Lukasevangeliet

4 Uppfylld av helig ande lämnade Jesus Jordanfloden, och anden förde omkring honom i vildmarken+ 2 i 40 dagar, och där frestades han av djävulen.+ Han åt inget under den tiden, så när de 40 dagarna hade gått var han mycket hungrig. 3 Då sa djävulen till honom: ”Om du är Guds son, befall då att den här stenen ska bli bröd.” 4 Men Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Människan ska inte bara leva av bröd.’”+

5 Och djävulen tog med honom upp på ett berg och visade honom jordens alla riken i ett enda ögonblick.+ 6 Djävulen sa till honom: ”Jag ska ge dig all denna makt och allt detta storslagna, eftersom det är mitt+ och jag kan ge det åt vem jag vill. 7 Om du bara tillber* mig ska allt detta bli ditt.” 8 Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Det är Jehova,* din Gud, du ska tillbe, och det är bara honom du ska tjäna.’”*+

9 Sedan tog djävulen med sig Jesus in i Jerusalem och ställde honom på tempelmurens högsta punkt.* Han sa: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån.+ 10 Det står ju: ’Han ska ge sina änglar befallning om att bevara dig’, 11 och: ’De ska bära dig på sina händer, för att du inte ska stöta din fot mot någon sten.’”+ 12 Jesus svarade: ”Det sägs: ’Du ska inte sätta Jehova,* din Gud, på prov.’”+ 13 Då slutade djävulen att fresta honom och lämnade honom i väntan på ett annat tillfälle.+

14 Jesus återvände till Galileen,+ fylld av den heliga andens kraft. Och ryktet om honom spred sig över hela trakten. 15 Han började också undervisa i deras synagogor, och alla talade väl om honom.

16 Han kom till Nasaret,+ där han hade vuxit upp, och gick till synagogan, precis som han brukade på sabbaten.+ Han reste sig för att läsa, 17 och man gav honom profeten Jesajas bokrulle. Han öppnade den och letade upp stället där det står: 18 ”Jehovas* ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga. Han har sänt mig för att förkunna att fångar ska bli fria och att blinda ska se, för att befria de förtryckta,+ 19 för att förkunna en tid* av välvilja från Jehova.”*+ 20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte tillbaka den till synagogtjänaren och satte sig. Alla i synagogan tittade spänt på honom. 21 Sedan sa han: ”I dag har skriftstället som ni just hörde gått i uppfyllelse.”+

22 Alla började tala berömmande om honom och var imponerade av hur väl han uttryckte sig,+ och de sa: ”Är inte det här Josefs son?”+ 23 Då sa han till dem: ”Snart kommer ni att använda talesättet: ’Läkare, bota dig själv’ och säga: ’Vi har hört vad du har gjort i Kapernaum,+ kan du inte göra samma saker här i din egen hemstad?’” 24 Sedan fortsatte han: ”Jag säger er att ingen profet blir erkänd i sin hemstad.+ 25 Ja, jag säger er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre och ett halvt år och hela landet drabbades av svår svält.+ 26 Men Elia sändes inte till någon av dem, utan till en änka i Sạrefat i trakten kring Sidon.+ 27 Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev botad, utan bara Nạaman från Syrien.”+ 28 Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta.+ 29 De for upp och drev ut honom ur staden, till kanten av berget som staden låg på och tänkte kasta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkskaran och gav sig av därifrån.+

31 Han gick ner till Kapernaum, en stad i Galileen. Han undervisade dem på sabbaten,+ 32 och de blev helt förundrade över hans sätt att undervisa+ eftersom han talade med auktoritet. 33 I synagogan fanns det en man som var besatt av en demon, en oren ande, och han skrek:+ 34 ”Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret?+ Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet precis vem du är: Guds helige.”+ 35 Men Jesus beordrade anden: ”Var tyst och far ut ur honom!” Då kastade demonen omkull mannen inför dem alla och for ut ur honom utan att skada honom. 36 Alla blev förskräckta och sa till varandra: ”Vilken kraft och auktoritet han har! Han ger order åt de orena andarna, och de far ut.” 37 Och ryktet om honom spreds över hela trakten.

38 När han hade lämnat synagogan gick han hem till Simon. Simons svärmor hade hög feber, och de bad att han skulle hjälpa henne.+ 39 Så han böjde sig över henne och befallde att febern skulle lämna henne, och då blev hon feberfri. Hon reste sig genast och började passa upp dem.

40 När solen höll på att gå ner kom man till honom med alla som led av olika sjukdomar. Han lade händerna på var och en och botade dem.+ 41 Dessutom drev han ut många demoner, och de ropade: ”Du är Guds son!”+ Men han befallde dem att vara tysta,+ eftersom de visste att han var Messias.*+

42 I gryningen nästa dag gick han bort till ett ensligt ställe.+ Men folket började leta efter honom, och när de hittade honom försökte de hindra honom från att ge sig av. 43 Då sa han till dem: ”Jag måste förkunna de goda nyheterna om Guds rike i andra städer också, det är ju därför jag har sänts ut.”+ 44 Han predikade sedan i synagogorna i Judeen.