1 Moseboken
15 Efter dessa händelser kom Jehovas ord till Abram i en syn,+ och det löd: ”Frukta inte,+ Abram. Jag är en sköld för dig.+ Din lön skall bli mycket stor.”*+ 2 Då sade Abram: ”Suveräne Herre Jehova,* vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös, och det är en man från Damaskus, Eliẹser,+ som kommer att ta mitt hus i besittning.” 3 Och Abram tillade: ”Se! Du har inte gett mig någon avkomma,+ och se, en son+ av mitt hushåll ärver mig.” 4 Men hör! Jehovas ord till honom löd: ”Den mannen skall inte ärva dig, utan en som utgår från ditt eget inre* skall ärva dig.”+
5 Han förde nu ut honom utanför och sade: ”Jag ber dig, se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.”+ Och han sade vidare till honom: ”Så skall din avkomma bli.”+ 6 Och han trodde på* Jehova;+ och han tillräknade honom det som rättfärdighet.+ 7 Och han sade ytterligare till honom: ”Jag är Jehova, som förde dig ut från kaldéernas Ur för att ge dig detta land som besittning.”+ 8 Han sade då: ”Suveräne Herre Jehova,* hur skall jag veta att jag kommer att ta det i besittning?”+ 9 Då sade han till honom: ”Ta åt mig* en treårig kviga och en treårig get och en treårig bagge och en turturduva och en ungduva.”+ 10 Då tog han alla dessa och styckade dem i två delar och lade varje del av dem så att den svarade mot den andra, men fåglarna styckade han inte.+ 11 Och rovfåglarna slog ner på de döda kropparna,+ men Abram jagade gång på gång bort dem.
12 När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram,+ och se, ett skräckinjagande stort mörker* föll över honom. 13 Och han sade till Abram: ”Du skall helt visst veta att din avkomma skall bli bofasta främlingar i ett land som inte är deras,+ och de skall tjäna dem, och dessa skall förtrycka dem i fyra hundra år.+ 14 Men den nation som de kommer att tjäna dömer jag,+ och sedan skall de dra ut med många ägodelar.+ 15 Och du själv skall gå till dina förfäder i frid; du skall begravas i en god ålder.+ 16 Men i den fjärde generationen skall de återvända hit,+ ty amoréernas missgärning är ännu inte fullbordad.”+
17 Solen gick nu ner, och det kom ett tätt mörker, och se, det var en rykande ugn och en flammande fackla som gick fram mellan köttstyckena.+ 18 På den dagen slöt* Jehova ett förbund med Abram+ och sade: ”Åt din avkomma skall jag ge detta land,+ från Egyptens flod till den stora floden, floden Eufrat:+ 19 keniterna+ och kenissiterna och kadmoniterna 20 och hettiterna+ och perisséerna+ och rafaéerna+ 21 och amoréerna och kanaanéerna och girgaséerna och jebuséerna.”+