt; 30 eftersom mina ögon har sett ditt medel till räddning+ 31 som du har berett inför alla folkens ögon,+ 32 ett ljus+ som skall ta bort slöjan+ från nationerna*+ och en härlighet för ditt folk Israel.” 33 Och barnets far och mor fortsatte att förundra sig över vad som sades om honom. 34 Vidare välsignade Simeon dem, men sade till Maria, barnets mor: ”Se! Denne är lagd till fall+ och återuppresande* för många i Israel+ och till ett tecken som skall bli motsagt+ 35 (ja, ett långt svärd skall tränga igenom din egen själ),*+ så att många hjärtans överväganden kan avslöjas.”+
36 Nu fanns där en profetissa, Hanna, Fạnuels dotter, av Asers stam (denna kvinna hade uppnått hög ålder och hade efter sin tid som jungfru levt tillsammans med en äkta man i sju år, 37 och hon var änka+ nu åttiofyra år gammal), som aldrig var borta från templet, där hon natt och dag utförde helig tjänst*+ med fastor och ödmjuka böner. 38 Och just i den stunden närmade hon sig och började frambära tack till Gud* och tala om barnet* för alla som väntade på Jerusalems befrielse.+
39 När de så hade fullgjort allt enligt Jehovas* lag,+ vände de tillbaka till Galileen, till sin egen stad Nasaret.+ 40 Och pojken växte till och blev stark+ och uppfylldes av vishet, och Guds ynnest+ förblev över honom.
41 Nu brukade hans föräldrar varje år bege sig till Jerusalem+ vid påskhögtiden. 42 Också när han hade blivit tolv år, gick de dit upp som seden+ var vid högtiden, 43 och de var kvar där tills de dagarna var till ända. Men när de vände tillbaka, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, och hans föräldrar märkte det inte. 44 Eftersom de tog för givet att han var med i ressällskapet, färdades de en dagsetapp+ och började sedan söka efter honom bland släktingar och bekanta. 45 Men när de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte ivrigt efter honom. 46 Äntligen, efter tre dagar, fann de honom i templet,+ där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade till dem och frågade ut dem. 47 Men alla som hörde honom blev oupphörligt förundrade över hans förstånd och hans svar.+ 48 När de nu fick se honom, blev de häpna, och hans mor sade till honom: ”Barn, varför har du handlat så här mot oss? Här har din far och jag med ängslan hållit på att söka efter dig.” 49 Men han sade till dem: ”Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?”+ 50 Men de fattade inte vad han menade med det som han sade till dem.+
51 Och han gick ner med dem och kom till Nasaret, och han förblev dem undergiven.+ Hans mor bevarade också omsorgsfullt alla dessa uttalanden* i sitt hjärta.+ 52 Och Jesus fortsatte att göra framsteg i vishet+ och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor.+