Markus

12 Och han började tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård+ och satte stängsel omkring den och grävde* ett kar för pressen och uppförde ett torn,+ och han arrenderade ut den åt vinodlare+ och reste utomlands.+ 2 I rätt tid sände han så i väg en slav till vinodlarna, för att han av vinodlarna skulle få något av vingårdens frukter.+ 3 Men de tog honom, pryglade honom och skickade bort honom tomhänt.+ 4 Och återigen sände han i väg en annan slav till dem; och denne slog de i huvudet och vanärade.+ 5 Och han sände i väg en annan, och denne dödade de; och många andra, av vilka de pryglade några och dödade några. 6 Ännu en hade han, en älskad son.+ Honom sände han i väg sist till dem, i det han sade: ’De kommer att ha respekt för min son.’+ 7 Men vinodlarna sade till varandra: ’Det här är arvingen.+ Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt.’+ 8 Och de tog honom och dödade honom,+ och de kastade ut honom utanför vingården.+ 9 Vad skall vingårdens ägare göra? Han skall komma och ta död på vinodlarna, och han skall ge vingården+ åt andra.+ 10 Har ni aldrig läst detta skriftställe: ’Den sten+ som byggnadsarbetarna förkastade, den har blivit huvudhörnstenen.+ 11 Från Jehova* har denna kommit, och den är underbar i våra ögon’?”+

12 Då började de söka en utväg att gripa honom, men de var rädda för folket; de förstod nämligen att han hade framställt liknelsen med dem i tankarna. Och de lät honom vara och gick därifrån.+

13 Därnäst skickade de till honom några av fariséerna och av anhängarna av Herodes parti,*+ för att få honom fast genom hans ord.+ 14 Och när de kom sade de till honom: ”Lärare, vi vet att du är sannfärdig och inte tar särskild hänsyn till någon, för du ger inte akt på människors yttre, utan du lär Guds väg i överensstämmelse med vad som är sanning:+ Har man lov att betala huvudskatt till kejsaren,* eller har man det inte? 15 Skall vi betala, eller skall vi inte betala?”+ Men han genomskådade deras hyckleri och sade till dem: ”Varför sätter ni mig på prov? Kom med en denar,* så att jag kan se den.”+ 16 De kom med en. Och han sade till dem: ”Vems bild och inskrift är detta?” De sade till honom: ”Kejsarens.”+ 17 Då sade Jesus: ”Betala tillbaka* till kejsaren det som är kejsarens,+ men till Gud det som är Guds.”+ Och de förundrade sig över honom.+

18 Några sadducéer – det är de som säger att det inte finns någon uppståndelse – kom nu till honom, och de ställde frågan till honom:+ 19 ”Lärare, Mose skrev till oss att om en man har en bror som dör och efterlämnar hustru men inte lämnar något barn efter sig, då skall han ta broderns hustru+ och med henne uppväcka avkomma åt sin bror.+ 20 Det fanns sju bröder; och den förste tog sig en hustru, men när han dog efterlämnade han ingen avkomma.+ 21 Och den andre tog henne men dog utan att lämna avkomma efter sig; och med den tredje gick det på samma sätt. 22 Ingen av de sju efterlämnade någon avkomma. Sist av alla dog också kvinnan.+ 23 Vem av dem blir hon hustru till i uppståndelsen? De sju fick ju henne till hustru.”+ 24 Jesus sade till dem: ”Är inte detta orsaken till att ni misstar er: att ni inte känner vare sig Skrifterna eller Guds kraft?+ 25 Ty när de uppstår från de döda, gifter män sig inte och blir inte kvinnor bortgifta, utan de är som änglar i himlarna.+ 26 Men vad de döda beträffar, att de blir uppväckta, har ni inte läst i Moses bok, i berättelsen om törnbusken, hur Gud sade till honom: ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’?+ 27 Han är inte de dödas Gud utan de levandes. Ni misstar er mycket.”+

28 En av de skriftlärda, som hade kommit fram och hade hört dem diskutera och förstått att han hade svarat dem väl, frågade honom nu: ”Vilket bud är först av alla?”+ 29 Jesus svarade: ”Det första är: ’Hör, Israel, Jehova,* vår Gud, är en enda Jehova,*+ 30 och du skall älska Jehova,* din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ* och av hela ditt sinne och av hela din styrka.’+ 31 Det andra är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’+ Inget annat bud är större än dessa.” 32 Den skriftlärde sade till honom: ”Lärare, du har talat väl i enlighet med vad som är sanning: ’Han är en, och det finns ingen annan än Han’;+ 33 och detta att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin styrka och detta att älska nästan som sig själv, det är värt långt mer än alla helbrännoffer och slaktoffer.”+ 34 Jesus, som insåg att han hade svarat förnuftigt, sade då till honom: ”Du är inte långt från Guds kungarike.” Men ingen hade längre mod att fråga ut honom.+

35 Men då Jesus undervisade i templet sade han, när han gav ett svar: ”Hur kommer det sig att de skriftlärda säger att Messias* är Davids son?+ 36 Genom den heliga anden+ har David själv sagt: ’Jehova* sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender under dina fötter.”’+ 37 David själv kallar honom ’Herre’, men hur kommer det sig att han är hans son?”+

Och den stora folkskaran lyssnade med glädje till honom.+ 38 Och i sin undervisning sade han vidare: ”Se upp för de skriftlärda,+ som gärna vill gå runt i långa dräkter och bli hälsade på torgen* 39 och ha de främsta sittplatserna i synagogorna och de främsta liggplatserna vid kvällsmåltiderna.+ 40 Det är de som äter änkorna ur husen+ och för syns skull håller långa böner; dessa skall få en hårdare dom.”+

41 Och han satte sig ner med bidragsbössorna+ inom synhåll och började ge akt på hur folket lade pengar* i bidragsbössorna;* och många rika lade i många mynt.+ 42 Nu kom en fattig änka och lade i två små mynt,* som har mycket ringa värde.*+ 43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: ”Jag säger er i sanning att denna fattiga änka lade i mer än alla som lade pengar i bidragsbössorna;+ 44 de lade ju alla i av sitt överflöd, men hon lade i av sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.”+